Finalist - Fredrik Mohlin

Svenskt näringsliv

UTMÄRKELSE De fem finalisterna till utmärkelsen Årets mest företagsamma människa i Skåne är alla personer som skapar jobb, utvecklar, vågar och ser möjligheter. Här kan du läsa om Fredrik Mohlin, vad han gör och känner sig extra nöjd med under 2014. Rösta på denna finalist eller några av de andra! Vill du kan du också vara med och tävla om en surfplatta mini.

Fredrik Mohlin

Joblink AB
Om du ser tillbaka på det senaste året – vad av det du gjort som företagare som du är mest stolta över och varför? Att jag sätter så pass många personer i arbete, ofta människor som står utanför arbetsmarknaden, till exempel ungdomar och nysvenskar. Under 2014 har vi utvecklat vår tjänst. Det har gett oss fler kunder men framförallt har vi kommit i kontakt med och hjälpt fler arbetssökande. Idag ser vi att vi fått en starkare marknadsposition där vi utmanar de traditionella metoderna.
Bara företagsamma människor kan skapa jobb. Vad skulle kunna få dig att anställa fler? Självfallet en näringslivspolitik som inte bygger på hård beskattning och höga arbetsgivaravgifter. Ett öppnare, modernare företagsklimat anpassat till dagens näringsliv. Men vi är också konjunkturberoende, i en bra konjunktur har vi mycket att göra och anställer också fler.
Varför tycker du att man ska rösta på dig som årets mest företagsamma i Skåne? Det jag brinner för, och det som motiverar mig att cykla till jobbet varje dag är att sätta folk i arbete. Ett jobb är något som ligger alla människor varmt om hjärtat då det öppnar upp livet och gör allting möjligt. Om ni som röstar delar min uppfattning och tycker det jag gör är viktigt för både Skåne och Sverige ska ni rösta på mig.
Juryns motivering:
Fredrik har med sitt enastående driv och engagemang skapat ett bemanningsföretag som, förutom att sätta unga i arbete, även utmanar de stora giganterna inom bemannings- och rekryteringsbranschen.

Röstar gör ni på
http://skane.svensktnaringsliv.se/

Hur jag blev terrorist

Jaha nu är det snart dags igen att passera flygplatsens säkerhetskontroll. Lägger upp öppnad väska, utplockad dator på rullbandet, stoppar nycklar, småmynt och mobil i lådan för mindre föremål. Jacka, tröja med blixtlås och bälte placerar jag också på bandet. Så långt allt väl tills jag skall passera genom de larmade bågarna. Rött ljus lyser hånfullt mot mig och det irriterande tjutet får säkerhetspersonal att skynda till för att kasta sig över terroristen Nils. Jag får plocka av mig skor lätta på brallorna allt medan jag ihärdigt förklarar att jag har en djävla knäprotes. När jag är noga genomsökt och en tjänsteman med handscanner undersökt knäet, släpps slutligen terroristen förbi nålsögat. Misstänksamma blickar iakttar mig medan jag tar på skor, trär bältet på plats igen och ordnar klädseln. Medpassagerare ger mig skrämda blickar som jag möter med ett brett leende, ungefär som om jag skall inte kapa planet denna gång heller.

Detta var proceduren på Skavsta och den är bara som en stilla vindpust jämfört med när jag skall kontrolleras på Alicante airport, då rusar alla de stora grabbarna till. Skärrade medresenärer tittar och pekar ”Titta dom tog honom, han är nog en sådan där al-Qaida kille”. Efter utförd striptease och de sett ärret på benet, dunkar de mig i ryggen, skakar hand och önskar mig en trevlig resa. Hade det inte varit för risken att åka fast för förargelseväckande beteende, så hade jag ta mig sjutton flugit i morgonrock. All visitation hade ju gått så mycket enklare, dessutom hade det känts ganska bekvämt.

Nils Mohlin

© 2014

Tacka vet jag vetenskapen

Albin åtta år gör läxan, samtidigt som han lättar på trycket med ett par fisar.

Följande dialog utspelar sig:

Albin: Sorry mamma.

Mamman: Hmmm…

Albin: Fy hundan, den var förskräcklig.

Mamman: Men snälla Albin sluta analysera dina fisar, koncentrera dig på din matteläxa.

