Varför blir man författare

Varför blir man författare?

Ja varför blir man författare? Naturligtvis kan det bero på att jag anser mig ha något att berätta för omvärlden. Eller möjligen kan det bero på att jag hade en far som var journalist och synnerligen språkbegåvad sådan. Kanske har jag lite av allt och skall tacksamt vörda ordet, dess betydelse och föra det vidare till kommande generationer. Oavsett vilket är det alltid en vånda, spänning eller kanske rent av en njutning när man börjar på en ny bok. Månader av research där jag ibland trampar på näst intill förbjudna och tabubelagda områden. I allt detta omgiven av uttalade och outtalade förbannelser, ibland nästan hot, så sporras jag att skriva än en roman.

Det fria och skrivna ordet är givet oss alla, en gudomlig gåva, att kunna uttrycka oss i tal och skrift. Ärkebiskopen K.G. Hammar påtalade att mycket av det som står i våra evangelier inte ska ses som verkliga händelser utan mest som ett sätt att uttrycka sig eller måla med ord. En vettig kyrkas man tog bladet från mun och öppnade för fritt berättande.

Nog har alla berättelser från antiken till dags datum trots allt nått oss utan påverkan från vare sig den ene eller den andre.

En stunds funderingar

Nils Mohlin

© 2014