SVT och eftermiddagarnas filmutbud

 

Vi är i vår vardag omgivna av praktiska ting avsedda att underlätta vår tillvaro.

Hanteringen av ”Gladpack”, som jag uttryckt min fasa över, tillhör det där jag ser som mindre praktiskt.

Vissa höll med mig till fullo medan andra försvarade Gladpack som om det vore en nationalklenod.

Ungefär som gamla svenska filmer inspelade innan jag föddes, men som envetet visas på teve under eftermiddagstimmar.

Kanske min föräldrageneration som var födda i början på 1900 talet hade uppskattat dessa svartvita rullar med uppåt hundra år på nacken. Min mormor satt och såg de där filmerna för mer än femtio år sedan. Säkert enastående för henne som upplevt stumfilmer och en tjomme som satt och spelade piano i biografsalongen

De generationerna finns inte längre.

Möjligen kan det var intressant ur kulturhistoriskt perspektiv – Hur människor levde, hur de talade och skådespelade.

Naturligtvis skall filmerna bevaras åt eftervärlden, men kanske inte visas i teve stup i kvarten.

Nu ser jag inte på teve under dagtid, så det spelar ingen större roll.

Är avsikten att roa dagens åldringar så hade kanske 60- , 70 – och till och med 80 tals filmer varit mer på sin plats.

Visst dom har visat ”Änglar finns dom” och Åsa Nisse filmer och en del annat, men hur kul är det att se om i evighet.

Dagens trettiotalister, fyrtiotalister och femtiotalister har växt upp och levt sina liv på ett helt annat sätt än föräldragenerationerna och är också aktiva på ett mer varierat sätt och i större omfattning.

Generationer som anammat och hanterar datorer och smartphones har högre krav på kvalitativa fritidssysselsättningar.

Så kära SVT försök föryngra repertoaren ett antal decennier, med tanke på de äldre som av krämpor eller andra skäl är hänvisade till ett mer stillasittande och lugnare liv framför teveapparaten.

Nu fortsätter jag skriva på min nästa kriminalare som handlar om mord utan inblandning av Gladpack.

 

Önskar er en trevlig dag

Nils Mohlin 24-09-26

 

https://nilsmohlins.com

 

 

 

 Igår skrev jag några rader om Gladpack - den där hysteriskt omöjliga plastfolien som funnits i de flesta kök sedan någon gång på sjuttiotalet.

Om man nu avser att täcka över matrester innan de sätts i kylen eller, som i filmen jag relatera till, bara ta livet av någon, så

tror jag att de flesta trasslat till sig med de där fördömda folierullarna.

Inte oväntat fick jag i kommentarerna massor av goda råd i praktiskt användande av plastfolie.

Läs bruksanvisningen!

Riv efter den taggade kanten!

Köp och montera rullen i en skärare!

Lägg över skålen klipp eller skär så mycket du behöver!

 

Jo allt det där har jag också räknat ut och som ingenjör och tämligen praktiskt lagd borde det inte vara några problem.

Men efter femtio år i samma förbaskade kartong med tandad kant borde det hänt mer än att de bara plockat bort ordet ”Gladpack”.

Med tanke på framåtskridandet inom alla andra områden, så har utvecklingen av ”Gladpack” ohjälpligt sackat efter.

Känns föråldrat - lite som när Ria Wägner med sin karaktäristiska vinkning lagade mat i teverutan.

En kartong som ganska snart går sönder och så ligger där en obstinat plastrulle som hånfullt tror att jag skall börja pilla i ena kanten för 20 centimeter att täcka skålen med.

Varför inte en App. ”Täck över maten!” Det finns ju Appar till allt annat.

Fick också tips i kommentarerna om Ninja plast i svart förpackning. Känns lite mer tidsanpassat och jag skall definitivt prova Ninja varianten.

Ninja låter också på något sätt lite vassare om jag nu skall ta livet av någon i mina böcker med plast. Man kan fan inte ta livet av någon med Gladpack.

 

Trevlig dag till er alla

 

https://nilsmohlins.com

 

 

Gladpack

 Har nämnt förut att jag tycker det är kul att laga mat.

Ofta blir det vegetariskt som med fördel tillagas i airfryern.

Men jag har även andra rätter på min repertoar, så fullfjädrad kålrotsmuppe är jag inte.

Sill, skaldjur och en del andra favoriter, som inte är gröna, är ett återkommande inslag i min amatöristiska meny.

Ofta blir det rester över som skall tas tillvara. Resterna måste täckas innan de åker in i kylen.

Nu har vi förvaringsbunkrar i olika storlekar med tillhörande lock.

Men ibland saknas ett lock och då tar jag fram den där rullen med plastfolie.

Efter att försökt pilla fram en lagom bit som antingen går sönder eller skrynklar sig till oanvändbart skick. Åker rullen i soporna och bunken täcks med en tallrik.

Som ”Gladpack” salufördes den förgrymmade plasten under många år.

Det var väl fan ingen som blev glad av den.

Tror just det där förargliga ordet ”Gladpack” som nästa hånflina åt mig är borttaget numera.

Plastfolien är för gott struken från min inköpslista.

Såg en film för en tid sedan där mordoffret snyggt och prydligt var inplastad med sådan där jäkla folie. Vilket jäkla samarbetsvilligt mordoffer det måste ha varit. När mördaren stått och fumlat med den jäkla plastrullen i en halv timme eller mer måste offret aktivt ha bidragit för att kunna bli så prydligt inplastad och död.

Jag har tagit livet av en hel del människor i mina böcker, men plastfolie som mordvapen skulle jag aldrig våga ge mig på.

 

C Nils Mohlin 2024-09-24

 

https://nilsmohlins.com

Godmorgon vänner!

 

Armar uppåt sträck… knäna böj… aj som fan.

Lederna låter ungefär som om jag trampar på torra lasagneplattor eller bryter sönder torra kvistar.

Under assistentens förbryllade överinseende startar jag upp kroppen för dagens övningar.

Ungefär som att försöka starta en gammal motvillig motorgräsklippare.

En massa underliga protesterande ljud innan den med ett vrål och i ett moln av illaluktande avgaser vrålar i gång, hostar till, stannar av ett par gånger innan den så sakteliga pyser i väg.

Nej som åttioåring har man inte ungdomens mjukhet i lederna, men dess mer envishet och jävlar anamma.

Det är lugnt än så länge. Jag förflyttar mig tämligen hyfsat.

Tänker på otrolige Armand Duplantis världsrekord i stavhopp – 6.26!

Nåväl jag skall väl kunna klara tröskeln på – 0,026!

Jag beklagar mig inte, jag är nöjd med mitt tröskelrekord och överhuvudtaget nöjd med allt.

I unga människors öron låter 80 förfärligt gammalt, men jag hävdar som jag alltid gjort, att just nu är jag i min absolut bästa ålder.

Samtidigt är ålder egentligen oväsentligt om man inte är en ost eller ett vin.

Kom nu assistenten - Lotten väntar.

 

 

En härlig torsdag till er alla

https://nilsmohlins.com

 

 

Jag är som sig bör listad som patient på vårdcentralen Capio i Simrishamn.

De skickar ut veckobrev med allehanda hälsotips och enligt sista utskicket så rekommenderas jag att börja löpträna. 

Visserligen poängterar dom att jag skall ta minst tio minuter till uppvärmning för att förbereda kropp och knopp och att jag skall öka löpdistansen i lagom takt.

Knoppen hade jag kanske kunnat lura om jag fått tio minuter på mig, men lura knä och höftprotes och alla andra taskiga leder i åttioåringens kropp låter sig inte göras.

Jag mjukar upp med en stilla promenad tillsammans med assistenten och käppen, men något jävla maraton blir det inte.

