Vår älskade trädgårdsvår

Våren är den tiden då trädgård och vi själva vaknar till. Inför våren så har min älskade hustru Graciela drivit upp mängder med frö. I små krukor som är ordnade på brickor och när de inte räckt till så är det ugnspannorna och plåtar, ugnssäkra formar och mycket mer som utgör underlag för odlingarna. ”Det är bara tillfälligt”. Säger min fru. ”Jag kan för fan inte laga mat!” säger jag. ”Det är bara tillfälligt och tänk på hur vackert det blir och alla djungelgurkor du ville ha och allt det andra.”

Där kom det, jag är oskyldig, min hustru ler sitt allra vackraste leende och jag inser att trädgård och förberedelserna har passerat över mitt huvud.

Nåväl nu har vi flera hundra krukor att ta hand om, vad det är vet jag inte, men någon stans så göms djungelgurkorna som jag skall lägga in.

Assistenten och jag får gräva, vända jord och lägga på förbättring i form av ny jord, gödsel och barkmylla.

Leve Trädgården!

Ó Nils Mohlin

Österlen i startgroparna

Livet på Österlen kör igång på allvar till påsk. Lokalbefolkningen håller sig till stor del hemma när vägarna svämmar över av turister från när och fjärran. Bilköer likt lämmeltåg, som skall ta sig till utställningar och besöka ateljéer. Inget är sig likt när påskrundan kör igång, även om Österlen inte har stängt för vintern, så exploderar livet ungefär som när våren kommer snabbt från ena dagen till den andra.

Så håller det sedan på under hela säsongen. Folk som bara vill besöka natursköna Österlen, vandra i vacker natur, njuta av stränderna, besöka någon av alla sevärdheter eller evenemang. I mitten av juli har vi marknaden i Kivik och i slutet på september kommer finalen i form av äpplemarknaden.

Ó Nils Mohlin 2018

www.kulturenpakivik.se

Kulturen på Kivik / Påskutställning 2018

 www.kulturenpakivik.se

Don Felipe och De sju samurajerna

Nej inte Akira Kurosawas oförglömliga film från 1954 med Toshio Mifune i huvudrollen. Men väl sju japanska vaktlar som kommer och möter mig var morgon när jag kommer ut i orangeriet. Jag fann det allt för jobbigt att kalla dem Roberto, Carmen, Florencia, Julieta, Alejandra och vad nu de andra två hette, så det har helt enkelt blivit de sju samurajerna.

Don Felipe betraktar dem fortfarande med en avmätt och kylig misstänksamhet. Han ligger med nosen tryckt mot buren ända tills någon av de snart fyra veckor gamla kycklingarna går fram och hackar honom på nosen. Förvånad näst intill chokad av fräckheten backar han en decimeter morrar och tittar på mig som om han undrar – ”Vad är det för varelser matte släpat hem, skall vi verkligen behålla dom?”

Ó Nils Mohlin 2018-03-10