Musca domestica i Kivik

 

Flugor ganska vanliga, kanske lite mindre till antalet än tidigare år.

På kvällen när vi lagt oss brukar Graciela och jag ofta läsa en stund.

Jag lägger mig i en sval skön säng, drar på mig täcket. Snurrar och vänder på kudden, lutar mig bakåt och tar på mig läsglasögonen med en belåten suck. Förväntansfull slår jag upp Niklas Natt och Dags historiska roman 1794 och skall fortsätta läsa någonstans mitt i boken.

Efter en stund börjar en Musca domestica hovra likt en helikopter över våra huvuden. Flugfan är ömsom över mitt huvud ömsom över Gracielas. Graciela suckar och jag försöker nonchalera den, tills den sätter sig på vänster sidan i boken. ”Slår jag igen boken och klämmer ihjäl flugan blir det en ful fläck och det vill jag inte.” Tålmodigt väntar jag ut den. Flugan lyfter surrar runt lite, tar en sväng runt Graciela, som nu följer den med mordisk blick. Landar till slut på min kala hjässa, där Graciela försöker klippa den. Men ack nej den lyfter och fortsätter hovra över våra huvud. Läsandet har kommit av sig och våra blickar följer den retfulla terroristen. Graciela tar ett språng ur sängen och hämtar flugsmällaren. Stänger till sovrumsdörren för att förhindra flykt och efter kort men intensiv jakt så ligger marodören på golvet.

Vi lägger oss bekvämt till rätta i sängen på nytt och hinner väl läsa fem, tio minuter när den hädangångne flugans kompis börjar hovra över våra huvuden.

Önskar er en trevlig lördag

 

Ó  Nils Mohlin 20-10-10