Mogen ålder

Bild: Peter Sjöholm
 

Är det riktigt friskt att bli äldre?

Eller är det helsjukt?

I en tid då tecken på åldrande slätas över med allehanda produkter och kosmetisk kirurgi.

Löjlig kamp i strid mot det omöjliga, att bli äldre.

Från ungdomligt fåfängligt ideal står åldrandet i skarp kontrast. 

Ålder förvisas till det avvikande, oönskade och onormala tillståndet.

Ungdomlig fräschör och naivitet – Kort som en blinkning i mångårigt liv.

Ersätts i bästa fall av mognad och värderingar av betydelse för innehållsrika och lyckliga liv.

Åldrandet en fas i livet, då nya möjligheter öppnar sig, till en ny fantastisk tid.

Ibland ses äldre som ett problem, som hanteras utan hänsyn till deras kunskap och erfarenhet.

Fördomar och diskriminering av äldre kan ta sig uttryck.

En form av brutalitet, när äldre anses passerat bäst före datumet, av yngre i ack så korta och snabbt försvunna ungdomsår.

Även unga med lite tur hamnar i äldre åldern, om ett antal hastande år, än så länge omoget distanserade från åldrandet.

Detta i en tid då vi äldre aldrig har varit yngre!

Ljuvliga år, då jag gör precis vad fan jag vill, utan att jag har blivit utsatt för ålderism. 

 

C Nils Mohlin 25 12 13

 

Nobelmiddag och mardrömmar

 

Som en del känner till, så har jag ett visst intresse för matlagning.

Kan ibland rent av drömma om märkliga anrättningar, som kräver en del bearbetning innan de går att realisera i verkligheten.

Ibland får jag till det riktigt bra, 

De gångerna det inte blir riktigt bra lämnar vi därhän.

 

I gångna nattens dröm eller snarare mardröm tillaga jag en förrätt, bestående av soppa på Karljohansvamp, serverad på en sallad av svamp med ingefärsolja och svart vintryffel. Till det en macka med tryffelsmör på bröd smaksatt med Karljohansvamp.

Som om inte det var stressigt nog fick jag tillreda en varmrätt med piggvar färserad med pilgrimsmusslor och sockertång, serverat med rostade rotselleri som glaserades med libbsticka, smörkokt potatis och silverlök smaksatt med muskot. Detta serverades med buljongkokt savoykål och champinjoner tillsammans med en macka med fermenterad rosenkvitten och Ingrid Marie äpplen.

Ovan på allt eländet fick jag fixa till en dessert.

Sorbet på slånbär smaksatt med apelsin, kryddpeppar och nejlika. En bakad färskostkräm med bourbonvanilj och brynt smörkaka. Med kärnmjölkskaramell och ett krisp på bovete och havre serverat med en consommé på skogshallon smaksatt med enskott.

Mardrömmen kulminerade med att jag beordrades att även servera gästerna och då gick allt åt pepparn.

Guskelov vaknade jag innan jag skulle föras ut på galgbacken för offentlig halshuggning.

Efter tre muggar kaffe och igångkörda leder är jag någorlunda återhämtad och kan ägna mig åt torsdagen.

Till lunch blir det havregröt och inget annat!

 

En härlig dag till er också

 

C Nils Mohlin 25 12 11

 

www.nilsmohlins.com

Tiden rusar

 

Tiden rusar.

Åldrandet är intressant ur många aspekter. 

I okunnigas ögon innebär det att man upphör att existera och inte finns till.

Vi går lite saktare, hör och ser kanske sämre.

Men det innebär inte att vi sitter och nickar i en fåtölj dagen genom.

Tyvärr drabbas en del av olika former av demens. 

De får inte uppleva förmånen, att med gedigen erfarenhet och förvärvad kunskap, ganska roat betrakta tillvaron och omgivningen med spjuveraktig tillfredställelse och klok förståelse.

Ofta konstatera vad var det jag sa.

Ibland ge ett hjälpande ord.

Ärligt talat så är livet precis lika underbart vid 81 år, som vid 51 år.

Om inte rent av bättre.

Diverse krämpor till trots står man avsevärt stadigare i sin livsuppfattning vid den högre åldern.

Hör femtioåringar som protesterande säger att de har en väldigt klar livsuppfattning.

Det trodde jag också när jag var femtio.

Man skall inte jämföra 81 år med 51 år, vilket är lika tokigt som att jämföra 51 år med 21 år.

Där tjugoåringen ganska kaxigt hävdar ungefär samma sak som femtioåringen.

Skillnaden ligger i alla de erfarenheter och kunskaper vi samlar på oss och egentligen borde varit födda med.

Men då kanske livet förlorat en del av sin charm om vi fötts med åttio – nittioåringars erfarenhet och kunskap

Alla misstag är förmodligen avsedda att upprepas generation efter generation.

Ser fram emot att samla på mig mer kunskap och erfarenhet och startar upp dagen efter mina morgonfunderingar.

 

C Nils Mohlin 25 11 10

Välkomna till Kulturkaféet Cypressen

 

Research

 

Pensionerade artdirectorn och numera satirtecknaren Gert Jönsson har gjort en suverän tolkning av mina vedermödor när jag är intensivt upptagen av research för en kriminalroman i skrivarlyan.

Författareträff på Bed and Books i Glemmingebro

Nils Mohlin

Ingenjören och byggprojektledaren som i sjuttioårsåldern helt osannolikt började skriva kriminalromaner.

Till stor del inspirerade av egna upplevelser och av vad som händer i vår värld.

Med tio böcker bakom sig varav åtta är kriminalare har han en stor läsekrets som troget följer huvudpersonernas äventyr, ofta förlagda till Österlen.

Med sina erfarenheter, upplevelser och sinne för humor tar han oss med bakom kulisserna i författare lyan.

Den 4 oktober klockan 13.00 ses vi hos Bed and Books i Glemmingebro.

Foto: Peter Sjöholm

 

 

Köttberget - Jätteproppen Orvar

I barns ögon är vi fruktansvärt gamla.

Långt över hundra.

Förre finansministern Pär Nuder kallade oss fyrtiotalister för ”Köttberget” och Expressenjournalisten Maria Hörnfeldt drog till med ”Jätteproppen Orvar”.

Visst är vi många. Mellan 1940 och 1949 föddes 1,2 miljoner av vår sort.

Sextitalisterna slog oss då det föddes 1,3 miljoner och de är nästan hundra i barns ögon.

Min syster och en del andra jag känner är födda på trettiotalet och med barns syn på ålder måste trettiotalisterna vara någon form av fornlämning - Något förhistoriskt.

 

Något snille har räknat ut att ”Jätteproppen Orvar” kräver 90 miljarder mer till välfärden för att klara kvalité i vård och omsorg.

Vad är problemet?

Någon missade att vi fyrtiotalister också har arbetat och betalt in en otrolig massa skatt. Vi tillhör den sista av generationer som arbetat 48 timmars vecka, så gnäll inte.

Vi har med råge försörjt oss.

Femtiotalisterna är i stort pensionerade och snart börjar en massiv skara sextitalister pensionera sig.

Någon har räknat gravt fel, så det blir för sjuttio, åttio och curlinggenerationen från nittiotalet att jobba häcken av sig.

Inte tänka på pension före åttio år eller ens våga drömma om 35 timmars arbetsvecka.

Knega på ni har ett härligt gäng att ta hand om.

Slit och släp.

 

C Nils Mohlin 25 08 15