Hos frisören.

 

 

Välkomnande fönster, med avbildade frisyrer, inspiration för besökare som med regebundenhet besöker dessa salonger. Av nödvändighet eller fåfänga placeras kunden i ledig stol, en av många framför spegelklädd vägg. Hänt i Veckan, Svensk Damtidning, Se och Hör, dimper ned i en hög vid din plats. Skvallertidningar brukar de benämnas, veckotidning eller damtidning hävdar utgivarna. Medan du smuttar på ditt kaffe, låter du blicken vandra i spegeln från stol till stol, bredvid eller möjligen bakom står en kvinna eller man. Munrörelser avslöjar att de pratar oavbrutet i samma snabba takt som saxens skänklar bearbetar ditt hår, som i mun på varandra, allt drunknar i ett sorl, ackompanjerat av fönar, torkar och maskinsaxar. Som att betrakta en stumfilm i spegeln med många aktörer, ingen huvudrollsinnehavare, bara hel - och halvöppna munnar. Undantaget pratkvarnen bredvid.

Jag känner reaktionen - "Du har inget hår, så håll käften och blanda dig inte i det här!"

 

"Tar hand om dig och ger dig en inspirerande och avkopplande stund i frisörstolen" läste jag någonstans, kanske en reklamslogan. Vilket är det som är inspirerande och avkopplande med en person som decimetrar från örat oavbrutet pratar om va fan som helst. I ett annat sammanhang, så hade terapeuter omedelbart diagnostiserat pratmakaren och vederbörande hade fått relevant behandling.

 

Kollektiv skvallersalong med snacksalig frisör är inte unikt, snarare en regel utan undantag. Mundiarrén, en kronisk yrkessjukdom eller ovana, som kunderna påtvingas under en stund, då kanske avkopplingen känts mer bekväm och synonym med tystnad. Luta sig tillbaka, blunda och bara rå om sig själv, flykta bort en stund.

 

Den retoriska kvalitén når aldrig till höjder, som för den sakens skull inbjuder till uppmärksamhet eller en stunds eskapism.

Envägskommunikationen ofta ganska egocentrisk - "Jag sa, Jag gjorde, Jag bestämde.....", med inslag av Dr Phil liknande snusförnuftiga påståenden. Rellationella problem med amatörteraupetiska inslag.

Om inte annat, så är ju framlagda skvallertidningar en utmärkt språngbräda för väl pålästa långdragna beskrivningar om kändisars trasade relationer, plastikkirurgi, uppumpade bröst, vanställda läppar och alla andra tokigheter i den konstgjorda "skönhetens" namn.

Djupdykningar i individuella syndabekännelser, som skulle få vilken padre som helst att bli  hålögd av avund.

Bland dessa hårtrimmande glappkäftar finns individuella skillnader, vad gäller samtalsvalen. Provocerande Rosa, som får kunden att ilskna till. Intima Lisa, salongens"Fråga Olle", samlevnadsexperten, sportfånen, motorfantasten, röjaren och förbipasserandekommentatorn. Naturligtvis har vi också den konflikträdde, som diskuterar och analyserar vårt väder in absurdum. Ett ganska riskfritt samtalsämne, går ju att skylla på meteorologerna och den globala uppvärmningen.

Till sist håller frisören upp en spegel, som kunden kan betrakta resultatet i. "Oh, tack jättefint", säger kunden i ett flyktbetonat beteende, utan att egentligen observerat resultatet. Kvicknar till det gör kunden först vid mötet med familj eller vänner, "Herre Gud, vad har du gjort med ditt fina hår?"

 

Att så här utmana en hel yrkeskår kan ha sina risker, men jag är inte ensam, många är de som delar mina upplevelser. Det är heller ingen sentida företeelse, frisören skall babla och har alltid så gjort. Skylla på att det ingår i utbildningen håller alltså inte.

 

Hade en kompis under många år som var frisör. Till sist började jag fråga mig om han möjligen led av någon personlighetsklyvning. I salongen oavbrutet kacklande, privat en trevlig person med intressen och samtal långt från de yrkesrelaterade.

För 15 år sedan slutade jag gå till frisör, köpte en hårtrimmer och de sista åren har jag rakat huvudet, en protest, rädd om min hörsel eller vad, undrar jag.

Femton år sedan han var hos frisören, "då skall han inte uttala sig", säger ni.

Jo jag följde med min fru och väntade i en av besöksstolarna medan hon blev klippt. Jag tittar på min fru och när jag ser att hon mycket diskret håller för öronen inser jag att det pratas lika förbannat mycket fortfarande.

 

Kära frisörer jag har absolut inget mot er och detta handlar inte om några angrepp på er som personer eller yrkesmän, men snälla ni....

 

Håll truten och klipp!

Nils Mohlin

copyright 2012

www.nilsmohlin.se