Albin: Den skrek så länge den levde.

En lång tystnad.

Albin: Men kände du vreden i den.

Unge Albin är en klok man, han tänker nämligen på sin egen och andras hälsa. Forskare vid Essexuniversitetet i Storbritannien hävdar nämligen att fisar kan motverka ett flertal sjukdomar. Det är svavelvätet som enligt forskarna kan förhindra hjärtinfarkt, stroke, cancer och demens.

”Även om gasen är mest känd för sin odör, så kan den vara ett medicinskt fenomen, som kan få avgörande betydelse för behandlingen av ett flertal sjukdomar i framtiden” säger Mark Wood en av forskarna bakom resultatet. Måhända blir det istället stanken som avlivar framtidens patienter.

Stillsamt och obevekligt sprider sig en odör som påminner om ruttna ägg på pendeln, bussen, teatern eller i annat slutet utrymme. Marodören blir ofta högröd i ansiktet eller avlägsnar sig skyndsamt. Istället för att titta illa på dessa personer skall vi betrakta dem som hjältar, som berikar vår hälsa. Läkemedel som underlättar cellernas tillverkning av svavelväte blir kanske en av framtidens lösningar. Hoppas då verkligen att de inte skall inhaleras. Om vi nu skall förlita oss på dessa nya vetenskapliga rön.

Det är svavelväte som är fisens signum och ger den karakteristiska mindre angenäma doften. Flatulensen eller väderspänningen hos kor är däremot något annat. En enda ko beräknas producera omkring 500 liter metangas om dagen. En kostackare släppte sig i tyska Rasdorf i januari. Kossan fick brännskador och ladugårdens tak rasade in.

Språkligt sett finns en mängd varianter på ordet fis, till exempel gas, väder, fjärt, prutt, mök, rökare, bomb och brakare. Kärt barn har många namn sägs det och säkerligen kommer jag få oändligt med förslag efter detta inlägg.

Med anledning av ovanstående, tänk på er hälsa mina vänner.

Nils Mohlin

© 2014

H3N2

Stockholms läns landsting har skickat inbjudningskort till oss i övre medelåldern, det vill säga alla över 65 års ålder. ”Varje år dyker den upp – influensan. De flesta klarar sig undan med en tids sängliggande, men för dig över 65, kan influensan vara farlig” stod det att läsa.

Helt rätt jag skrev övre medelåldern och enligt vissa experter lär denna infalla i spannet 50-70 år. Jag konstaterar belåtet att jag helt klart befinner mig i denna gyllene åldersgrupp, åtminstone ett halvår till då det tillkommer en retfull etta efter sjuan.

Strunt samma jag beslöt att hörsamma vaccinationsinbjudan och gick till vår lokala vårdcentral. Onsdagar och torsdagar klockan 14.00 till 15.00 åtskilliga veckor framåt var tider avsatta för influensavaccination av 65 plussare.

I min enfald trodde jag att detta skulle vara en snabbt avklarad bagatell. Själv hade jag inte den blekaste aning om att det fanns så många silverhår i mina kvarter, utanför mottagningen var de representerade i hundratal. Flertalet uppförde sig trevligt, men ett fåtal kanske 15-20 stycken skulle till varje pris vara först i kön. Detta fåtal pensionärer missade att man skulle ta en nummerlapp och fylla i en hälsodeklaration, vilket höjde temperaturen ytterligare några snäpp. Inget ont om personalen de skötte det hela på ett föredömligt sätt. Med änglars tålamod försökte de förklara för denna lilla skara att nummerlapp och ifylld hälsodeklaration var villkoret för att få en spruta. Gruppen av ohyfsade rullatordamer och några herrar sa eller nästa skrek samstämmigt ”Jag var först”. ”Vi går i nummerordning” förklarade tolerant sköterska”. ”Var är nummerlapparna” skrek samma pensionärer. ”Vid ingången” förklarade sköterskan med beundransvärt lugn. Ny kapplöpning mot ingången, knuffar, vredgade blickar och taffliga kommentarer, innan de var tillbaka i väntrummet. Jag och flertalet andra stod och väntade längs en vägg, iakttagande rullatorhuliganerna som nu bråkade om ett fåtal sittplatser. Sedan hade några trots god information missat hälsodeklarationen. Pennor att fylla i de samma med fanns framlagda i generöst antal, men av oförklarlig anledning försvann dessa, snabbare än personalen hann fylla på.

