Trollbesök

Trollen hälsade på häromdagen. Ni vet Carl Gustav och Bror Klumpeduns vars äventyr jag skrivit otaliga berättelser om. Dom har skaffat sig en hund, som heter Otto, om den också är begåvad med trollegenskaper, vet jag inte.

I vart fall dundrade de ner efter en tre, fyra studsar på Kiviksfältet där marknaden brukar hålla till. De kom promenerande mitt på Agdelundsvägen som om det är naturligaste sak i världen att troll promenerar där. Förbipasserande äpple odlare på traktor med gigantiskt släp körde av vägen när han storögt granskade trollen. Klumpeduns lyfte hjälpsamt upp traktor och släp på vägen igen om än upp och ner. Men rättade snabbt till misstaget, efter tillsägelse från Carl Gustav. 

Bara en snabbvisit sa Carl Gustav när de slog sig ner på brunbränd gräsmatta. Don Felipe kände igen sina kompisar och hälsade ivrigt på dem medan han misstänksamt studerade Otto. Carl Gustav berättade vad de sysslat med efter de lämnade Kivik för ett halvår sedan, under tiden som assistenten och Otto bekantade sig med var andra. Då nös Klumpeduns och bräderna i det nybyggda däcket skallrade likt kastanjetter, men däcket höll. Däremot ramlade ett par stora bokar längre upp i backen, som vi faktiskt velat bli av med. Av säkerhetsskäl bad jag Klumpeduns hålla för munnen vid nästa nysning. Jag undrade lite försiktigt vad de hade för planer nu.

”Chartertrafik” sa Carl Gustav – ”Chartertrafik” upprepade jag och fortsatte ”Ingen av er kan väl flyga? Klumpeduns är för stor och du är för liten.”

”Kunde jag flyga till månen så är chartertrafik en baggis.”

”Jaha och hur skall det gå till?”

”Vi studsar passagerarna helt gratis vart de än vill åka. Miljövänligt och inga flygskatter. Det tar många timmar att flyga, skall dom till Kanarieöarna, så minst fem. Vi tar dom dit på max fem minuter, med en studs i Frankrike och en i Spanien, så vips är vi framme på Gran Canaria”

”Varifrån om jag får fråga?”

”Kiviksfältet är perfekt.”

”GU bevare mig!” var min omedelbara reaktion. ”När är premiärturen tänkt att äga rum?”

”I morgon, vi skall bara studsa ner till Kanarieöarna och förbereda lite”

ÓNils Mohlin 2018-07-24

Ny vecka

Det är måndag, ny vecka där alla prognoser pekar på rekordtemperaturer. Varmaste juli på 260 år, men för min del så räcker det med rekord nu. Det som måste göras fixar assistenten och jag tidiga mornar eller sena kvällar, att uträtta något effektivt i stekande sol är inte att tänka på. Vi dricker vatten, skriver och planerar i behagfull skugga, väntar på att matte om fyra veckor går till semester och att vi kan köra till vårt hus i Spanien.

Lite funderingar en förmiddag i juli.

ÓNils Mohlin 2018-07-23

Man skall inte klaga

Det är varmt, termometern närmar sig 30 graders strecket, för vilken dag i ordningen har jag tappat räkningen på. Ett välgörande regn fick vi häromdagen, egentligen det enda under mer än tio veckors torka. Växter, djur och människor behöver regn, mycket regn. Men vad göra, annat än att vistas i skugga och dricka vatten. Assistenten har funnit svalkan bredvid min stol, han tar en runda på det som en gång var gröna gräsmattor, nu brunsveda av envis sol. Dricker lite vatten, suckar och lägger sig bredvid mig igen. 

ÓNils Mohlin 2018-07-21

Oss pirater emellan

I Kivik har vi staty av bygdens kände pirat, Frijof Nilsson Piraten. Det finns fler pirater och en av mina favoriter är Jack Sparrow. Visserligen en fiktiv figur, mästerligt gestaltad av Johnny Depp, som med oslagbar mimik ger gestalt åt en sjörövare. 

Moderna tiders pirater har jag inget till övers för. Nej tacka vet jag forna tiders sjörövare som Emanuel Wynne, som dessutom ligger bakom piratflaggan, döskallen med de korslagda benknotorna. Edward Teach eller svartskägg som han kallades, Edward Low, Anne Bonny, jodå det fanns kvinnliga pirater också.

Och många, många fler, den något romantiserade bilden vi har av pirater har vi delgetts via film och litteratur – Jag tror inte att livet som pirat direkt var en dans på rosor.

En trevlig pirathelg på er

ÓNils Mohlin 2018-07-20

NEJ, NEJ, NEJ

Yngsta barnbarnet hälsade på, ett litet charmtroll på nio månader. Hemma har hon fem äldre syskon, mamma och pappa, vilka alla noga tycks vaka över henne. Bland de första orden ett litet barn brukar säga, har jag i min okunskap alltid trott var mamma eller pappa. Nu handlar det om en synnerligen livlig liten flicka, som tar sig fram och vill ha tag på allt. Detta förhindras tydligen av att fem syskon och föräldrar enskilt eller i kör säger – Nej, nej, nej!

Så de första ord det lilla barnet yttrar vid besöket hos oss är – NEJ, NEJ, NEJ!

Min omedelbara reaktion  – Vad har jag nu gjort?

Ó Nils Mohlin 2018-07-18

Det har regnat

Vederkvickande regn mötte oss i trädgården i morse, inget våldsamt, snarare trevande försiktigt, som om det inte ville blöta ner oss. Tre, fyra sådana stillsamma skurar under förmiddagen, inget som fick växterna att vädra nya tider eller slutet på torkan. Bara en liten smak på välgörande droppar, så får det vara bra för idag.

Assistenten och jag spanar i alla väderstreck efter regntunga moln. Åsktung värme som inte ger mer än svettpärlor på pannan är det som bjuds.

Vanlig svensk sommar med ömsom värme ömsom regn, ett klimat där så väl växter, djur som människor mår väl, känns som avlägsen dröm.

ÓNils Mohlin 2018-07-17

En trofast vän

Don Felipe tycker också att det är för varmt och söker sig till svalkande skugga. Alltid intresserad av vad som händer i trädgård, på gatan och hos grannar, får honom att lämna skuggan för att delta i aktiviteter eller bara med ett skall kommentera vad som sker. Han kommer och lägger sig bredvid mig där en skön bris drar in från Hanöbukten, som ger svalka på däcket. Han tittar på mig med den där ”Du och jag” husseblicken, som smälter allt och jag klappar honom på huvudet som han lägger i knäet och tycker att livet är toppen.

Det har skrivits spaltkilometrar om hunden som trofast vän och all det där stämmer. En vän för livet, som aldrig sviker utan alltid lika lojal och som reservationslöst visar sin gränslösa kärlek.

Snart skall vi gå vår runda och Don Felipe vet att jag har problem med knäna och har vissa svårigheter med trappor. Felipe stannar upp i trappan till undervåningen för att kontrollera att jag kommer ner ordentligt. Om jag beroende på värk vissa dagar haltar lite mer, så väntar han in mig och kollar noga innan vi fortsätter vår promenad.

Nog är hunden en fantastisk varelse.

Trevlig måndag önskar assistenten och jag

ÓNils Mohlin 2018-07-16