Om ett halvt år blir jag sjuttiofem, ganska enkelt uträknat om man är född -44. Jag har aldrig funderat över ålder, utan försöker ta vara på var dag och göra det bästa möjliga av den.
Projekt är viktigt för mig oavsett om det handlar om konst, nya böcker, bygga altandäck eller något annat. En meningsfull sysselsättning, fylla minst åtta timmar om dagen med arbete av vad det vara må tror jag bidrar till en positiv ”övre medelålder”. Jag vägrar ta ordet gammal i min mun. Gammal blir man när man sätter sig ner med en suck, resignerar och väntar på att dö. Lite arbete vid sida av skadar definitivt inte, jag har som förvaltare mina huvudmän som tar ett antal timmar var månad. Positivt om man kan göra livet lite lättare för den som är utsatt och har ett tidigt åldrande. I förlängningen ger det också en massa trevliga kontakter bland involverad personal, trevliga, begåvad och välutbildade människor. Dom lyssnar på mig och jag lyssnar på dom och vi fattar bra och kloka beslut tillsammans.
Aldrig dom ser ner på mig beroende av min ålder, jag respekteras som en jämlike.
Visst förekommer åldersdiskriminering, men jag har personligen inte blivit utsatt för det. Min innerliga förhoppning är att sådant aldrig skall förekomma, då samarbete över generationer berikar och i slutändan ger kloka och stabila beslut.
”Gammal man gör så gott han kan, dansar fan så illa, hela kroppen rister han, men ändan den står stilla”. Skaldade Hasse Alfredsson en gång.
Ó Nils Mohlin 30 sep. -18
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar