Bygga altandäck i Kivik

I hela mitt liv har jag drivit projekt av olika slag, från jättelika byggprojekt till lite mindre. Som ingenjör är en sluttningstomt som vår alltid en utmaning för att få maximal användning. Kunna placera ut sköna sittgrupper, njuta av utsikt och sol och kunna gå från köket genom uterummet upp till utsiktsdäcket utan att behöva kämpa i en jättelik uppförsbacke. Projektet påbörjade jag för drygt två år sedan, men fick avbryta i fjol beroende på att min höft kraschade. Men nu är det snart färdigställt.

Alltid en speciell känsla att göra något till oss själva, som arkitekt, ingenjör och snickare, så är dessa drygt 100 m2 däck snart färdigställda. En härlig känsla att  76 år gammal, trots två proteser, avslitna ledband i handleder, artros i händer, axlar och ytterligare ett knä som behöver bytas ut lyckades. Graciela har skruvat all trall och det är ett beundransvärt jobb, flera tusen skruv.

Snart dags att hitta ett nytt projekt.

 

Ó  Nils Mohlin 20-07-09

 

 

Spöregn i Kivik

Vi har fått regn i Kivik under några dagar, växterna har blivit gladare, men vill gärna ha mer. Tittar man i jorden så är det inte blött mer än kanske en och en halv centimeter ner.

Var en vända i Simrishamn och på tillbakavägen strax innan Kivik möttes jag av ett regnoväder fullt jämförbart med de regn man kan råka ut för om man kör bil och närmar sig Pyrenéerna. Vägen försvann och bilarna körde in till sidorna, medan vinrutetorkar förde en ojämn och hopplös kamp mot våldsam nederbörd. 

En timme senare skiner solen mellan mörka moln. Tittar upp, vrider på huvudet och försöker avläsa väderleksutsikterna för eftermiddagen. Hinner jag jobba en stund mellan skurarna? Tunga droppar fäller avgörandet. Inomhusarbete!

 

Ó  Nils Mohlin 20-07-06

Söndagsfunderingar i Kivik

Hennes klackar smällde likt akustiska utropstecken mot det hårda golvet i korridoren och aviserade sin ankomst i lagom tid. Vi pojkar och för den delen så var det bara pojkar 1956 på Högre allmänna läroverket för gossar i Malmö.

Damen med de smällande klackarna var vår nya klassföreståndarinna, med ett rykte som skulle ha fyllt självaste Dracula med avund, så var tolvåringarnas tuffhet som bortblåst. Som tända ljus, näst intill i givakt stod vi bredvid slitna pulpeter, förmodligen samma som farsan hade suttit vid 40 år tidigare. Hon klev upp på podiet, ställde sig bakom katedern och lät sin intensiva blick mönstra var och en av oss. Efter ett kort isande kommando fick vi sätta oss och ett rapp med pekpinnen över katedern fick oss att sitta som om vi hade en eldgaffel i ryggen.

Disciplin kallades det, mycket vanligt i skolan förr och finns inte längre. När en lärare tar tag i en elev och det blir en rättsprocess som slutar i Högsta domstolen, undrar man vart hän det barkar.

Jag förordar absolut inte fysiska eller psykiska bestraffningar, men någon jävla ordning får det vara även i skolan.

Kanske en ordning som ligger någonstans mellan femtiotal och nutid tror jag inte hade skadat. 

Risken är stor att ett dåligt beteende i unga år är något man tar med sig vidare i livet. Skola såväl som föräldrar har ett stort ansvar att leda unga individer till ett ansvarsfullt vuxenliv.

 

Ó  Nils Mohlin 20-07-05

Skånska och stockholmska i Kivik

Min fru säger att jag är busig och att jag förmodligen hittade på en hel del hyss som barn. Jag hävdar att det är regnvädret som lockar fram en annan del av min kreativa sida. Två barnbarn är på besök från Stockholm och då måste jag naturligtvis lära dem en del rediga skånska uttryck. Två par ögon, stora som tefat när jag pratar skånska med dem och i bästa fall är 25 % begripbart för deras öron. Graciela förklarar på sin rikssvenska dialekt, att han nog menar si eller så.

En blick då och då genom fönstret, även om jag inte är hialös, så vill jag göra altan däcket klart. 

Ett uttryck kom barnen ihåg från tidigare besök – ”Du är ett redigt ålahue”. 

Men vad det betyder hade dom tydligen inte riktigt memorerat när dom till bäste kompisen säger ”du är ett redigt ålahue”.

”Var är skottkärran?” undrar någon.” Naj, naj de hidder rullebör!” påpekar jag.

Graciela har tagit över med mer pedagogiska sysselsättningar och jag mumlar på bred skånska – ”Fan va de rainar”

Haj då!

 

Ó  Nils Mohlin 20-07-05

                                             Två töser och en rullebör

 

Härligt regn i Kivik

Regn ta mig tusan, droppar som härligt studsar mot altandäck och stenbeläggningar. Vatten som rinner längs slutande gång, växter reser på slokande stjälkar och blommor som får nytt liv. Med näst intill euforisk känsla studerar vi genom fönstret hur naturen vaknar till liv, sträcker på sig och andas ut.

Vår hemliga regnmätare utanför sovrumsfönstret är snart full och skönt regn får ytan i den lilla dammen att krusas och komma i rörelse som vattnet i en liten sjö. När regnet upphör brukar ett par änder landa till där, tills solen fått dammen att torka ut igen.

 

Hoppas vi alla får en skönt regnig helg.

 

Ó  Nils Mohlin 20-07-04

Kanske regn imorgon

Svarta moln passerar men de ger inte mer droppar än vad man kan krama ur en praktiskt taget torr disktrasa. Vattningsförbud har vi traditionsenligt sedan början av juni.

Vatten en livsnödvändighet och en bristvara när invånarantalet drastiskt ökar under sommarhalvåret.

Nyproduktion av bostäder, här finns nog inga jobb, kanske vatten i kranen i vart fall på vintern. Men här är förbaskat naturskönt.

 

Ó  Nils Mohlin 2020-07-03

En värdefull, älskad och trogen kompis finns inte mer

Assistenten Don Felipe som funnits vid vår sida i drygt 5 år finns inte längre. I samråd med veterinär fattade vi det tunga beslutet att låta vår älskade vän och familjemedlem somna in. 

Eftersom han allt som oftast dykt upp i mina små berättelser, så vill jag kortfattat, endast här och nu meddela detta. Inget jag kommer att diskutera vare sig på Facebook, Messenger, andra sociala plattformar eller på något annat sätt.

Sista avsnittet om Assistenten Don Felipe är skrivet.

Det är en stor sorg att mista en så nära vän, kompis och en i familjen, något vi själva i lugn och ro vill bearbeta.

Ett allt för kort hundliv, kärt bevarat i minnet.

 

Ó  Nils Mohlin 20-07-01