Whildeanska hösten - en antologi, 63 röster

Läs mer om människorna bakom namnen. I dag möter vi
Nils Mohlin:

Nils Mohlin

Det är med stor glädje jag deltar med tre kåserier i antologin. Jag är autodidakt konstnär och skribent, med förflutet som byggchef och konsulterande ingenjör. Bor i Stockholm, ibland i Spanien och ägnar mig åt konsten och skrivandet på heltid. Under åren har det blivit femtiotalet utställningar, två böcker, en uppsjö krönikor och massor av annat. Spanien och min fru Graciela ger mig all den inspiration och glädje jag behöver i skapandet av text och bild.

(Fotnot: Nils Mohlin medverkar som skribent i Whildeanska hösten – en antologi, 63 röster)

Stefan Whilde





https://www.facebook.com/WhildeanskaHostenEnAntologi63Roster

http://www.youtube.com/watch?v=2MOVkOesDLM



 

 

 

Per Bohlins recension av "FURIA"

Nils Mohlins bok Furia!
322 sidor, som räcker för att beskriva några sällsynt otäcka brott, personerna som begår dom och även lyckas förklara varför!!
Furia kan väl närmast sammanfattas under rubriken "action", många personer, många händelseförlopp! Men Nils lyckas väva ihop det till en väl sammanhängande och spännande berättelse, där man faktiskt hänger med hela tiden och får en fullödig beskrivning av både händelser och personer! Otäcka brott, hänsynslösa personer men Nils förnumstiga stil gör att man orkar ta till sig otäckheterna utan att må illa! En bok som man sträckläser och hela tiden ser scenerna framför sig!! Borde kunna utgöra grund till en tv-serie, som nog skulle behöva åtminstone 10 avsnitt för att göra berättelsen rättvisa!!
En bok att rekommendera för sommaren!!
Det enda negativa att säga är väl att det dessvärre beskriver trovärdiga händelser, otäcka sådana!!

200 kronor + 19 kronor i frakt om ni beställer via http://www.litenupplaga.se/1143

Kan också köpas hos alla övriga nätbokhandlare, Akademibokhandeln och beställas hos alla bokhandlare.

ISBN: 978-91-7517-351-1

En mycket positiv recension av FURIA

Det är onekligen kul när man stöter på så här entusiastiska recensenter.

Göran G-son Jarl skriver:


”Det bästa betyg jag kan ge en bok är det faktum att jag sträckläser densamma!
Förra gången var det Stieg Larssons "Millenium"-serie! Nu har det hänt igen! Nils "Gabriel" Mohlins FURIA, jättespännande! Köp och läs!”
 
 

200 kronor + 19 kronor i frakt om ni beställer via http://www.litenupplaga.se/1143

Kan också köpas hos alla övriga nätbokhandlare, Akademibokhandeln och beställas hos alla bokhandlare.

ISBN: 978-91-7517-351-1

Whildeanska hösten - en antologi, 63 röster

Läs mer på facebook

https://www.facebook.com/WhildeanskaHostenEnAntologi63Roster
              
http://www.youtube.com/watch?v=2MOVkOesDLM

Djingis kahns ättlingar

Vi har besök från Uruguay, av en systerson till min fru. Naturligtvis har min fru och jag haft ambitionen att göra vistelsen så innehållsrik som möjligt. Visa vad huvudstaden har att erbjuda i form av sevärdheter, givetvis en tur till Skåne med besök i Köpenhamn. Som avrundning en kryssning med Birka, skärgården med sin skönhet ett måste innan han återvänder till Uruguay. Ett land snarlikt Skåne, plant, bördigt och tämligen stenlöst.

Vi valde att åka en tisdag kväll, med tanke på att det då borde vara tämligen lugnt. De riktiga festprisarna åker förmodligen fredagar och lördagar.

