En repris

Allt som oftast får jag förfrågningar om vad som hänt Järlåsatrollet Carl Gustav och Bror Klumpeduns. Numera så kallar sig Carl Gustav av naturliga skäl för ”Kivikstrollet Carl Gustav”. Trollen försäkrar att de mår utomordentligt förträffligt och det kommer i sinom tid en ny bok om deras bedrifter, med såväl äldre som lite nyare berättelser.

I väntan på det så bjuder trollen på en gammal repris.

Foto: Per Baker

 

Järlåsatrollet som vetenskapsman

Det har gått drygt 14 dagar sedan jag såg Järlåsatrollet och bror Klumpeduns. Carl Gustav hade inte varit synlig runt huset och hans bostad under vårt hus föreföll vara tom. Don Felipe sprang in under huset för att hälsa på Järlåsatrollet, men kom besviken ut igen utan att hitta sin svansprydde kompis. Med ett litet sting av sorg trodde jag bröderna lämnat Järlåsa, men å andra sidan tror jag knappast de skulle ge sig iväg utan att ta farväl. En tidig morgon beslöt jag mig för att besöka den stora grottan djupt inne i skogen för att se om trollbröderna möjligen hade bosatt sig där istället. Grottan var belägen dryga fyra kilometer in i skogen, där växtligheten var som snårigast och tätast. Det var samma grotta som Carl Gustav anordnat sitt fantastiska födelsedagskalas i och jag visste att bröderna var i grottan då och då. Problemet var att hitta dit, nu fanns ingen upplyst stig att följa, som Järlåsatrollet ordnat inför sitt kalas. Jag fick förlita mig på kompass, lokalsinne och Don Felipes spårsinne. Don Felipe gick stolt först, vädra lite med nosen emellanåt, revirmarkerande var tredje meter, så tog det oss ett par timmar innan vi var framme.

Don Felipe och jag gick in i grottan och kom till den stora sal där festligheterna ägt rum för snart ett år sedan. Överväldigad av förvåning, nästan lite skärrad tittade jag mig omkring alltmedan Don Felipe morrade och skällde. Grottan såg ut som ett stort laboratorium om än ett kaotiskt sådant, men överallt bubblade det, pös, rök och väste från olikfärgade vätskor. Det gamla badkaret som trollen en gång lagat en utsökt Janssons frestelse i, vibrerade, så att det inte kunde stå stilla utan for fram och tillbaka över golvet. Innehållet en giftgrön sörja stänkte än hit och än dit, så Don Felipe och jag gick på betryggande avstånd runt det hela fram till Järlåsatrollet. Iklädd en laboratorierock, som förmodligen en gång i tiden varit vit, men nu snarare påminde om ett färgspektrum. Dessutom bar han ett par enorma glasögon, jag förstod inte varför, för något fel på hans syn tror jag inte fanns. Vid närmare granskning så såg jag att glasen saknades, det var bara glasögonbågar han bar. Nåja trollet hade ju visat fåfängliga tendenser innan. På ett bord bredvid låg några böcker uppslagna, Mary Shelleys Frankenstein, Robert Louis Stevensons Doktor Jekyll och mister Hyde och Leonardo da Vincis anatomiska studier. På en gammal ekstock bredvid satt bror Klumpeduns, illröd, rödare än det rödaste jag någonsin sett.

Nu började jag bli riktigt orolig i synnerhet med tanke på den uppslagna litteraturen framför mig och undrade ”Va sjutton håller du på med Carl Gustav?” ”Min bror är rätt korkad och jag skall försöka få honom till att bli lite klokare.” ”Men snälla Carl Gustav du kan ju skada honom med det där rävgiftet du kokar samman, den stackaren är ju illande röd.” ”Ja vadå i går var han mörkblå.” ”Men tänk om han blir allvarligt sjuk.” ”Inte han inte, en gång drack han ett helt fat dieselolja, han sprutade eld som en kinesisk drake i fjorton dagar, men sjuk blev han inte.”

