Troll är onekligen en
tillgång, samtidigt som jag dras med en viss oro för ”vad skall dom nu hitta på
för trolltyg”. Vi har det där med grannar, som bekymrat tittar till mig när jag
pratat med trollet, som alltid håller sig osynlig när grannar är i närheten. Jag
framstår som en lite märklig mumlande gubbe i grannarnas ögon, men de resonerar
som så ”att det är väl så en konstnär och författare beter sig”. Men nu har jag
ju äntligen lyckats fånga Järlåsatrollet på bild, att kunna framlägga som bevis
för de som tvivlar på mina förståndsgåvor.
Järlåsatrollet är ordentligt
högfärdig efter att sett sin bild publicerad. Jag frågar honom – ”Var har du
sett bilden”? – ”På facebook så klart!” – ”Är du med där?” undrar jag slagen av
häpnad, även om jag vid detta lag borde vara väl vand vid Carl Gustavs förmåga.
– ”Nä inte ännu, men jag kollar din sida allt emellanåt.” – ”Du har väl ingen
dator?” – ”Nja jag lånar din ibland, men jag skall fixa en egen.” – ”Okej du
kan få min gamla padda” sa jag närmast utmattad av trollets energi och
kapacitet.
Ett par dagar senare får jag
en vänförfrågan från en sedan länge bortgången Hollywoodskådis John Wayne.
Naturligtvis var det Järlåsatrollet som låg bakom, med profilbild klädd i enorm
hatt som vilade på axlarna och min spanska slangbåge. Nog sjutton var det min
hatt han lånat, men var han hittat slangbågen, som jag fått av Graciela vet i
gudarna. Så bästa vänner får ni en vänförfrågan från John Wayne så ignorera
den, det är bara trolltyg.
Nils Mohlin
© 2015