Semester på Österlen

Sol, regn, sol, regn och ganska så svalt, som en gammaldags julimånad. Semesterväder låter lite elakt, nu när charterresandet har sina begränsningar och många semestrar i Sverige.

Och semestrar det gör folk alldeles kolossalt. Kivik är knökfullt av vilsekomna bilister. Lika långa köer som när det är Kiviks marknad och äpple marknad. ICA:s parkering är fylld till bristningsgränsen och butikens väggar näst intill bågnar av anstormningen. Samma sak på serveringar och många andra ställen. Distans och hänsyn verkar som bortblåst. Butiksinnehavare gör vad dom kan med distansuppmaningar, plexiglasskydd och handsprit. Folkhälsomyndighetens rekommendationer har fallit i glömska, ingen turist tycks bry sig.

Sett ekonomiskt är det fantastiskt för affärer, restauranger, campingar, alla bed &breakfast och hotell, men hälsomässigt återstår att se. Vi får hoppas på det bästa annars kan det bli en dyrköpt och allvarlig läxa för många.

En fortsatt härlig semester.

 

Ó  Nils Mohlin 20-07-12

Inte mycket reda i Kivik idag

Klarblå himmel och sol, ser lovande ut. Fram med verktygen och koppla sågen. Första biten tillsågad när jag blickar mot himlen. Solen ersatt av mörka tunga moln på det tidigare klarblåa. Tunga droppar faller som ett hån mot mitt altanbygge i samma takt som jag drar i skruvarna ökar regnets intensitet.

In med verktygen, kopplar från strömmen och sätter mig i uterummet.

Fem minuter och solen skrattar mot mig igen. Okej samma visa igen kollar himlen och det ser riktigt skapligt ut. Verktyg ut, ström kopplad och jobbar kanske tio minuter innan det jäkla regnet börjar igen.

Visst kan man jobba när det regnar, men hur kul är det, så nu håller jag söndag.

 

Ó  Nils Mohlin

Bygga altandäck i Kivik

I hela mitt liv har jag drivit projekt av olika slag, från jättelika byggprojekt till lite mindre. Som ingenjör är en sluttningstomt som vår alltid en utmaning för att få maximal användning. Kunna placera ut sköna sittgrupper, njuta av utsikt och sol och kunna gå från köket genom uterummet upp till utsiktsdäcket utan att behöva kämpa i en jättelik uppförsbacke. Projektet påbörjade jag för drygt två år sedan, men fick avbryta i fjol beroende på att min höft kraschade. Men nu är det snart färdigställt.

Alltid en speciell känsla att göra något till oss själva, som arkitekt, ingenjör och snickare, så är dessa drygt 100 m2 däck snart färdigställda. En härlig känsla att  76 år gammal, trots två proteser, avslitna ledband i handleder, artros i händer, axlar och ytterligare ett knä som behöver bytas ut lyckades. Graciela har skruvat all trall och det är ett beundransvärt jobb, flera tusen skruv.

Snart dags att hitta ett nytt projekt.

 

Ó  Nils Mohlin 20-07-09

 

 

Spöregn i Kivik

Vi har fått regn i Kivik under några dagar, växterna har blivit gladare, men vill gärna ha mer. Tittar man i jorden så är det inte blött mer än kanske en och en halv centimeter ner.

Var en vända i Simrishamn och på tillbakavägen strax innan Kivik möttes jag av ett regnoväder fullt jämförbart med de regn man kan råka ut för om man kör bil och närmar sig Pyrenéerna. Vägen försvann och bilarna körde in till sidorna, medan vinrutetorkar förde en ojämn och hopplös kamp mot våldsam nederbörd. 

En timme senare skiner solen mellan mörka moln. Tittar upp, vrider på huvudet och försöker avläsa väderleksutsikterna för eftermiddagen. Hinner jag jobba en stund mellan skurarna? Tunga droppar fäller avgörandet. Inomhusarbete!

 

Ó  Nils Mohlin 20-07-06

Söndagsfunderingar i Kivik

Hennes klackar smällde likt akustiska utropstecken mot det hårda golvet i korridoren och aviserade sin ankomst i lagom tid. Vi pojkar och för den delen så var det bara pojkar 1956 på Högre allmänna läroverket för gossar i Malmö.

Damen med de smällande klackarna var vår nya klassföreståndarinna, med ett rykte som skulle ha fyllt självaste Dracula med avund, så var tolvåringarnas tuffhet som bortblåst. Som tända ljus, näst intill i givakt stod vi bredvid slitna pulpeter, förmodligen samma som farsan hade suttit vid 40 år tidigare. Hon klev upp på podiet, ställde sig bakom katedern och lät sin intensiva blick mönstra var och en av oss. Efter ett kort isande kommando fick vi sätta oss och ett rapp med pekpinnen över katedern fick oss att sitta som om vi hade en eldgaffel i ryggen.

Disciplin kallades det, mycket vanligt i skolan förr och finns inte längre. När en lärare tar tag i en elev och det blir en rättsprocess som slutar i Högsta domstolen, undrar man vart hän det barkar.

Jag förordar absolut inte fysiska eller psykiska bestraffningar, men någon jävla ordning får det vara även i skolan.

Kanske en ordning som ligger någonstans mellan femtiotal och nutid tror jag inte hade skadat. 

Risken är stor att ett dåligt beteende i unga år är något man tar med sig vidare i livet. Skola såväl som föräldrar har ett stort ansvar att leda unga individer till ett ansvarsfullt vuxenliv.

 

Ó  Nils Mohlin 20-07-05

Skånska och stockholmska i Kivik

Min fru säger att jag är busig och att jag förmodligen hittade på en hel del hyss som barn. Jag hävdar att det är regnvädret som lockar fram en annan del av min kreativa sida. Två barnbarn är på besök från Stockholm och då måste jag naturligtvis lära dem en del rediga skånska uttryck. Två par ögon, stora som tefat när jag pratar skånska med dem och i bästa fall är 25 % begripbart för deras öron. Graciela förklarar på sin rikssvenska dialekt, att han nog menar si eller så.

En blick då och då genom fönstret, även om jag inte är hialös, så vill jag göra altan däcket klart. 

Ett uttryck kom barnen ihåg från tidigare besök – ”Du är ett redigt ålahue”. 

Men vad det betyder hade dom tydligen inte riktigt memorerat när dom till bäste kompisen säger ”du är ett redigt ålahue”.

”Var är skottkärran?” undrar någon.” Naj, naj de hidder rullebör!” påpekar jag.

Graciela har tagit över med mer pedagogiska sysselsättningar och jag mumlar på bred skånska – ”Fan va de rainar”

Haj då!

 

Ó  Nils Mohlin 20-07-05

                                             Två töser och en rullebör

 

Härligt regn i Kivik

Regn ta mig tusan, droppar som härligt studsar mot altandäck och stenbeläggningar. Vatten som rinner längs slutande gång, växter reser på slokande stjälkar och blommor som får nytt liv. Med näst intill euforisk känsla studerar vi genom fönstret hur naturen vaknar till liv, sträcker på sig och andas ut.

Vår hemliga regnmätare utanför sovrumsfönstret är snart full och skönt regn får ytan i den lilla dammen att krusas och komma i rörelse som vattnet i en liten sjö. När regnet upphör brukar ett par änder landa till där, tills solen fått dammen att torka ut igen.

 

Hoppas vi alla får en skönt regnig helg.

 

Ó  Nils Mohlin 20-07-04