Järlåsatrollet slutade efter lång övertalning sina experiment med bror Klumpeduns intellektuella förmågor. Om Bror Klumpeduns fick några men efter sin brors experiment, nej inga om man bortser från att han en dag kunde vara babyrosa för att nästa vara blå, röd eller grön. Klumpeduns själv tyckte det var häftigt, Carl Gustav hade ju faluröd svanstofs och sedan flöt livet i Järlåsaskogen på ungefär som om ingenting hade hänt.

Nils Mohlin ©2015

 

Red concentration

© Nils Mohlin 2017

Bråda tider

Arbetet pågår för fullt i ateljé och galleri för att kunna öppna lagom till påsk.

 

http://kartor.eniro.se/m/znf7O

Per Baker hälsar på

Det är alltid trevligt att få besök och i veckan hälsade den förträfflige konstnären Per Baker från Gamla Bryggeriet i Smedstorp på. Några timmars trevligt prat och utbyte av erfarenheter är mycket stimulerande, vilket är ganska betydelsefullt i en värld där man arbetar ensam. Per är en klok och sansad man med ett härligt danskt gemyt, en person man trivs med. Vi har båda intensiva dagar fram till påsk, Per förmodligen i än högre grad som har sitt galleri öppet i stort sett året runt.

På art by Nils Mohlin i Kivik öppnar vi långfredag klockan 12.00 och har öppet alla påskdagarna mellan 12.00 och 17.00

Under april till och med september har vi öppet fredagar, lördagar och söndagar 12.00 till 16.00

Välkomna till Österlen, Kivik och Smedstorp. Vi tar hand om er.

 

 

© Nils Mohlin Januari 2017

 

 

Per Baker 

Dubbelselfie 

 

Tisdag 17 januari

Måla är det som gäller på tisdagar, precis som alla andra dagar. Nu håller jag på med en svit naturalistiska målningar alla med anknytning till Österlen.

Många frågar efter trollen, jodå de är i full gång, just nu vaktar dom galleriet och har avhållit sig från allt för avancerade bus. Med tiden kommer deras samlade äventyr i bokform, så lugn vänner jag har inte övergett Carl Gustav och Klumpeduns.

Det spontanistiska måleriet är en fin omväxling till det naturalistiska, på något sätt kompletterar det vart annat och bakom det spontanistiska finns också alltid en idé - en tanke. Som exempel målningen som blev klar igår ”Eldstorm” har jag gjort med tanke på Donald Trumps installation på fredag och vad värsta scenario kan tänkas bli.

Nils, art by Nils Mohlin och Don Felipe önskar er en härlig tisdag

© Nils Mohlin 2017

Under påsken har vi öppet alla dagarna mellan 12.00 och 17.00 i övrigt håller vi öppet fredagar, lördagar och söndagar under april till och med september 12.00 till 17.00

 

Naturligtvis går det att besöka galleriet och ateljén på andra tider också, skicka då ett mail till nils.mohlin@gmail.com

 

Hjärtligt välkomna

 

 

 

"Eldstorm"

 

Om mig, saxat från min hemsida

Jag är autodidakt konstnär, skribent och författare, född på gamla öster i Malmö 1944, med förflutet som byggchef, konsulterande ingenjör och under många år som tekniskt sakkunnig i tvistemål för våra domstolar. Jag är gift med Graciela och i familjen ingår också dvärgschnauzern Don Felipe, fem barn och tio barnbarn. 

Flyttade från Limhamn tillsammans med min fru till Stockholm 2010. November 2014 flyttade vi till Järlåsa utanför Uppsala och sedan mars 2016 bor vi i Kivik på Österlen, där jag har ateljé och galerie. Jag ägnar mig åt konsten och skrivandet på heltid sedan många år tillbaka. En syssla som kräver att jag arbetar väldisciplinerat många timmar om dagen, där måleri och skrivande nästan flyter samman och inspirerar vart annat. Vi tillbringar så mycket tid som medges i vårt älskade Los Alcazares i Spanien, som har en tilltalande kultur, med invånare vars livsfilosofi väl stämmer överens med vår. Spanien och dess folk bidrar naturligtvis med mycket inspiration i såväl text som bild. Vi har även hunnit vara med i ”halvåtta hos mig”, jag var med i ”pensionärjävlar”, ICA Stig och lite till.

