Trollpartiet

Carl Gustav och Bror Klumpeduns studsade runt i landet och trollen drog mängder av åhörare var de än kom. Folk var trollbundna av retoriken, om än budskapen inte alltid var så genomtänkta och politiskt korrekta. Men nog kom det lite trollhyss med i det hela, hur kunde annars de etablerade partiledarna utan undantag avsluta sina valmöten med orden ”Rösta på trollpartiet och Carl Gustav, då får ni det bra!” Det blev något av kalabalik i partihögkvarteren när partiledarna uppmanade folk att rösta på Trollpartiet.

En dag stod det en delegation med representanter från åtta riksdagspartier inklusive alla partiledare med statsministern först i raden och knackade på vår dörr i Kivik. Statsministern bad att få tala med Herr Kivikstroll Carl Gustav. Assistenten Don Felipe sprang före och visade dem till partisekreteraren Bror Klumpeduns som satt på rumpan i snön i vår trädgård. Statsministern stirrade på det stora trollet och undrade om inte Herr Bror Klumpeduns frös i den sexradiga kylan och bad att få tala med Herr Kivikstroll Carl Gustav. Bror Klumpeduns pekade mot den lilla gäststugan i bakre delen av trädgården. Samtidigt nös han och ett antal gamla bokar på allmänningen rök åt fanders, men det var i och för sig bra, vi får mer sol i trädgården. Mindre bra var att den samlade delegationen virvlade runt i luften ett tag, innan Bror Klumpeduns samlade in dem och satte dem på rad i en snödriva. Carl Gustav tog emot sittande i sin gamla solstol placerad i samma snödrivas ena ände. Partiledarna började babbla i mun på varandra och Carl Gustav tystade dem, bjöd på grankottsoppa och sa att de fick räcka upp handen om de ville något. Efter historiskt kort överläggning, var alla partiledare överens, mer än de någonsin varit. Carl Gustav lovade att dra sig tillbaka om vissa justeringar gjordes i partiprogrammen. Vidare skulle pensionerna dubbleras, gratis lördagsgodis till alla barn, alla förbrytare skulle utan prut få smisk i rumpan och sedan sättas in i miljöförbättrande arbete efter avtjänade straff, alla arbetslösa skulle sättas i arbete omgående och sjukvården skulle få obegränsade resurser. Statsministern tackade så mycket och undrade om herrarna troll kunde tänka sig att bli statsråd i en kommande regering. Carl Gustav lovade tänka på saken och delegationen drog sig bugande tillbaka med blöta rumpor om än något bekymrade över alla utfästelser de gjort.

Ó Nils Mohlin 2018-02-08

Herr Kivikstroll Carl Gustav

 Carl Gustav har fans, faktiskt rätt så många har jag förstått och har med tiden blivit odrägligt högfärdig. Sedan vi flytta från Järlåsa till Kivik så har han bott i vår lilla gäststuga. Bror Klumpeduns är för stor och har istället bosatt sig i skogarna utanför Vitaby, vilket kanske varit helt acceptabelt om han inte nyst för jämnan och skövlat tunnland med skog.

Carl Gustav har begärt ett allvarligt samtal med mig, han skall få mig på andra tankar som han säger.  

Carl Gustav börjar ”Jag har varit på månen, har träffat Kungen, Barack Obama, Vladimir Putin, Donald Trump och en massa andra. Fått en massa dingeldangel att hänga runt halsen och fästa på bröstet Nu skall vi etablera oss som Carl Gustav och Bror Klumpeduns med Trollpartiet. Rösta på Trollpartiet – vi fixar allt!”

Jag sa inget, vis av deras tidigare äventyr så förstod jag att tystnad fungerar bäst. Den smått anonyma tillvaron med ett par troll som höll sig gömda i Upplands skogar börjar kännas som ett avlägset minne. Och jag undrar i mitt stilla sinne vart hän det barkar.

Jag såg herr Kivikstroll på TV och lite varstans, debatterande samhällets orättvisor. Många etablerade politiker fick verbala sparkar i häcken och snart fick Kivikstrollet Herr Carl Gustav folket med sig. Stefan Löfen, Annie Lööf, Ulf Kristersson, Jan Björklund, Jonas Sjöstedt, Ebba Bush Thor, Gustav Fridolin/Isabella Lövin och Jimmie Åkesson började nervöst undra vad herr Kivikstrollet var för ett politiskt fenomen. Opinionsmätningarna gav ett knappt meterhögt troll svindlande siffror och läget i svensk politik pekade mot stora förändringar. Att det faktiskt var ett troll som höll på att möblera om i det politiska landskapet tycktes ingen fundera över. Snarare gick Carl Gustavs okonventionella metoder hem hos gemene man och han gick från klarhet till klarhet.

Trollet Carl Gustav träffade Angela Merkel, Emmanuel Macron, Theresa May och andra storheter alltid iklädd sin rosa höga hatt, sliten jackett och svansen glatt viftande med sin faluröda svanstofs.

Men troll är som de är, impulsiva om än godhjärtade, så de tröttnar nog snart och återgår till lite mer normala trollhyss. Assistenten Don Felipe och jag förhåller oss stilla avvaktande och hoppas på det bästa.

Ó Nils Mohlin 2018-02-07

En kär vän

Var och hälsade på en underbar och fantastisk kompis idag, Per Baker och hans trevliga fru Margareta. Per tillhör den sortens kompisar, som jag villkorslöst gillar, han är en karl i ordets rätta bemärkelse. Rakryggad och står för sina värderingar i alla lägen.

