Kivikstroll och arbete

Om nu någon tror att före detta Järlåsatrollet, numera Kivikstrollet har gått upp i rök, så kan jag trösta er med, att så är inte fallet. Carl Gustav och Bror Klumpeduns lever i högsta välmåga, men har på min uttryckliga begäran hållit en låg profil i den mån det nu varit möjligt. Ett halvmeter högt troll med en bror på dryga tre meter är inget man gömmer undan hur som helst. I synnerhet som Bror Klumpeduns verkligen gör skäl för namnet och förorsakar uppståndelse lite här och där när han springer omkull träd, snubblar över bilar eller nyser. Det hjälper inte hur ofta lillebror Carl Gustav än vrider om Klumpeduns näsa än drar honom i tofsprydda öron. Kivikstrollet Carl Gustav envisas fortfarande med att måla sin svans faluröd, om det nu räckt med det, men han ställer ju till med fullständigt kaos. Ute och springer i mörker med en vispande faluröd svans, som han dessutom fått till att blinka. Folk tror att det är utryckningsfordon eller än värre Ufon, som rör sig med blixtens hastighet över Österlen.

Ibland lägrar sig lugnet, trollen sover en vecka var tredje månad, om dom nu bara hade haft vett att göra det samtidigt, så jag kunnat få lite mer lugn.

Det har blivit en massa berättelser om Carl Gustav och hans bror, som jag tror att Kivikstrollet Carl Gustav skall få redigera och kanske ställa samman i en liten skrift ”Carl Gustav och Bror Klumpeduns äventyr”. Sedan har jag Don Felipes alla bravader att skriva om och en thriller som kräver en massa arbete. Vi får se vart det barkar, det är kanske det största problemet med att ha många bollar i luften. Ett par böcker på gång, måla tavlor, iordningställa ett galleri, renovera och förbättra Kivikshuset, få tid med Spanienhuset. Det löser sig nog i sinom tid, nu skall jag ta en kopp kaffe och helt enkelt bara vara väldigt lat.

© Nils Mohlin 2016