Jag fick min spruta mot H3N2 och lämnade vårdcentralen mållös över det kaos ett antal ohyfsade pensionärer kan ställa till med. Förvånar mig inte om det är samma värstingar som beklagar sig över barn och ungdom.

Nils Mohlin

© 2014

Vad skall vi ha till middag?

Mat detta dagligen nödvändiga för vår överlevnad, som i viss mån måste planeras. Vad skall vi ha till middag? Vanligen så står jag för matlagningen under arbetsveckan. När Graciela kommer hem vid sextiden skall jag kunna servera en någorlunda välsmakande, näringsrik och mättande måltid. Det är väl inte så konstigt hör jag någon säga. Jo det är det!

Min övertygelse är att vi påverkas starkt av kosthållet ända från barndomen och framåt. Som barn blev jag, som så många andra i samma generation uppfödd på sill, fisk, potatis, soppor, rester, pannkakor och fattiga riddare. På söndagar kunde det bli kött i form av en gammal seg höna, kanin eller fasan. De två senare hade ofta farsan skjutit med ett gammalt hagelgevär. Så ett och annat hagel inbäddat i köttet var inte helt ovanligt. Till detta serverades grönsaker som bestod av ett kokt blomkålshuvud, som gick ned i spagat och kokt purjolök. På söndagar blev det vanligen en dessert, chokladpudding eller äpplepaj. Lyckan var de söndagar det serverades köttbullar eller köttfärslimpa.

Av outgrundlig anledning består min vardagsmeny ofta av sill och potatis, fisk, soppor, grönsaker betydligt mer varierade än barndomens och absolut inte sönderkokta, någon gång pasta. På fredagar tar jag ut svängarna lite mer och känner mig ungefär som när vi deltog i ”Halv åtta hos mig”.

Min kära fru är född och uppvuxen i ett köttproducerande land, där det under hela veckan serverades saftiga biffar till frukost, lunch och middag.

Vad blir resultatet, jo när jag tillagat femte dagens meny, det vill säga fredagens. Säger Graciela upprört: ”Jag vill ha kött innan jag biter någon”.

Grönsakerna då, inte så nödvändiga för Graciela. De fanns ju överallt i övermått vid slätterna ned mot Rio de la Plata. Med andra ord så är de tämligen ointressanta och ses mer som en kulinarisk klåfingrighet. Undantag finns till exempel tomater och vitlök. Jag smyger in grönsakerna i kosten, väl kamouflerade på middagstallriken.

Graciela är den obestridde mästaren i köket och jag möjligen en glad amatör. Sedan skall inte förnekas värdet av att laga mat tillsammans. Jag hackar allt som skall hackas, plockar undan, diskar och inhalerar ljuvliga dofter allt medan Graciela skapar kulinariska upplevelser.

Vad passar väl bättre än att runda av med receptet till Gracielas bidrag i ”Halv åtta hos mig”. När vi deltog där stod Graciela för varmrätt och dessert, jag skapade entrérätten.

Tallanines del Rio av Graciela Mohlin

Färsk pasta med salsa på oxfilé, uruguayansk chorizo och oxfärs med lök, vitlök, chilisås, tomatpuré, krossade tomater, basilika, lagerblad. Dekoreras med riven parmesanost, basilikablad och färska tomater med olivolja.

Vintips från Nils och Graciela
Tokolosh Merlot art nr 2057, 74 kr

Ingredienser:

·         8 st oxfilémedaljonger

·           olivolja

·         8 st skivor bacon

·         2 st gula lökar

·         1 kg oxfärs

·         3 st vitlöksklyftor

·         4 st chorizokorvar

·         1 burk krossade tomater

·         4 msk tomatpuré

·         3 dl chilisås

·         3 st lagerblad

·           Salt

·           peppar

·           Färsk pasta för 8 personer

·           Parmesanost, basilikablad och färska tomatskivor samt några droppar olivolja, till garnering

Nils Mohlin

© 2014

Gubbanalys

Är gubbe motsatsen till gumma och gubbdjävel motsats till kärring? Eller är en gubbe en forntidslämning som lallar runt, snörvlar, hostar, harklar sig, spottar, svär och är allmänt vresig och otrevlig. Är en gubbe en senil relik från för i tiden, med buskiga ögonbryn, tofsar i öronen, glappande löständer och med filttofflor som kasar över golvet? Kan en gubbe måhända vara som Hasse Alfredssons Malte Lindeman eller rentav en Åsa-Nisse i Knohult. Sedan finns det ju andra gubbar, grön gubbe, streckgubbe, dynamitgubbe, tomtegubbe och jordgubbe, men det är inte dom vi diskuterar nu.

