A, B, C

A, b, c, d, e, f och så vidare, av det skapar vi ord, meningar och berättelser. När man formulerar och arbetar med en berättelse, handlar det ofta om ett experimentellt lekande med orden för att ge existens åt tankarna. Ord som kan forma en berättelse, som kan accepteras av läsaren och i bästa fall ge en stunds förströelse och nöje.

”Det var en gång…” börjar ofta de klassiska berättelserna eller sagorna och då förväntar sig läsaren en hopdiktad fabel.

Med ord kan man ge liv åt något positivt eller i värsta fall negativt. Det negativa berättandet i form av satir, där skribenten strör galla över personer eller företeelser kan bli nog så jobbig att läsa, om det inte lindas med humoristisk underton. Sedan kan det vara ganska påfrestande att hitta humorn om man till exempel skall skriva om Donald Trump, men han är däremot ett mycket tacksamt objekt för karikatyrtecknarna. Han menar säkert allvar med allt han säger eller twittrar om, även om allt låter som grodor i omvärldens öron. Visst kan man försöka ge humoristisk stuk åt galningens uttalanden, men det fastnar någonstans på vägen, då man inser att han säger sin uppriktiga mening. Som den onde i en fabel hade Donald Trump varit som klippt och skuren, men tyvärr han är ingen fiktiv figur.

Istället för att skriva satir så skapade jag mina gubbar, Herr Svensson och trollen Carl Gustav och Bror Klumpeduns, som jag emellanåt låtit ge makthavarna en käftsmäll.

Berättandet med fiktiva figurer är tacksamt, man kan ge dem vilka karaktärsdrag man vill, låta dem uppleva vad som helst, så länge man inte tröttar ut läsaren.

För en del år sedan hade jag en återkommande krönika i en veckotidning och då skrev jag vanligen om aktuella händelser. Inga världsomstörtande utan snarare små till syns enkla vardagsupplevelser, där man tacksamt kunde ta ut svängarna och baka in humorn.

Ó  Nils Mohlin 8 okt. -18

Prestation

Under de sista tio åren så har jag skrivit ett tusental krönikor och kåserier, många har publicerats i olika tidningar och tidskrifter, en del har hamnat på min blogg och en utvald del givits ut i bokform.

Det där med att skriva är som en jäkla klåda under skinnet, man måste skriva helt enkelt. Det är ungefär samma sak med måleriet, måla för fan annars kliar jag sönder dig. Nu är inget av det en kliande vånda, utan snarare en ganska njutbar process, som föds i gubbens huvud när han sover, funderar eller promenerar med assistenten. 

Just det i min ålder promenerar man, är man lite yngre kallas det för träning och då har man flådiga träningskläder, pulsmätare och en massa andra attiraljer, som talar om vad du presterat. Jag har jeans, jacka och keps kanske inte så flådigt, men min och assistentens prestation mäts i om han gjort nummer ett och nummer två. Har han gjort nummer två och helst två gånger, då har vi presterat väl och återvänder hem.

En trevlig dag mina vänner och prestera väl!

Ó  Nils Mohlin 6 okt. -18

Kärlek

Min älskade Graciela finns alltid med mig i texter, målningar och vardag. Hon är närvarande i allt jag gör. En underbar kvinna, mångkunnig, intelligent, kärleksfull och vacker. Vi är snart inne på vårt tionde år tillsammans, många olycksaliga korpar kraxad, hon är tjugo år yngre, det kommer att gå åt helvete.

Det gick inte åt helvete, vi älskar varandra lika mycket om inte oändligt mycket mer idag. Vi har största respekt för varandra, lyssnar och är lyhörda för det största av allt, den underbara kärlek som existerar mellan oss.

Jag är snart sjuttiofem, ingen ålder, men känner en berusande glädje var gång jag ser eller tänker på min underbara fru.

Graciela är vacker, hon är den största av människor och kärlekar, jag njuter var dag och känner hur förunnad jag är. 

Jag älskar Graciela oändligt och vet att mina känslor är besvarade.

Älskar dig min underbara kvinna.

 C  Nils Mohlin 6 okt. - 18

Weekend

Fredag är alltid en lite speciell dag, avslutning på en arbetsvecka. Min älskade fru Graciela och jag är lediga ett par dagar och kan hjälpas åt i trädgård och med de sysslor som är säsongsaktuella. Fredagen innebär också litet större krav på kvällens meny. Under veckan blir det mycket grönsaker, tillagade i ugn med fisk eller en bit kött till. Fredagens meny skiljer sig kanske inte så nämnvärt, mer än att råvarorna väljs och tillagas med större omsorg.

