Lite då och då flyger vi ner till vårt paradis i Spanska Los Alcázares.
Till rutinerna hör att passera flygplatsernas säkerhetskontroller.
Jag lägger upp öppnad väska, utplockad dator på rullbandet, stoppar nycklar, småmynt och mobil i lådan för mindre föremål. Jacka, tröja med blixtlås och bälte placerar jag också på bandet. Så långt allt väl tills jag skall passera genom de larmade bågarna. Rött ljus lyser hånfullt och det irriterande tjutet får säkerhetspersonal att skynda till för att kasta sig över terroristen Nils.
Jag får plocka av mig skor och lätta på brallorna. Medan jag ihärdigt förklarar att jag har knä- och höftproteser och lite annat skrot i kroppen. När jag är noga genomsökt och en tjänsteman med handscanner undersökt knän och höft, släpps slutligen terroristen förbi nålsögat.
Misstänksamma blickar från medpassagerare iakttar mig medan jag tar på skor, trär bältet på plats igen och ordnar klädseln. Blickar som jag möter med brett leende, ungefär som om jag lovar att inte kapa planet denna gång heller.
Det är proceduren när man lämnar Sverige eller Kastrup och den är bara som en stilla vindpust jämfört med när jag skall kontrolleras på Alicante airport för tillbakaresa.
Då rusar alla de stora grabbarna till. Skärrade medresenärer tittar och pekar ”Titta dom tog honom, han är nog en sådan där al-Qaida gubbe”. Efter utförd striptease och de sett alla ärr, dunkar de mig i ryggen, skakar hand och önskar mig en trevlig resa. Hade det inte varit för risken att åka fast för förargelseväckande beteende, så hade jag nog flugit i min bekväma morgonrock.
All visitation hade ju gått så mycket enklare, dessutom hade det känts lite ledigare.
Ó Nils Mohlin -14 / 26 03 20
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar