Svensson
var förfärligt sjuk, hostat, snorat och nyst i säkert dagarna tre.
Bönar och ber receptionisten på vårdcentralen om en tid hos
förstående läkare. ”Vad då förstående läkare” väste
receptionisten och tittade skarpt på Svenssons illröda näsa. ”Du
kan få prata med en sköterska, så får hon avgöra om en läkare
skall titta på dig”. ”Sätt dig i väntrummet, så kallar
sköterskan på dig”.
”Jaha
och vad är det för fel på dig då” undrar sköterskan efter för
otålig Svensson evinnerlig tid. ”Jag är så sjuk” kvider
Svensson. ”Ont i hasen, det rosslar, hör själv” säger Svensson
och tar ett par djupa andetag och låter ungefär som när
Djurgårdsfärjan lägger ut. Tar sig för huvudet och låter
pupillerna snurra runt som kulorna i ett flipperspel. ”Ja...ja.. du
får väl träffa en läkare då”, Svensson drar en ljudlig suck av
lättnad och får en skarp blick av överbelastad, stressad
sköterska. ”Mmmm.. inte Florence Nightingale det där inte”
tänker Svensson. - ”Här kan du inte vänta, sätt dig i
väntrummet så kallar vi på dig” och Svensson får om möjligt en
än skarpare blick. När Hänt i Veckan, Metro, Allers, Illustrerad
vetenskap, Allt om mat, Antik& Auktion är lästa fram och
baklänges, reser sig Svensson efter dryga två timmar. Knackar
försynt på sköterskans dörr, väntar fem minuter, knackar igen,
dörren slits upp och Svensson stirrar in i ett par svarta ögon.
Undrar bara ”ni har möjligtvis inte glömt mig” - ”Nej, sätt
dig i väntrummet”. På tredje timmen hör han Svensson kallas av
en bestämd liten tjej, prao tänker Svensson och följer henne in i
ett mottagningsrum. ”Du är förkyld, har hosta, ont i huvudet, har
du feber?” Frågar praon, Svensson tittar sig lite förvirrat runt
och undrar ”när kommer läkaren?” - ”Det är jag som är
läkaren!” säger praon med myndig röst. - ”Vi skall ta lite
prover på dig, ta en nummerlapp och sätt dig väntrummet så länge,
sedan blir du inkallad till mig efter provtagningen”. Nummer 57
står det på den lilla skitrosa lappen, 32 visar kösystemskylten.
25 nummer före, ”Herre Gud det kommer ta timmar” tänker
Svensson och går för att ta sig en kopp kaffe på närliggande
Café.
Tillbaka
på vårdcentralen visar kösystemskylten hånfullt nummer 59. Till
bristningsgränsen irriterad Svensson går bort till glasluckan vid
sidan av dörren som skiljer sköterskor från patienter, knackar
uppfordrande på glasluckan. Svensson inte bara känner sig som om
han befinner sig i ett ingen mans land, han är i ingen mans land,
utsatt för andra patienters misstänksamt forskande blickar och
personals mördande ögon. Dörr slits upp - ”Sätt dig ner och
vänta på din tur, har jag sagt”. - Ny nummerlapp, ny väntan och
i sinom tid är det Svenssons tur. Sen eftermiddag, efter dagslång
väntan kallar praon det vill säga läkaren på Svensson som somnat
i väntrummets ena fåtölj. ”Ta två Alvedon och dom kan du köpa
på apoteket”. Efter två minuter hos läkare, inräknat tid till
förflyttning från väntrum och ut, så var den jävla diagnosen
ställd. Två Alvedon ringer som ett hån i sjuke Svenssons öron -
”Två jävla Alvedon och en hel dag på vårdcentralen”.
Nils Mohlin
copyright 2014
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar