Assistenten och jag bygger altandäck som i färdigt skick blir runt 50 m2. Vi har en knasig tomt med en nivåskillnad från östra till västra gränsen på dryga tre meter. Förutom att man skall forcera en brant backe för att runda huset, så kräver en sådan tomt en hel del fantasi för att skapa en tilltalande trädgård. Graciela är trädgårdsmästaren hemma hos oss och hon skapar en vacker trädgård bland bergknallarna. Assistenten och jag sköter byggjobben och det har visat sig att när väl matjorden är bortskyfflad så består resten av berg och sprängsten. Inget kul att gräva ner tolv betongplintar i sådan mark. Men skam den som ger sig och efter en första helg med spade, spett och korp är nu sju plintar på plats. ”Du är 74 år, man bygger inte 50 m2 stora altandäck då” säger min älskade fru. ”Varför inte?” undrar jag. Bortsett från ledvärk så ser jag inga hinder och värken hinner lätta till i morgon. Okej assistenten och jag har bestämt att vi av åldersskäl lägger till en vecka på produktionstiden. Eftersom jag är upptagen med annat ett par dagar i veckan så ser vi dem som vilodagar, så det blir väl bra.
När är däcket färdigt? Undrar någon. Tja någon gång i slutet av juni tror jag.
”Gammal man gör så gott han kan, dansar fan så illa, hela kroppen rister han, men ändan den står stilla.” Skaldade Hasse Alfredsson en gång.
ÓNils Mohlin 2018-05-13
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar