Snart på banan

Jag har alltid varit mycket målinriktad i mitt liv. Från unga år när det gällde studier till att som byggprojektledare driva stora byggnationer.

Det där får även min höftprotes finna sig i! Så från dag ett har jag utfört alla de gymnastiska rörelser som jag blivit ålagd, gått mycket och till stor del med bara en krycka nu. Höftledspatienter får stränga restriktioner att följa de första sex veckorna och bland dem ingår ”ingen bilkörning”.

Idag har jag kört Graciela till jobbet efter knappt fyra veckor och det gick mycket bra. Förvisso bara en kort tur, men en bra test.

Till mitt försvar så fick jag besked av sjukgymnast och läkare att jag var mycket bättre rustad än många andra i min ålder. Med stark och välutvecklad muskulatur och ett mycket bra hjärta.

Så mina vänner om 14 dagar så är jag på banan igen. Ärligt talat så känner jag mig förbaskat frisk och har en massa uppdämd energi att ta hand om.

Om några månader kör vi till vårt älskade Los Alcázares i Spanien.

Ó  Nils Mohlin 20-03-09

Korruption i Kivik

Jag är ledsen att behöva säga det, men Assistenten är korrupt. En femårig dvärgschnauzer är klok och har hunnit lära sig åtskilligt. Vissa saker utförs och hanteras snabbt och lydigt. Vissa ord är som musik i hans öron tillexempel mat, godis, åka bil, gå ut och några till, då kommer han som skjuten ur en kanon. 

Men skulle man exempelvis säga dusch, då går han knappt att hitta.

Don Felipes bestickliga sida kommer bland annat fram när han varit i uterummet och matte kallar på honom. När vi var nyinflyttade var där en rätt taskig trappa till köket, som han inte tyckte om och vi locka honom med lite godis för att få in honom. Nu gjorde jag en ny bekväm trappa med breda steg för några år sedan som Felipe tycker är helt okej. Han till och med ligger på den när solen står på, men kallar vi på honom springer han ner och ställer sig vid trappans fot och rör sig inte ur fläcken förrän han ser att vi har en bit godis i handen.

Tämligen oskyldigt men otroligt vad dom lär sig.

Så min korrupta hund och jag är fortfarande bästa kompisar.

Ó  Nils Mohlin 20-03-08

Sans och förnuft - Tack!

Någon mer än jag som irriteras över alla svarta rubriker som basunerar ut coronavirusets framfart. 

Jag efterlyser lite sans och förnuft i rapportering om influensans spridning. Idag 100 000 insjuknade bland jordens befolkning på snart 8 miljarder. Inte speciellt mycket! - 161 i Sverige med en befolkning runt 10 miljoner. Inte heller speciellt mycket!

Samma hysteriska rapportering var det när svininfluensan och fågelinfluensan härjade. Vid svininfluensan infördes massvaccinationer till följd att en del yngre människor drabbades av narkolepsi.

Det rapporteras om dödsfall i coronavirusets spår, visst händer det och i Sverige dör cirka tvåhundra personer vart år av säsongsinfluensan. Vad man kanske glömmer att upplysa om är att det till stor del handlar om multisjuka och människor som befinner sig i livets slutskede med sviktande organ.

När jag var en ung grabb i slutet på 40 - och början på 50 - talet var det ”Ryssen kommer” som var den stora skräcken och utgjorde dom svarta rubrikerna. 

Sjuttio år senare – inte fan har han kommit.

Ó  Nils Mohlin 20-03-07

Det går framåt i Kivik

Den 7 mars - 24 dagar efter operation linkar jag runt ganska obehindrat med en eller ibland två kryckor. Ivrigt påhejad av familj och assistenten går rehabiliteringen lysande. Fyra veckor på tisdag och det återstår två veckor med restriktioner. Inte göra si, inte göra så och inte köra bil.

Det där med bilkörning är kanske det jag saknar mest för tillfället, men hygglig granne och kompis har vid flera tillfällen ställt upp som privatchaufför.

Tålamod hör jag någon säga – ja jag vet, men man mår ju inte speciellt dåligt efter en höftledsoperation och energin pockar på. Knäledsprotesen för 8 år sedan var en betydligt segare rehabilitering.

Jag planerar att byta balkongräcke och skissar lite på det, har läst många böcker, skrivit en del och planerar givetvis för vår nästa tur ner till Spanien.

