Jag är på gång att uppnå mogen ålder.
På något sätt känns det rätt maffigt att snart få fylla åttio.
Samtidigt som det säkert inte är mycket annorlunda än att fylla femtio, sextio eller sjuttio.
Skillnaden är, förutom lite mer gnissel i leder och skrynkligare utseende, den samlade erfarenhet och kunskap jag dragit på mig under ett långt liv.
Det där som kallas levnadsvisdom.
Att kunna bemöta taffliga, nedlåtande och korkade uttalanden med en axelryckning och tänka – Gubevars han / hon förstår inte bättre, men har kanske turen att få åldras och bli lite klokare.
Att må väl fysiskt och psykiskt är naturligtvis en viktig komponent för ett behagfullt åldrande. – Det anser jag mig göra.
Minst lika viktigt är en kärleksfull partner och relation – Det har jag med en fantastisk kvinna sedan snart 15 år tillbaka. Vilket ger harmoni, livsglädje, energi och skaparkraft.
Jag vill fylla åttio som bland annat en obstinat markering till de i yngre generationer, som har en tendens att lite föraktfullt döma ut ålder, som om det vore en sjukdom. Eller än värre se de som förunnas uppnå mogen ålder, som en pinsam belastning eller något äckligt man gömmer undan. I stället för att se den tillgång, många äldre med bibehållet förnuft kan utgöra.
Långt ifrån alla yngre beter sig så, en mycket begränsad krets. Men från håll man absolut inte skulle kunna förvänta sig det.
Några åttioårsfunderingar
Ó Nils Mohlin 2024-03-05
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar