Balett och andra konstigheter

 

Fredag igen! 

Ganska skönt även om tiden hastar på orimligt fort.

Allt som oftast har jag inspirerats av nyhetsflödet när jag skriver mina inlägg.

Rikligt med löjeväckande klavertramp av diverse politiker är ju alltid tacksamt att ta upp.

Eftersom flödet idag domineras av krig, mord, skandaler och andra dystra inslag kan en del fungera som en gnista i skrivandet av mina kriminalromaner. 

Men tugga jämmer och elände på sociala forum är jag inte någon vän av.

Inlägg som läses av Facebook kompisar och i bloggar bör andas optimism och gärna ha en gnutta humor.

Hur kom jag nu in på det här?

Mina ögon fixeras vid skohornet som ligger på golvet i hallen.

Skohorn – en ganska praktisk pryl, som brukar hänga vid hatthyllan.

Lätt att greppa den förlängda metallmodellen som vi har.

Med två proteser och i kö för den tredje är jag ingen vidare balettdansör. Inte dansör överhuvudtaget.

I demi plié fattar jag skohornet och med elegant grand plié sätter jag beslutsamt skohornet bakom hälen och skon glider lätt på. Gör en grand battement och upprepar förfaringsättet med den andra foten och reser mig ”graciöst” i en relevé. Kopplar assistenten efter en ansträngd développé.

Öppnar ytterdörren gör några lätta bourreé, som övergår till en jeté och rundar av med en piruett när det jäkla skohornet skramlar i golvet.

Helt rätt! Det är ljug alltihop utom att skohornet ramla i golvet med en sjuhelsikes smäll.

Assistenten och jag är inte speciellt dansanta av oss.

Grand jeté på er och trevlig helg.

 

Nils Mohlin 2024-09-27

www.nilsmohlins.com

 

 

SVT och eftermiddagarnas filmutbud

 

Vi är i vår vardag omgivna av praktiska ting avsedda att underlätta vår tillvaro.

Hanteringen av ”Gladpack”, som jag uttryckt min fasa över, tillhör det där jag ser som mindre praktiskt.

Vissa höll med mig till fullo medan andra försvarade Gladpack som om det vore en nationalklenod.

Ungefär som gamla svenska filmer inspelade innan jag föddes, men som envetet visas på teve under eftermiddagstimmar.

Kanske min föräldrageneration som var födda i början på 1900 talet hade uppskattat dessa svartvita rullar med uppåt hundra år på nacken. Min mormor satt och såg de där filmerna för mer än femtio år sedan. Säkert enastående för henne som upplevt stumfilmer och en tjomme som satt och spelade piano i biografsalongen

De generationerna finns inte längre.

Möjligen kan det var intressant ur kulturhistoriskt perspektiv – Hur människor levde, hur de talade och skådespelade.

Naturligtvis skall filmerna bevaras åt eftervärlden, men kanske inte visas i teve stup i kvarten.

Nu ser jag inte på teve under dagtid, så det spelar ingen större roll.

Är avsikten att roa dagens åldringar så hade kanske 60- , 70 – och till och med 80 tals filmer varit mer på sin plats.

Visst dom har visat ”Änglar finns dom” och Åsa Nisse filmer och en del annat, men hur kul är det att se om i evighet.

Dagens trettiotalister, fyrtiotalister och femtiotalister har växt upp och levt sina liv på ett helt annat sätt än föräldragenerationerna och är också aktiva på ett mer varierat sätt och i större omfattning.

Generationer som anammat och hanterar datorer och smartphones har högre krav på kvalitativa fritidssysselsättningar.

Så kära SVT försök föryngra repertoaren ett antal decennier, med tanke på de äldre som av krämpor eller andra skäl är hänvisade till ett mer stillasittande och lugnare liv framför teveapparaten.

Nu fortsätter jag skriva på min nästa kriminalare som handlar om mord utan inblandning av Gladpack.

 

Önskar er en trevlig dag

Nils Mohlin 24-09-26

 

https://nilsmohlins.com

 

 

 

 Igår skrev jag några rader om Gladpack - den där hysteriskt omöjliga plastfolien som funnits i de flesta kök sedan någon gång på sjuttiotalet.

Om man nu avser att täcka över matrester innan de sätts i kylen eller, som i filmen jag relatera till, bara ta livet av någon, så

tror jag att de flesta trasslat till sig med de där fördömda folierullarna.

Inte oväntat fick jag i kommentarerna massor av goda råd i praktiskt användande av plastfolie.

Läs bruksanvisningen!

Riv efter den taggade kanten!

Köp och montera rullen i en skärare!

Lägg över skålen klipp eller skär så mycket du behöver!

 

Jo allt det där har jag också räknat ut och som ingenjör och tämligen praktiskt lagd borde det inte vara några problem.

Men efter femtio år i samma förbaskade kartong med tandad kant borde det hänt mer än att de bara plockat bort ordet ”Gladpack”.

Med tanke på framåtskridandet inom alla andra områden, så har utvecklingen av ”Gladpack” ohjälpligt sackat efter.

Känns föråldrat - lite som när Ria Wägner med sin karaktäristiska vinkning lagade mat i teverutan.

En kartong som ganska snart går sönder och så ligger där en obstinat plastrulle som hånfullt tror att jag skall börja pilla i ena kanten för 20 centimeter att täcka skålen med.

Varför inte en App. ”Täck över maten!” Det finns ju Appar till allt annat.

Fick också tips i kommentarerna om Ninja plast i svart förpackning. Känns lite mer tidsanpassat och jag skall definitivt prova Ninja varianten.

Ninja låter också på något sätt lite vassare om jag nu skall ta livet av någon i mina böcker med plast. Man kan fan inte ta livet av någon med Gladpack.

 

Trevlig dag till er alla

 

https://nilsmohlins.com

 

 

Gladpack

 Har nämnt förut att jag tycker det är kul att laga mat.

Ofta blir det vegetariskt som med fördel tillagas i airfryern.

Men jag har även andra rätter på min repertoar, så fullfjädrad kålrotsmuppe är jag inte.

Sill, skaldjur och en del andra favoriter, som inte är gröna, är ett återkommande inslag i min amatöristiska meny.

Ofta blir det rester över som skall tas tillvara. Resterna måste täckas innan de åker in i kylen.

Nu har vi förvaringsbunkrar i olika storlekar med tillhörande lock.

Men ibland saknas ett lock och då tar jag fram den där rullen med plastfolie.

Efter att försökt pilla fram en lagom bit som antingen går sönder eller skrynklar sig till oanvändbart skick. Åker rullen i soporna och bunken täcks med en tallrik.

Som ”Gladpack” salufördes den förgrymmade plasten under många år.

Det var väl fan ingen som blev glad av den.

Tror just det där förargliga ordet ”Gladpack” som nästa hånflina åt mig är borttaget numera.

Plastfolien är för gott struken från min inköpslista.

Såg en film för en tid sedan där mordoffret snyggt och prydligt var inplastad med sådan där jäkla folie. Vilket jäkla samarbetsvilligt mordoffer det måste ha varit. När mördaren stått och fumlat med den jäkla plastrullen i en halv timme eller mer måste offret aktivt ha bidragit för att kunna bli så prydligt inplastad och död.

Jag har tagit livet av en hel del människor i mina böcker, men plastfolie som mordvapen skulle jag aldrig våga ge mig på.

 

C Nils Mohlin 2024-09-24

 

https://nilsmohlins.com