Klumpeduns på promenad

Järlåsatrollet Carl Gustav är onekligen en alldeles speciell liten figur. Vad han och ibland med hjälp av sin bror Klumpeduns inte klarar av är inte värt att nämna. Han är liten till växten, ungefär halvmetern hög, men längden kompenseras mer än väl av hans snabbtänkthet och slughet. Storebror Klumpeduns är gott och väl sex gånger så lång och lika bred som ladugårdsdörren på bondens lada ner i Ribbingebäck. Men å huvudets vägnar är han snarare sex gånger mindre än sin lillebror. Som trollteam är de oslagbara och gör enbart goda gärningar. Även om Klumpeduns gör sina små misstag ibland, så är det inte av ondska, nej han är helt enkelt förskräckligt klumpig och ibland går det rent galet.

En dag fick Klumpeduns för sig att han skulle ta en promenad till byn, inget konstigt med det kan man kanske tycka. Men när ett dryga tre meter stort troll klampar fram på snöhal väg. Med händerna på ryggen, lätt böjd rygg, en enorm kalufs som spretar åt alla håll, en hiskelig näsa och tofsar på öronen. Gående mitt på vägen ungefär som vilken promenerande som helst, även om sådana skulle gått lite mer vid sidan av, så får det naturligtvis sina följder. Timmerbilen med släp kanade av vägen, la sig på sidan och alla timmerstockar blockerade vägen. Om det nu berodde på halkan, åsynen av trollet och faktumet att han promenerade mitt på vägen, eller allt sammantaget, må vara osagt. Men chauffören flydde och sprang det fortaste han kunde raka vägen hem till mamma i Ribbingebäck. Mamma ringde polisen, samtidigt som Klumpeduns lyfte upp timmerbilen på vägen igen, la tillbaka alla stockar snyggt och prydligt och promenerade vidare.

Inne i Järlåsa tryckte han sin stora näsa mot handlarens skyltfönster och skrämde alla på flykt. Handlaren ringde polisen, medan Klumpeduns insåg att det var bäst at ta sig hem till lillebror Carl Gustav igen. Klumpeduns gjorde det med en studs och landade en tjugo meter in i skogen bakom Lilla huset på berget. Snart vimlade Järlåsa av poliser som kunde konstatera att timmerbilen stod snyggt parkerad på vägen, men fick en bot för där fick man rakt inte parkera. Alla inne i Järlåsa pratade i mun på varandra för att berätta om trollet. Polisen klargjorde att troll inte finns, det är bara fantasier och inget annat. Inget hade hänt, chauffören var nog överansträngd och beordrades en tids vila. Kunderna i butiken hade sett spöken mitt på ljusa dagen sa poliserna virrade på huvudet och återvände till Uppsala.

Bakom Lilla huset på berget stod Järlåsatrollet Carl Gustav och råskällde på bror Klumpeduns och gav honom fjorton dagars utegångsförbud.

Nils Mohlin

© 2015

Rastlösa troll spelar krocket

Troll kräver en hel del sysselsättning annars är det lätt hänt att de blir rastlösa. Jag har än så länge lyckats hålla dem ganska så aktiva med allt som finns att göra i skogen runt Lilla huset på berget. Men en dag hade de inget att göra och jag föreslog dem att de kunde roa sig med det gamla krocketspelet som ligger i förrådet. Snö bör väl inte vara något hinder för kreativa troll.

Visst de började att spela krocket men inte med mina ålderstigna grejor. De hade skaffat sig ett par rejäla järnsläggor och gamla kanonkulor som klot. De hann bara med var sitt slag. Järlåsatrollets kanonkula for i väg och landade på sverigedemokraten Björn Söders fot, vilket resulterade i ytterligare en långtidssjukskriven i Sverigedemokraterna. Under lång tid framöver satt Söder och Jimmie Åkesson, löste korsord och läste högt för varandra ur vett och etikett, mänskliga rättigheter och lite annat. Klumpeduns kanonkula träffade en rysk ubåt i Östersjön. Ubåten tvingades nesligt att söka nödhamn i Nynäshamn och togs emot av politiker och överbefälhavare som klappade sig för bröstet. Ryssarna hävdade att de blivit beskjutna av svenska försvaret, men tog tillbaka detta när det visade sig att hålet i det bepansrade skrovet förorsakats av en kanonkula från sjuttonhundratalet. Under lång tid framöver var mysteriet med de två kanonkulorna förstasidesstoff i pressen. Ingen löste mysteriet, men alla var rörande överens om att träffarna med kanonkulorna var klockrena.

Nils Mohlin

©2015

När jag gick in i väggen

Helger har som jag så många gånger förr påtalat en alldeles speciell status i mitt liv. Graciela är ledig och vi gör en massa saker tillsammans, åker inte enbart till Ikea, om nu någon tror det. Ungefär varannan helg storhandlar vi, något man måste göra när man bor i Lilla huset på berget och kan bli insnöad.