Har hört talas om småfnattar på sju åtta år som förtretat säger gubbdjävel till en trettiofemåring när de beordras gå och lägga sig.

Min fru säger ”Min kära lilla gubbe”, det är något annat det. Säger hon ”Lilla gubben”, då är det något på gång, IKEA till exempel. Gubbe kan vara ett smeknamn, ett skällsord eller vad värre är ett nedvärderande epitet. Allt beroende på hur ordet ”Gubbe” uttrycks.

Kärvänligt kan det sägas lilla gubben till en liten pojke, till och med en hund av hankön kan tilltalas med detta.

Gubbe är det relaterat till ålder och i så fall när blir man gubbe eller rent av gubbdjävel?

Gubbvälde eller en dominerande förekomst av äldre män inom politik och affärsvälden var mycket vanligt förekommande för inte så många år sedan.

Ordet gubbdjävlar använde jag mig själv av här om dagen och avsåg då några maktfullkomliga herrar, samtliga yngre än mig själv.

I barndomen blev alla gubbar efter fullgjord värnplikt, då de ofta inhandlade sin första hatt. Gubbar bar hatt, tanter bar också hatt som regel året runt. Runt 55,60 år blev en del gubbar farbröder, varför dom nu blev det är ju ganska oförklarligt. Dom var ju inga bröder till min far, men lik förbaskat var tilltalet farbror. En farbror kunde ofta vara en ganska välklädd gubbe som ibland hade spatserkäpp som ett förstärkande attribut. En farbroder kunde också vara en man med valkiga händer och keps, två olika slags farbröder. De kom från olika världar och behandlades också olika, klasskillnad kallades det.

Den positive gubben är den äldre mannen som är så klok att han utgör en symbol för vishet. Så finns den otrevlige och sure gubben, som alltid gnatar, bråkar och utgör en skräck för alla barn. Dessutom har vi den skröplige gubben som mödosamt tar sig fram med rullatorn och ingen förstår, eftersom han är tandlös och har sprucken röst.

Gubbe är dialektalt och betyder egentligen klump, hur smickrande är egentligen det. Man kan också höra uttrycken gubbstrutt och gubbskrälle. Däremot att göra en gubbe, då har man trampat i klaveret och gjort bort sig. Tilltalet gubbe uppfattas av många som lite nedsättande, vilket det absolut inte är, tänk på Göteborgarens ”du är en go gubbe”.

Gubbröra är ingen röra av gubbar utan en synnerligen välsmakande entrérätt.

Uttrycket ”gå ut med grabbarna” förändras med tiden till att ”gå ut med gubbarna”. När och hur denna förändring sker eller om den bara smyger sig på det vet jag inte. Oavsett hur, torde det vara ett ovedersägligt bevis på inträdet i gubbskaran.

”Gammal man gör så gott han kan, dansar fan så illa, hela kroppen rister han, men ändan den står stilla” skaldade Hasse Alfredsson en gång för mycket länge sedan.

Nils Mohlin

Gubben i Lilla huset på berget

© 2014

Två Bröder

Två bröder sju respektive åtta år gamla har fått varsin mobiltelefon. Till en början var allt fridfullt och lugnt med trevliga små sms till mormor Graciela och mig.

Till exempel när yngste brodern beskrev sin skoldag ”Idag har vi varit i skogen. Vi har ritat. Kockarna lagar god mat”.

Allt eftersom tiden gått har bröderna blivit allt mer avancerade och när de inte kan nå varandra på annat sätt så är sms:en en räddning.

-       Hej Babijan

-       Du är en rikti rompa

-       Bajskorv

-      Äshål

-      Fulin

Telekommunikationen lär ha resulterat i en veckas telefonförbud, så vi avvaktar med spänning kommande sms.

Nils Mohlin

© 2014