Kalabalik i hönshuset

Assistenten betraktar Don Pedro, Roberto eller vad han nu heter, Carmen, Florencia, Julieta och Alejandra med stor misstänksamhet och undrar säkerligen vad det är för bastarder som trängt sig in i huset – ”Sitter i en bur, med värmelampa i tvättstugan. Mat och vatten får dom också. Matte kan då skämma bort. Nog hade det varit bättre med fem dvärgschnauzrar. Rejäla och stabila varelser som man kan ha kul med.”

Japanska Jumpo är det, spanska namn stämmer ju inte riktigt, men Graciela har döpt dem. Egentligen borde det vara Akihiko, Hoshi, Maeko, Kyoko och Matsuko, men det får väl duga med dom spanska namnen. Men det hjälper inte hur mycket man än ropar deras namn - Inget händer så nu kallar jag dem kort och gott ”Hönsen”, om än där är någon tupp som känner sig kränkt.

Don Felipe har återgått till sitt vanliga liv efter att chocken över mattes lilla ”vaktelfarm” lagt sig.

Som livet kan te sig.

Trevlig måndag önskar

Assistenten Don Felipe och jag

Ó Nils Mohlin 2018-02-19

Politruker och andra makthavare

Det är valår och vi skall traditionellt överösas av fagra löften och valfläsk. Välfärd, sjukvård, omsorg, polis, skola och invandring – Samtliga partier har sitt facit för det optimala samhället, där vi alla lever ett gott liv.

Jag har hunnit vara med så pass länge att jag tröttnat på allt politikertjafs i tv. Debatter, partiledardueller och intervjuer i all ära, men till syvende och sist är det sunt förnuft som bör vara utslagsgivande. Taktiska utspel och ekvilibristiskt käftslängande imponerar inte längre. Samarbeta för att nå breda och hållbara lösningar!

Starka, karismatiska ledare och utpräglade idealister bjuder dagens politik inte så mycket på. Politiker har blivit ett lönsamt yrkesval, som ger goda inkomster och fet pension. Gör man bort sig eller tröttnar med åren, så finns det reträttposter, men kan ju bli generaldirektör eller landshövding. För att bli politiker krävs heller inga höga examina eller språkkunskaper, det går så bra att handla in extern kompetens.

Ett framtidsyrke?

Ó Nils Mohlin 2018-02-18

  

Don Felipe och lite tankar

Ibland så sitter jag och assistenten bredvid varandra, vi är kompisar som njuter av varandras sällskap. Jag pratar och han lyssnar med stor uppmärksamhet. Det kan handla om våra kommande projekt, som att till våren fortsätta med gigantiskt altanbygge i flera nivåer, med eleganta trappor och infällda planterings låder åt matte att plantera blommor i.

Ibland hemfaller jag åt filosofiska tankar, som varför får man den visdom och klokhet i äldre år, som man rätteligen borde varit född med. Men det är ju så att vi människor förändras och utvecklas under åren. Dock icke alla, men många mognar till det bättre, en styrka som överglänser all fysisk styrka, när man som lite äldre rakryggat kan stå upp för sina värderingar och med civilkurage markera och säga till när något är fel. Tyvärr är det där med civilkurage förmodligen medfött och allt för sällsynt. Det finns unga människor med stort civilkurage, så allt kommer inte med åren.

Under livet så prövas vi i olika grad, många får bära sjukdomens skarpa lie, andra glider genom livet ganska obemärkt, andra utsätts för grymma orättvisor, listan skulle kunna bli oändlig.  Varför är det så? Arv, genetik, människans förmåga, oförmåga eller tillfälligheter.

Jag känner mig gynnad, jag har en underbar fru som jag älskar över allt tänkbart, jag har en assistent som uppmärksamt lyssnar på mig, men det har inte alltid varit så. Jag har också stött på hinder, men sådana måste man besegra, lära sig av och se som nyttiga erfarenheter. Livet är så och det blir vi kloka av.

Don Felipe tycker att det räcker nu, så det får vara slutfilosoferat.

Livet är coolt säger assistenten och jag.

Ó Nils Mohlin 2018-02-17

HJÄLP! Vi har höns i huset!

Don Pedro och Carmen skall flytta in hos oss, jag har försiktigt berättat för Don Felipe att ett par kompisar skall bo hos oss. Med skepticism lyssnar assistenten på något som han inte riktigt förstår. Förrän matte står i dörren med två japanska jumbo, oh hjälp tre till, fem stycken som hon fått av en arbetskamrat. Inte större än att alla får plats i handflatorna, då slickar sig assistenten om munnen.

Don Pedro och Carmen och de andra tre är vaktlar, vem som är vem undrar jag, dom ser likadana ut. Det är kanske två Don Pedro, eller två Carmen - De andra tre - är det Florencia, Julieta och Alejandra? Eller är alla fem Don Pedro, Alejandro, Javier, Fernando och Eduardo. Hemska tanke, det blir slagsmål i hönshuset. Förnärmad morrar Don Felipe, vänder sig om och springer ut i trädgården – Inte mycket till kompisar det där inte. Totalt okunnig om vaktlar så googlar jag - Väger runt 250–300 gram som fullvuxna, så Don Pedro, Carmen och de tre kompisarna som slunkit med kan inte väga så många gram nu. Men tydligen är det riktiga tuffingar i vart fall i den egna flocken, slagskämpar som kan gå rätt hårt åt varandra. Dags att inhandla ett hönshus, foder och lite annat, för har nu Graciela fått dem så skall de tas väl om hand.

Fem vaktelägg på ett hönsägg, men å andra sidan lägger var höna ett ägg var 18 timme, men hur länge kokar man dem? Dom där några dagar gamla Don Pedro och Carmen, Florencia, Julieta och Alejandra skall ha det varmt och gott också, 37 grader som succesivt sänks, men gubevars dom är fullvuxna om sex veckor.

Jag har varit med om mycket i mitt liv, men aldrig trodde jag väl att det skulle flytta in höns hos oss. Har hört talas om getter också i något sammanhang, så jag är väldigt glad för att det inte var en flock getter som Graciela kom hem med.

Kuckeliku

Ó Nils Mohlin 2018-02-16

"Det är jag som är bossen" säger assistenten