Dessa helger lagar Graciela också en massa mat och fryser in i lagom middagsportioner. Graciela är en otroligt snäll person och besparar mig en massa tankemöda och besvär under veckan. Bara att plocka fram en förpackning från frysen och värma när jag hämtat Graciela vid busshållplatsen i Järlåsa. Men det finns nog ytterligare en aspekt i det hela. När min veckomeny blivit lite ensidig, grönsakssoppa i tre dagar, potatis och sill i två dagar, då börjar Graciela att himla med ögonen och frågar försynt. – ”Passar det dig om vi veckohandlar på lördag?” – ”Visst.” Svarar jag och jublar av glädje inombords, även jag kan bli lite trött på grönsakssoppa.

Min uppgift dessa matlagningsdagar är att skala, skiva, riva och vad det nu är, raskt skall det gå för Graciela är snabb vid spisen. Någon timme senare när allt var klart i går vände jag mig om för att gå in i Tv rummet, samtidigt med huvudet vänt mot Graciela. Jag missade dörrhålet med en halvmeter och ”gick in i väggen”.

Nils Mohlin

© 2015

Tjat och åter tjat

Tisdag och sista arbetsdagen med manuset. Järlåsatrollet har ännu inte frågat om manuset idag. Däremot har han med sin svans målat en stor skylt, som han satt uppe vid vägen, texten naturligtvis med faluröd färg. ”STÖR INTE NILS” och strax under ”Han arbetar med min biografi” och undertecknat ”Järlåsatrollet Carl Gustav”. När jag konfronterade honom och sa att boken inte enbart handlar om honom, så skämdes han en aning och blev väldigt blek över hela kroppen. Men han hade blåst rent från all snö och fick snart tillbaks sin vanliga färg.

Ha en bra dag vänner!

Nils Mohlin

© 2015

Manusarbete

Med ihärdighet engagerar sig Järlåsatrollet i slutarbetet med manuset till ”Herr Svensson, Järlåsatrollet och andra Gubbar”. Trollet hänger över min axel och kommenterar titt som tätt berättelserna om sina äventyr. Herr Svensson tycker han är en rätt cool figur och Spanienhistorierna uppskattar han efter att själv varit med mig nere i Los Alcázares.

Med irriterande envishet går han allt emellanåt lös med rödpennan, när jag vänder ryggen till. Han slutar först när jag säger till honom att jag drar in allt kaffe om han inte låter bli mitt manus. Då börjar han tjata om releaseparty, var, när och hur det skall ordnas. Om han skall sitta till höger eller vänster om mig, när jag läser valda avsnitt ur boken. Vilka som skall bjudas och så vidare. Jag tystar hans tjat med att – ”Först skall manuset till förlaget, det skall granskas och korrekturläsas innan det går till tryck”. – ”Okej jag skall hålla mig lugn, men hur lång tid tar det då”? Jag suckar ljudligt och skickar ut honom för att skotta snö. Fem minuter senare knackar han på dörren – ”Jag har skottat nu, är du klar med manuset”? Barn kan tjata, men min kompis Järlåsatrollet är sju resor värre. – ”Det är nog dags för dig att gå och sova en veckas tid nu, så att jag får lite ro att färdigställa manuset”. Med en långt utdragen suck drog sig trollet Carl Gustav tillbaka. Efter en timmes tid drog jag en suck av lättnad, då jag under huset hörde att Järlåsatrollet börja snarka.

Nils Mohlin

© 2015

Järlåsatrollet blir en diva

Järlåsatrollet stressar mig, han vill se och hålla boken i handen. Förbaske mig så är han lite fåfäng, bortsett från den rödmålade svanstofsen, så vill han läsa om sina äventyr. Han säger också att han vill ha del av royaltyn, utbetalt i form av hamburgare från McDonalds. Jag tror han börjar bli något av en diva, efter det han var med mig i Spanien, så går han runt med solglasögon och elegant stråhatt. Dessutom sitter han bekvämt bakåtlutad i en gammal solstol som han hittat någonstans, placerad i en snödriva. Läppjar på en drink med ett cocktailparaply och långt sugrör, grankottslikör kallar han det. Bror Klumpeduns får naturligtvis agera uppassare och skall servera grankottsdrinkar på ett fat. Locket till en gammal oljetunna, som rödmålats är serveringsfatet och skall med bugning och elegant gest räckas fram så att Järlåsatrollet kan nå sin drink serverad i en gammal konservburk. – ” Shaken, not stirred” säger Järlåsatrollet Carl Gustav.

Nils Mohlin

copyright 2015

Ny bok kommer i mars

38.362 ord eller 228.760 tecken inklusive blanksteg innehåller manuset som jag för stunden håller på att redigera. Till förlaget går det omkring den 20 januari. Ett par månader senare kommer den färdiga boken ut.

Herr Svensson, Järlåsatrollet och andra gubbar

Mycket av skämt, lite av allvar

En samling skrönor

Varav en hel del otroligt nog är helt sanna

av

Nils Mohlin

I boken har jag samlat Gracielas och mina äventyr, herr Svensson dyker upp. Järlåsatrollet har fått sin berättigade plats,  lite andra berättelser och naturligtvis en del barnbarn.

En bok om vår ursvenska vardag och naturligtvis den spanska, en skrift att läsa, utan att för den skull drabbas av hybris eller melankoli.

Gott Nytt ÅR

Nils Mohlin

©2014