Under åren har det blivit en hel del utställningar, såväl separat som samlingsutställningar och jag har haft förmånen att få lära känna och ställa ut ihop med många duktiga konstnärer. 2007 startade jag konstgruppen KRUT och var dess ordförande fram till stämman 2010.  2011 tog jag  initiativet till ”Konst i Kungsträdgården” och arrangerade denna utställning  under tre år i Kungsträdgården, Stockholm, numera kallad för ”Nils Mohlins Konstpromenad”. Nu startar jag art by Nils Mohlin, som öppnar till påsk 2017 och på sikt kan det kanske också bli en konstpromenad i stadsmiljö.

Februari 2012 kom min bok ”Hågkomster, Möten och Tankar” ut, en delvis självbiografisk bok. Den 8:de mars 2013 släpptes ”FURIA”, en spänningsroman., som fick lysande recensioner. OBSESIÓN en fristående uppföljare till FURIA släpptes 12 mars 2014. ”Herr Svensson, Järlåsatrollet och andra gubbar” kom ut i april 2015. Jag medverkar med tre kåserier i Whildeanska hösten – en antologi – 63 röster, som släpptes i augusti 2013. Jag är även med i ytterligare tre antologier. Whildeanaska våren, där jag även står för omslaget, Whildeanaska sommaren och vintern.  Skrivandet och hur det kom in i  mitt liv, som en naturlig och nödvändig ingrediens tror jag delvis beror på ett arv från min far, journalisten Stig. Naturligtvis spelar ett lyckligt äktenskap med Graciela en avgörande roll. Rätt förutsättningar i privatlivet är för mig avgörande för allt skapande. Uttrycka sig i bild och text blir till sist något absolut nödvändigt, något man inte kan avstå från, snarare ett behov.

Motion, ja det har  funnits med, under 54 år,  jag har ägnat mig åt styreketräning, boxning under några år och gymnastik. I dag kanske mest promenader med mitt robotknä och lite stärkande övningar med varierande viktmotsånd.

Med förhoppningen att ni skall finna nöje och tillfredsställelse i mina texter och bilder hälsar jag er välkomna till min hemsida. Naturligtvis är ni hjärtligt välkomna till det lilla galleriet som vi öppnar i april 2017.

Nils Mohlin

Måndag 16 januari

En ny vecka inleds obönhörligt med en måndag, den där dagen som kommer efter söndag och före tisdag. I och för sig är det väl inget större fel på måndagar, mer än att det är fyra dagar till kommande fredag. Nu har ju Don Felipe och jag den stora förmånen att vi arbetar hem ifrån. Reflektionerna lär inte utebli utan låter kanske ”arbetar - du är ju pensionär” och i samma andetag ”Don Felipe arbetar väl inte, han är ju en hund”.

Nåväl kalla det vad man vill, men vi är väldigt disciplinerade i det vi gör från morgon till kväll. Tre månader till påsk och då gäller det att ligga i. Har berättat om konstnärshunden Don Felipe och hans engagemang för vad som händer i ateljén. Minst lika stort engagemang har han för matlagning, om det nu är matte eller jag som lagar mat är han som klistrad intill oss och följer varje rörelse med största uppmärksamhet. Ungefär som när Leif Mannerström dömer i Sveriges mästerkock, så visar Don Felipe samma engagemang för hanteringen av ingredienserna. Det som möjligen skiljer herrarna åt är att Don Felipe med förtjusning sväljer det som eventuellt hamnar på golvet.

Trevlig måndag vänner önskar jag och min assistent Don Felipe. Assistent undrar någon - ja varför inte, Bengt Lindström hade en anställd penseltvättare på sin tid. Så jag håller mig med en assistent även om han inte tvättar penslar.

© Nils Mohlin 2017

Ni är välkomna att hälsa på oss i det lilla galleriet art by Nils Mohlin i Kivik under hela påskhelgen.