Troll på Nobelbankett

I höstas fick Kiviks trollet Carl Gustav en inbjudan till Nobelbanketten, jo ni läste helt rätt. Hur nu detta gick till kan man fråga sig, men själv sa Carl Gustav att han fått den av kompisen Kalle. ”Kalle? Vilken Kalle?” undrade jag – ”Du vet Kalle, min kompis Carl Gustav, Kungen så klart.”

Jag suckade och virrade på huvudet och hoppades innerligt på att det hela var ett stort misstag. - ”Du kommer skrämma slaget, på alla, du vet inte ett dugg om vett och etikett och sedan äter du ju bara grankottsoppa, hamburgare från MacDonalds och pizza. Dessutom är du rent för gammal och Bror Klumpeduns kommer bara att sura om inte han får följa med.” invände jag i ett tappert försök att avstyra det hela. – ”Det är klart att Bror Klumpeduns skall följa med, han är ju bror till en månresenär. Sedan är jag bara 257 år gammal och brorsan är 400 år, inga åldrar att prata om i trollvärlden.”

Jag kunde se framför mig vilken katastrof det skulle kunna bli i Gyllene salen om till exempel Bror Klumpeduns nös. Men inga argument bet på trollen och två dagar innan festligheterna stod trollbröderna resklara på vår gräsmatta. Carl Gustav med sin rosa höga hatt, jackett och nymålad svanstofs, Bror Klumpeduns hade ett illgrönt plommonstop och en röd och vitrandig jacka, han såg ut som en gigantisk polkagris. Båda barfota i snön och 7 graders kyla, men okej troll fryser inte. De blir aldrig insläppta, hur mycket kompis dom än är med kungen, var min omedelbara reflektion. Jag kommenterade inte deras klädsel utan undrade bara ”Hur kommer ni till Stockholm?” – ”Studsar, tre studs så är vi i Stockholm, det vill säga om en kvart si så där!” – ”Men ni ska inte vara där förrän i morgon.” – ”Jo vi ska partaja hemma hos Kalle ikväll.” sa Carl Gustav och hoppade upp på Bror Klumpeduns axlar, tog ett stadigt tag om hans öron och ropade ”AVGÅNG”. Bror Klumpeduns knäade något och sköt ifrån, så var de försvunna i ett vinddrag som tömde tomten på all snö. Assistenten som rullat iväg bort till planket kom tillbaka med ett morrande och skakade snön av sig. Vi tittade på varandra, skakade på våra huvuden.

”Tja vi får väl följa det på tv Felipe”

Forts. följer imorgon

Ó Nils Mohlin 2018-02-09

Meddelande från ÖKRAB

Vi har två soptunnor, en för hushållsavfall och en för papper, som pliktskyldigast töms var annan torsdag. I dag var det dags och jag hade rullat ut tunnorna i tomtgräns, killarna skall inte gå mer än X antal meter. När jag skall rulla tillbaka tunnorna sitter det en lapp där personal kryssat i två lämpliga rutor fäst på den som är avsedd för hushållsavfall. Ruta 1: ”Vi har hämtat ert avfall men vill fästa er uppmärksamhet på följande. Skulle felet upprepas kan vi tyvärr inte tömma ert kärl: Ruta 2: Kärlet kunde inte tömmas i sin helhet då avfallet var fastfruset eller för hårt packat.

Jag lyfter på locket och i botten ligger kvar en liten förskrämd papperspåse, av den sort som avfallshanterarna brukar lämna till oss. Innehållets vikt, kanske ett kilo, men visst fastfruset i botten på tunnan.

Jag undrar vad som förväntas av oss som betalar för sophämtning. Skall vi ta in tunnorna i bostaden, kan dom knappast mena, eller skall vi förse dem med värmeslingor, tina dem med ångvärme eller helt enkelt ge fan i det.

Jag lutar åt det sista alternativet, den lilla papperspåsen som låg kvar i kärlet kan knappast vållat något större bekymmer för sophämtarna. Deras pressade tidsschema sprack idag för att de såg det som nödvändigt att sätta två kryss på en lapp som hängdes på mer eller mindre alla tunnor i grannskapet.

Skärpning för fan!

Nils Mohlin 2018-02-08

Trollpartiet

Carl Gustav och Bror Klumpeduns studsade runt i landet och trollen drog mängder av åhörare var de än kom. Folk var trollbundna av retoriken, om än budskapen inte alltid var så genomtänkta och politiskt korrekta. Men nog kom det lite trollhyss med i det hela, hur kunde annars de etablerade partiledarna utan undantag avsluta sina valmöten med orden ”Rösta på trollpartiet och Carl Gustav, då får ni det bra!” Det blev något av kalabalik i partihögkvarteren när partiledarna uppmanade folk att rösta på Trollpartiet.

En dag stod det en delegation med representanter från åtta riksdagspartier inklusive alla partiledare med statsministern först i raden och knackade på vår dörr i Kivik. Statsministern bad att få tala med Herr Kivikstroll Carl Gustav. Assistenten Don Felipe sprang före och visade dem till partisekreteraren Bror Klumpeduns som satt på rumpan i snön i vår trädgård. Statsministern stirrade på det stora trollet och undrade om inte Herr Bror Klumpeduns frös i den sexradiga kylan och bad att få tala med Herr Kivikstroll Carl Gustav. Bror Klumpeduns pekade mot den lilla gäststugan i bakre delen av trädgården. Samtidigt nös han och ett antal gamla bokar på allmänningen rök åt fanders, men det var i och för sig bra, vi får mer sol i trädgården. Mindre bra var att den samlade delegationen virvlade runt i luften ett tag, innan Bror Klumpeduns samlade in dem och satte dem på rad i en snödriva. Carl Gustav tog emot sittande i sin gamla solstol placerad i samma snödrivas ena ände. Partiledarna började babbla i mun på varandra och Carl Gustav tystade dem, bjöd på grankottsoppa och sa att de fick räcka upp handen om de ville något. Efter historiskt kort överläggning, var alla partiledare överens, mer än de någonsin varit. Carl Gustav lovade att dra sig tillbaka om vissa justeringar gjordes i partiprogrammen. Vidare skulle pensionerna dubbleras, gratis lördagsgodis till alla barn, alla förbrytare skulle utan prut få smisk i rumpan och sedan sättas in i miljöförbättrande arbete efter avtjänade straff, alla arbetslösa skulle sättas i arbete omgående och sjukvården skulle få obegränsade resurser. Statsministern tackade så mycket och undrade om herrarna troll kunde tänka sig att bli statsråd i en kommande regering. Carl Gustav lovade tänka på saken och delegationen drog sig bugande tillbaka med blöta rumpor om än något bekymrade över alla utfästelser de gjort.

Ó Nils Mohlin 2018-02-08