Lugnt? - Hela fartyget var invaderat av representanter från PRO, Seniorer i tiden, SKPF, SPRF, RPG och var sjutton de nu kommer från. - Allt annat än lugnt! - Fem, sex silverhår i bredd och kanske tio i djupled, till synes helt omedvetna om att mötande personer fick platta ut sig längs väggar eller var det nu gick. Rullatorer är ju hjälpmedel och ganska harmlösa sådana. - Harmlösa? - Nej de fungerade som geronternas murbräckor och synnerligen effektiva sådana. Men man skall inte klaga det finns ju plåster att köpa i taxfreeshopen och vad betyder lite småskavanker på anklar och skenben.

På kvällen passerade vi dansgolvet och det första vi såg var en gubbjäkel på dryga 75, iklädd en bjärt slips med en mycket detaljerad nakenbild av en ung kvinna. - Hans sätt att ragga jämnåriga damer? - Vi orkade inte stanna för att se om han hade någon framgång.

Vi tog hissen från vårt hyttdäck till däck nummer fem tillsammans med några andra, så hissen var i stort sätt fylld. Hissen stannar på däck fem, dörrarna öppnas och en hord av pensionärer blockerar och skall in i hissen. Jag höjer rösten ”Det går säkert lite enklare om ni släpper ut oss först” - Ingen lyssnar, varpå jag i ren självbevarelsedrift, likt rullatormarodörerna tränger mig fram med fru och släkting i släptåg.

Systersonen 23 år gammal, ser närmast chockad ut när åldringar under närmare ett dygn, likt ättlingar till Djingis khan dragit fram som i ett försök att ödelägga allt i sin väg. - Vilka är det som brukar klaga på ungdomars uppträdande?

I ärlighetens namn fanns det ett antal silverhår, som höll sig lugna och till synes skämdes över vissa seniorers uppförande.

Men snälla pensionärer klaga inte på ungdomars uppförande längre, tillrättavisa istället era medsystrar- och bröder, som har tron att med stigande ålder kan man ta sig vilka friheter som helst.

Nils Mohlin

Copyright 2013

www.nilsmohlin.se

Undrar vad som händer?

Att få en knäprotes är i och för sig inget märkvärdigt. I mitt fall handlade det om en förstärkt helprotes – Priset att betala efter haft lyft skrot i 54 år.

Inget konstigt med det, men jag har kommit så långt nu att jag förflyttar mig tämligen obehindrat. Vad jag kanske inte insåg innan operationen, var att det lite handlar om att lära sig gå igen och framför allt klara av tämligen enkla saker. Rulltrappor finns det överallt och är en självklarhet i Stockholms tunnelbanor. Ganska snart lärde jag mig att åka upp, det var ju bara att sätta det friska benet på steget och så lyftes det opererade per automatik. Åka ner var något helt annat, då ville ta mig sjutton inte det nya knäet hänga med.

Häromdagen skulle jag möta min fru på Centralen och framför mig låg rulltrapporna upp till Klarabergsviadukten som en utmaning. I väntan på min fru for fan i mig och jag tog rulltrappan upp vände omedelbart för att åka ner igen, vilket gick utmärkt när jag startade med det opererade benet. I glädje över framstegen gjorde jag om turen ett tiotal gånger och har förmodligen framstått som något av en knäppskalle. Efter ett stort antal turer upp och ned stod helt plötsligt ett par storvuxna vakter framför mig - ”Vad fan håller du på med”. - Jag förklarade att jag fått en protes och höll på med att träna konsten att åka i rulltrappor. - ”Aj fan, fortsätt med träningen”. - Det blev ett par turer till.

Min frus systerson från Uruguay är och hälsar på oss och den stackaren förlora en ryggsäck med pass, kamera, kreditkort o.s.v. Detta måste naturligtvis polisanmälas, inte minst för att få nya resehandlingar.

Jag följer med honom till polisstationen på Centralen, före oss i kön står en herre i 50 års åldern. Polisen i receptionen undrar över hans ärende. - ”Jo jag vill bara fråga vad som händer, du förstår det står en taskig kille utanför, om jag sparkar honom i arslet och sedan knockar honom”. - Polismannen gapar förstummat och börjar sedan vilt gestikulerande förklara. - ”Nej, nej så får du inte göra, absolut inte” - ”Men ja ville bara undra vad som händer”.

Nils Mohlin

Tuschteckning 1993