Helger innebär också umgänge med familj och vänner, men just denna helg laddar vi upp inför kommande lördag, då skall det partajas tillsammans med vänner från när och fjärran. Vårt relativt stora hus blir fullt av folk, musik och dans.

Idag är det fjorton dagar sedan vi kom hem från Spanien och möttes av höstlikt väder och temperaturskillnad på 10 - 15 grader. En kylslagen omställningen som innebar en helt annan klädsel än shorts och t-shirt.  

Ó  Nils Mohlin. 5 okt. -18

Skriva

Igår berättade jag om min nya thriller, som har fått vila lite under sommarmånaderna. Skriva kåserier är ganska så bekymmerslöst, medan en roman ställer helt andra krav på omfattande research. Dessutom bör man vara väl förtrogen med de platser där berättelsen utspelas. I Furia och Obsesión utspelades handlingen till stora delar i Stockholm, Småland, gamla Östtyskland, Hamburg och naturligtvis i Spanien. Platser där jag bott eller vistats längre tider och är väl förtrogen med. 

Som av en tillfällighet har jag låtit mantalsskriva huvudpersonen i ”Djävulen från Sujiatun” i Kivik, nästan så att han är granne med Björn Ranelid. I förlängningen innebär det att Kiviks marknad och äpple marknaden bleknar när helvetet brakar loss på Österlen. Men jag lovar jag skall göra vad jag kan för att återställa ordningen i slutkapitlen. Nu utspelas handlingen inte enbart i Kivik och på Österlen, den kommer föra oss till en del andra platser i Sverige, Tyskland och Spanien.

Det sägs att de som skriver mycket ibland kan drabbas av skrivblockering. Jag har aldrig upplevt det utan hävdar att skriva det handlar om intensivt arbete i kanske sex – åtta timmar om dagen. Jag har förmånen att kunna förflytta mig mellan dator och staffli, när jag målar kläcker jag idéer till mitt skrivande och vice versa.

Nu får ni ursäkta mig ”Djävulen från Sujiatun” väntar.

Ó  Nils Mohlin 3 okt -18  

Höstsysslor

Höst kan ibland vara rätt skönt, ett visst lugn lägger sig när dagarna blir kortare, luften lite kyligare och naturen ändrar skrud. Det blir mer innearbete, när väl trädgårdsmöbler plockats in och trädgård höststädats.

Det blir mycket tavlor som skall målas inför nästa påsk, jag har två böcker som skall skrivas färdiga. En thriller som har förtur och en kåserisamling som egentligen bara skall sammanställas, men det får bero lite. Thrillern prioriterar jag just nu och har väl drygt fyra månaders arbete kvar på den eller 250 sidor. Än så länge går den under arbetsnamnet ”Djävulen från Sujiatun” och är en nog så aktuell och tänkbar story, om än fiktiv. En del av figurerna från ”FURIA” och ”OBSESIÒN” dyker upp, men en ny person får axla huvudrollen.

https://www.författare.se/namn/nils-mohlin

Ó Nils Mohlin 2 okt. -18 

Funderingar

Om ett halvt år blir jag sjuttiofem, ganska enkelt uträknat om man är född -44. Jag har aldrig funderat över ålder, utan försöker ta vara på var dag och göra det bästa möjliga av den.

Projekt är viktigt för mig oavsett om det handlar om konst, nya böcker, bygga altandäck eller något annat. En meningsfull sysselsättning, fylla minst åtta timmar om dagen med arbete av vad det vara må tror jag bidrar till en positiv ”övre medelålder”. Jag vägrar ta ordet gammal i min mun. Gammal blir man när man sätter sig ner med en suck, resignerar och väntar på att dö. Lite arbete vid sida av skadar definitivt inte, jag har som förvaltare mina huvudmän som tar ett antal timmar var månad. Positivt om man kan göra livet lite lättare för den som är utsatt och har ett tidigt åldrande. I förlängningen ger det också en massa trevliga kontakter bland involverad personal, trevliga, begåvad och välutbildade människor. Dom lyssnar på mig och jag lyssnar på dom och vi fattar bra och kloka beslut tillsammans.

Aldrig dom ser ner på mig beroende av min ålder, jag respekteras som en jämlike. 

Visst förekommer åldersdiskriminering, men jag har personligen inte blivit utsatt för det. Min innerliga förhoppning är att sådant aldrig skall förekomma, då samarbete över generationer berikar och i slutändan ger kloka och stabila beslut.

”Gammal man gör så gott han kan, dansar fan så illa, hela kroppen rister han, men ändan den står stilla”. Skaldade Hasse Alfredsson en gång.

Ó Nils Mohlin 30 sep. -18