C Nils Mohlin 2024 08 28

 

https://nilsmohlins.com

Barkbröd, svamp och växter

 

Nu kommer MSB med nya krisråd.

Leta mat i skogen.

Om kriget eller krisen kommer uppmanas svenskarna ta till vara den mat som finns i skogen.

Det finns bär, svampar och över 200 ätliga växter i skogen säger MSB.

Jag tror på dem, men jag tror också att majoriteten av svenska folket saknar kunskapen för att kunna överleva på det skogen bjuder på.

Vi som kommit upp lite till åren hade mor- och farföräldrar som kunde en hel del om vad man kunde ta till vara och generationerna före dem var ännu bättre på det. 

Mycket av de kunskaperna finns inte 2024.

 

En betydande andel svenskar tillgodoser sitt dagliga kaloriintag med korv, hamburgare, pizza, annan snabbmat och halvfabrikat.

Inget av det går att plocka i skogen.

De har inte en susning om de här två hundra ätbara växterna.

Själv har jag hört talas om ätbara växter men är okunnig om vilka. 

Av svampen skulle jag våga plocka champinjoner och kantareller, som jag känner igen.

Skogsmullarna skulle förmodligen överleva i skogen ett tag, men hur stor procent utgör de.

Resten av befolkningen skulle irra runt med klara förgiftningssymptom och helt vilse i pannkakan.

Alla de som föredrar soffhäng, öl, läsk, chips och godis skulle duka under redan på väg till skogen på grund av övervikt och bristande kondition.

Innefolket med flashiga kläder och bilar som hänger på de fashionabla ställena tror jag också skulle få problem med skogsdieten.

Ta till vara det som finns i skogen är säsongsbetonat och jag är inte dummare än jag förstår att MSB:s avsikt är att vi skall skörda när det är säsong och frysa in eller konservera. 

Konservera är väl metoden som i så fall är aktuell när infrastrukturen är sårbar och riskerar slåss ut i händelse av kris och krig.

Ibland tycker jag att MSB tar i lite väl mycket med att måla fan på väggen.

Visst lever vi i en orolig tid men jag anser att man bör iakttaga viss måttfullhet och inte skrämma skiten ur folk.

Det finns de som blir väldigt uppskrämda av MSB:s återkommande krisråd.

 

Nu skall jag tänka ut dagens middag som blir vegetarisk dock inte plockad i skogen.

 

En trevlig dag till er alla.

 

C Nils Mohlin 2024 08 05

 

https://nilsmohlins.com

 

 

Turism Simrishamn / Ystad

 

Turistproblem i Ystad – För många kommer samtidigt.

”Att få turister att besöka oss på andra tider av året och dygnet är något vi arbetar aktivt med”, säger turistchefen i Ystad.

Ungefär samma problem i Simrishamn, men vad jag hört eller inte hört, så har ännu ingen föreslagit vinterturism – eller för den delen nattlig turism i Simrishamn.

Förmodligen en dödfödd idé. Semestrar är i de flesta fall förlagda till sommaren och skidentusiasterna vet säkert bättre ställen än Ystad och Simrishamn att utöva sitt intresse på.

Kvälls och nattliv i Simrishamn har sina begränsningar när tivolit packat samman och turisterna åkt hem. 

Hamnkiosken stänger klockan sjutton. Ett par krogar längs Storgatan serverar det turisterna lämnat kvar. Men bommar igen efter att den siste av fåtalet besökare behagat masa sig hem.

Piripiri kränger pizzor till ungdomarna hela vintern och står förmodligen för det häftigaste kvällslivet när den kyliga årstiden tränger på.

Så något tjo hejsan nattliv i Simrishamn kan vi inte skryta med.

Ungefär som när man var barn – Släck ljuset, håll truten och sov för fan.

Ystad har kanske bättre förutsättningar, men nattröjarna lär söka storstadens neonupplysta puls.

Trots allt önskar jag turistchefen i Ystad lycka till.

Ó Nils Mohlin 2024 07 31