Vi satt runt deras köksö drack kaffe och pratade ett par timmar om allt mellan himmel och jord, tills Per sa ”var fan tog trollen vägen.” Du måste skriva mer om dom, själv har jag varit rädd för att det skulle bli ett uttjatat ämne. Men jag har fått samma signaler från fler håll. Trollen har sina fans!

Ó Nils Mohlin 2018-02-06

Förbaskade småmynt / en repris

En Euro är det väl inga problem med, men på en euro går det 100 cent. Okej två 50 cent mynt är en euro, men sedan kommer alla jäkla småmynt, en cent, två cent, fem cent, tio cent och 20 cent. ”Betala med kort” säger någon och det gör vi också i stor utsträckning. Nu finns det undantag, vissa vägtullar, marknader och en del affärer.

Sparar man på alla de där förargliga mynten, så har i vart fall jag gällivarehäng på brallorna efter ett par dagar. Viss av lärdomen lägger vi numera småmynt i en skål. När skålen var full skickade vi svärfar med dryga kilot småmynt till handlaren. ”Dom behöver växel” sa min älskade fru. Tålmodig kassörska räknade mynt och köande infödda spanjorer bidrog hjälpsamt, missnöjda turister svor frustrerat på respektive språk. Efter lång räkne procedur tog svärfar sin bolsa, lyfter på sombreron, tackade alla hjälpsamma spanjorer, skänkte ett leende åt ilsket högröda mellaneuropéer och gick hem till oss med bröd, ost och vad det nu var.

En annan episod med småmynt berättade vår spanske vän Silvestre om. Han och några vänner blev bjudna på restaurang av en bekant. När det var dags att betala tog bekantingen fram en bärkasse med småmynt, som på grund av tyngden var placerad i ytterligare två, tre kassar. Snart var all personal och alla gäster involverade i att räkna 15 kg småmynt. I slutändan visade det sig att mynten inte räckte, så generös bekant fick lägga till en sedel och fick småmynt i växel, som blev till dricks.

När vi körde tillbaka till Sverige iordningställde jag två påsar med småmynt till de första vägtullarna när man kör in i Valenciaregionen. Trots Gracielas protester, lämnade jag fram påsarna till tullvakten som tittade på innehållet, med kravet kravet att jag fick tömma ut mynten på den lilla disken. Efter idogt räknande lyftes vägbommen och vi kunde köra vidare mot Sverige.

© Nils Mohlin 2016

 

 

Ni har slarvat bort min svärfar!/ En repris

Svärfar är och hälsar på, efter lång resa kunde jag efter många om och men plocka upp honom på Kastrup. Resan startade i Colonia i Uruguay med att han beroende på strejker fick ta en buss som gick långt tidigare än ordinarie till Montevideo. Efter tjugo timmar på flygplatsen, flög han till Brasilien och sedan vidare till Lissabon för anslutningsflyg till Kastrup.

Flight TP 754 anlände 13.15, på informationstavlorna kunde man läsa att allt bagage var lossat 13.45. Tusentals människor var i rörelse och när jag stått längst fram under en dryg timme där ankommande passagerare slussas ut och ingen svärfar dykt upp, tänkte jag ”han måste ha missat flyget i Lissabon”. Jag ringde upp min fru för att be henne kolla med flygbolaget om han hade checkat in. Jodå han fanns i Köpenhamn var det lugnande beskedet.

Minst sagt irriterad stegade jag bort till informationsdisken och sa ”ni har slarvat bort min svärfar. Kan ni efterlysa honom via högtalarna, så står jag här och väntar på honom”. På danska ropades det ut, men ingen reaktion. Jag undrade har ni ingen spansktalande här och snabbt kallades en spansktalande tjej in som ropade ut i högtalarna ”Cesar Guillermo a la información”. Ingenting hände, så jag undrade om de inte kunde be några väktare att leta rätt på honom. ”Hur ser han ut” funderade snabbt för att ge ett så bra signalement som möjligt, ” ungefär i min längd, grått lockigt hår, glasögon”. Inget mer undrade den vänliga personalen, ”jo förmodligen har han en liten sombrero på huvudet”. Efter några minuter stod Cesar framför mig med sombreron på huvudet, några dagars skäggstubb, guldgrävarskjorta och jeans, pastafabrikören hade kommit till rätta. Nu skall det sägas att svärfar inte är speciellt resvan, han visste att jag skulle hämta honom och för att vi inte skulle missa varandra så hade han satt sig ner vid rullbandet för att vänta. Det är ju ett säkerhetsklassat område där mötande personer inte får gå in eller vistas. Ett par timmar försenade kunde vi lämna Kastrup, köra hem och skratta gott åt det hela.

© Nils Mohlin 2016

Kväll med grabbarna för några år sedan

Märk väl jag skrev grabbarna inte gubbarna eller något annat nedlåtande.

Kompisarna i soffan Albin nio år, Elias åtta år och Don Felipe snart ett år, vi har helkväll, utan föräldrar och allt regelverk raseras totalt. Vi har bara roligt tillsammans.

Albin och Elias diskuterar kvinnor eller måhända tjejer i deras egen ålder. Men av pratet att höra så är det två erfarna unga män i soffan. Två Skurupscasanover med blick för kvinnlig fägring, men som också relativt snabbt tröttnar på mormors och gammelmormors tjat om att gå och lägga sig. Vänder sig till mig och säger ”Kan du inte säga till din kvinna att hon skall vara lite tyst!”

Ja mina vänner det var en kväll med grabbarna och nu sover de två machogubbarna och Don Felipe.

Jag säger god natt vänner

© Nils Mohlin 2016