Största problemet har varit att sitta då operationssåret sitter ganska taskigt placerat, så skinkan varit svullen som om jag bar på en rejäl bok där. Men även det har gett med sig och i gårkväll satt jag och såg en hyfsad film under ett par timmar. Kontorsarbetet har jag skött från sängen, med dator, pärmar och papper i skaplig ordning, även om Graciela inte delar min uppfattning.

Nåväl om några veckor är jag på bana igen och enligt läkarexpertisen så skall funktionen i benet vara helt okej tre månader efter operation.

Det bästa är att jag är helt smärtbefriad och kan gå bra jämfört med före operation, då jag knappt kunde förflytta mig.

En stor eloge till Hässleholms sjukhus för väl utfört jobb.

”Gammal man gör så gott han kan, dansar fan så illa, hela kroppen rister han, men ändan den står stilla”

Skaldade Hasse Alfredsson en gång.

Ó  Nils Mohlin 20-03-07

Snart tre veckor

Rastlösheten börjar krypa i kroppen, ungefär som intensivt flitiga myror. Visst är det ett friskhetstecken när jag nitton dagar efter operationen planerar för allt som skall göras. Agraffen borta, svullnaden börjar sätta sig och jag promenerar obehindrat omkring med kryckor och emellanåt bara en. Jag blev ålagd sex veckor med restriktioner, tre har gått på tisdag. Inte göra si, inte göra så, inte köra bil, men snart så är jag igång igen. Jag har hunnit läsa en hel del böcker under den här tiden och ibland är det riktigt angenämt att bara försjunka i rafflande berättelser.

Assistenten har koll på läget och får sina rundor tack vare matte och snälla grannar, men jag har lovat honom att snart skall han och jag ta våra vanliga turer tillsammans igen.

Ó  Nils Mohlin 20-03-01

Leve Semlan

Sex miljoner semlor, 132 ton mandelmassa och 211 ton grädde har svenska folket stoppat i sig idag. Under hela säsongen äts det 40 miljoner semlor. Någon mer än jag som satte kvällskaffet i vrångstrupen och kände ett lätt illamående när siffrorna presenterades? Vem tänker på blodfetter, diabetes och sådana saker när de vitpudrade små skapelserna frestar i diskar och skyltfönster.

Jag har inte ätit någon, har aldrig varit speciellt förtjust i dem heller, men häpnar över siffrorna.

Jag läste att bagerier fått bygga ut och nyanställa, vilket i och för sig är bra, för att kunna tillfredsställa folkets glupande begär efter semlor. 

Känns nästan som viktväktarna och träningsinstituten sponsrar det hela, i förlängningen blir det ju ett ekonomiskt lyft för dem också.

Är det någon som kan äta en sådan där liten kladdig jäkel utan att få florsocker och grädde spritt över nosen?

Nu ska jag inte vanhelga semlan mer. Det måste vara många som älskar den och jag unnar er verkligen 40 miljoner semlor.

Ó  Nils Mohlin 20-02-25

På kryckor i Kivik

Fjorton dagar efter operation, så jobbar jag på med övningar. Nu är det mest som en jäkla träningsvärk i benet och jag är uppe mycket och styltar runt med kryckor. Tränar även på att gå med en krycka, men det får ta sin lilla tid. Alla starka värktabletter har jag fasat ut och klarar mig riktigt bra utan. Man blir lite flummig av de där jädrans morfinpreparaten och det är inget tillstånd jag gillar.

Kan tänka mig nästa flygresa, vilket helsikes liv det kommer att bli på säkerhetspersonalen när allting börjar tjuta. Med en knäprotes och en höftprotes i höger ben kommer det att låta som om jag har med mig ett maffigt maskingevär. Man skulle nästan kunna tro att jag samlar på proteser.

Det här stilla livet blir en aning enahanda, läsa, skriva, kolla facebook och träna. Ljuspunkterna är naturligtvis att prata med Graciela och assistenten. Men idag har jag faktiskt uträttat en hel del kontorsarbete och avverkat många mail och telefonsamtal. 

Imorgon skall jag till Hässleholm för att ta agraffen och lite kontroll, efter det återstår fyra veckor som jag enligt läkare skall hålla mig lugn. Det är väl bara till att lyda, så att den där jäkla kulan inte hoppar ur led, vilket tydligen är en risk om man inte följer förhållningsreglerna.

Ó  Nils Mohlin 20-02-25