Kanonsalvor i Spanien

För en del år sedan köpte trädgårdsmästaren, som är en av våra grannar i Spanien, en kanon. 

Bom…Bom…Bom, lät det var femte minut eller 288 gånger per dygn. 

Los Alcázares är för mig ett av de fridfullaste ställena på jorden. 

Där man njuter sitt otium, påtar i trädgården, fixar med huset, pratar med grannarna och håller siesta. 

Denna frid stördes brutalt 2016 gånger i veckan. Trädgårdsmästaren hade förklarat krig så närmsta grannarna i kvarteret och jag mobiliserade. 

Vad hade vi att sätta emot detta grovkalibriga monster som likt en haubits spydde ut sina dånande kanonader över nejden. 

Fåglarna flaxade skrämt i väg från nysådd skir gröda och satte sig i de gamla olivträden utanför vår port. 

Där rensade de träden på oliver och lämnade sina visitkort i orimlig mängd runt entréer till våra patio. Merparten av fågelspillningen borde fåglarna rimligen lämnat hos trädgårdsmästaren. 

Fåglarna återvände till de lockande grödorna på andra sidan gatan. Tills kanonen small igen och de åter satt i olivträden, åt oliver och uträttade behov, exakt klockat efter kanonens fem minuters intervaller. 

Mina spanska grannar och jag samlades på gatan, sittande på varsin stol, tittade på varandra och diskuterade problemet. 

Kunde vi stjäla kanonen och gömma undan den, även om det förmodligen skulle betraktats som väldigt olagligt. 

Eller i vart fall sabotera monstret, tyckte en väderbiten spansk gammal herre som hade ett par säckar cement hemma. Han föreslog att vi kunde fylla kanonröret med betong.

Jag hade bara min slangbåge att tillgå. 

Graciela hade köpt den på mercadillo, som en skojig grej åt mig några år tidigare, när jag berättat om vad jag gjorde som barn med slangbåge.

Inte mycket eldkraft att möta en kanon med. 

Många olika förslag, men alla var lika orimliga. Resignerat ryckte vi på axlarna och samtalet gled över till andra ämnen. Bland annat hur de skulle lära mig prata flytande spanska. 

Under några timmar höll ett par enträgna spanjorer spansklektion med mig. 

En ganska märklig upplevelse, då de enbart pratade spanska och inget annat språk, men en hyfsat fungerande undervisning. 

Dagen därpå när jag sopade trottoaren utanför vårt hus, såg jag en av Guardia civils bilar sakta körande mot åkern där kanonen var placerad. 

Där fanns redan ett par andra polisbilar på plats. Äntligen tänkte jag blir vi av med kanonhelsiket. 

Men det handlade om att kontrollera arbetskraften som emellanåt arbetade på fältet. 

Polisen är ganska så effektiva med att kontrollera och hitta illegala invandrare.

Kanonen fick vi leva med ett tag, tills den plötsligt en dag var försvunnen.

Vill poängtera att jag var helt oskyldig!

 

Ó Nils Mohlin 26 03 21