En tisdagsmorgon satt Järlåsatrollet på vårt altanräcke,
bekvämt lutad mot husväggen, med en stor kopp Zoégas Skånerost bredvid sig och
läste Dagens Nyheter. Förvisso höll han tidningen upp och ner, men återgav ändå
ordagrant några rader ur en artikel som upprörde honom. ”En närgången björn som hälsat på alltför närgånget i ett tätbebyggt område
i Dalby utanför Uppsala, har skjutits av skyddsjägare. Björnen, som sköts på
måndagseftermiddagen, har också besökt andra orter i länet. – Den hade
varit inne på gårdar i trakten och bedömdes vara farlig för människor, säger
Christer Nordström, presstalesman vid Uppsalapolisen, till P4 Uppland.”
Järlåsatrollet såg för ovanlighetens
skull riktigt arg ut. ”Varför skjuter människor djur?” Undrade han och slog med
tidningen mot räcket. ”Jag skjuter inte några djur” sa jag som ett försök att
blidka honom. ”Nä inte du, men många andra, så nu ska Klumpeduns och jag skydda
björnarna”. ”Finns här fler” undrade jag med stigande nyfikenhet. ”O ja, här
finns minst fyra till, en stor bamsing som vi kallar Klumpejöns, sedan en mamma
Klumpelisa och två ungar, Lillklump och Storklump”. ”Oj det var inte illa, men
var håller dom hus?” ”De bor i grottan tillsammans med Klumpeduns”. ”Men
björnar kan vara farliga” invände jag. ”Inte dom inte, dom är lika klumpiga som
Klumpeduns och ungefär lika korkade, därför har hela gänget fått namn med Klump
i”.
I samma ögonblick ser jag Klumpeduns
dyka upp i skogsbrynet och efter en hiskligt storvuxen björnhane, Klumpejöns
förmoda jag och tätt efter Klumpelisa, Lillklump och Storklump. Järlåsatrollet
Carl Gustav som sett på när jag dresserade Don Felipe, kommenderade SITT och
ögonblickligen satte sig fyra björnar på rad, till och med Klumpeduns satte
sig. ”Inte du ditt dumma troll, det gäller björnarna” sa en vilt gestikulerande
Carl Gustav. Därefter visade Järlåsatrollet allt han lärt björnarna, ungefär
samma saker som Don Felipe lärt sig. Sitt, ligg, hämta bollar, gå fint, räcka
tass och så vidare. De skulle hälsa på mig och om än något motvilligt så
hälsade jag i tur och ordning på dem och inte gjorde de vare sig mig eller Don
Felipe något illa. Järlåsatrollet sa åt dem ”Gå hem” och alla björnarna lommade
i väg mot grottan och efter följde Klumpeduns. ”Dumma troll, det gällde
björnarna, inte dig, du skall fälla skog, mycket försiktigt”.
Nils Mohlin
© 2015
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar