Kylslaget föredrag

Sten Stures krossade bens dag högtidlighålls den 19 januari vart år, något som gått mig förbi, men man lär så länge man lever. Med anledning av detta åkte vi tillsammans med goda vänner för att lyssna på ett föredrag med historiska förtecken. Ganska lätt klädda för vi skulle ju sitta inomhus och då behövs inga varma jackor, halsdukar, vantar och mössor. Lokalen ett charmigt sommarcafé, men som i januari snarare var ett veritabelt kylskåp, ett mycket kylslaget sommarcafé. Initiativet var gott, men efter en dryg timme var vi så frusna att vi kanske till syns oartigt, men av nöden var tvungna att lämna föredragshållare och auditoriet.

Något senare upptinade framför behaglig brasa med ett gott glas rött vin, ostar, kex och lite annat gott hemma hos vännerna. Rösterna har vi tappat i spåren av Sten Stures krossade ben och klarar vi oss med det är ju allt väl.

En trevlig lördagskväll till er alla

Ó Nils Mohlin 2018-01-20

Ljusare tider

Lördagsmorgon och vi har hunnit fram till den 20 januari, man börjar på allvar märka ljusets återkomst. Vi närmar oss sakta men säkert, vad jag själv tycker är den bästa årstiden – Våren. Våren då allt vaknar till liv, det blir rörelse i kvarteren. Energin sätter spår i slumrande trädgårdar, fåglar börjar kvittra, blommor och växter sträcker på sig med nyvaken kraft.

Även assistenten verkar längta efter våren, när köksdörren kan stå öppen och han kan springa ut och in som han behagar. Leva ett annat liv än vinterns mer tillslutna tillvaro.

Hemmaprojekten ter sig också lite annorlunda. Mörka årstiden lite inomhusrenoveringar – Ljusa årstiden utvändiga arbeten.

Fördelen med den mörkare årstiden är att jag med ganska lugnt samvete kunnat ägna mig en hel del åt min nya bok. Förbereda vårens utställningar och en del annat som inte får så mycket utrymme under årets ljusare dagar.

Önskar er en fin och förhoppningsvis solig 20:de januari.

Ó Nils Mohlin 2018-01-20

Slaskvinterdag

Så blev det lite vinter på Österlen också. Inte av det panikartade slaget som infödda pratar om, med meterhöga drivor, oframkomliga vägar och lamslagna samhällsfunktioner. Nej en ordinär skånsk slaskvinterdag, som bidrog till att både Don Felipe och jag blev rejält våta på förmiddagsrundan. Skogsröjarna fortsätter med sina stora maskiner och maler ner allt till flis som körs bort i jättecontainrar. Assistenten Don Felipe är efter skövlingen tämligen ointresserade av dem, även om de för ett herrans liv så bryr han sig inte. Möjligen går han fram och markerar på däcken till maskinerna, ungefär som – ”Har ni skövlat, så är det mina maskiner nu.”

Meteorologerna lovar fortsatt blidväder, möjligen med någon frostgrad på nätterna och som vanligt regn. Grundvattennivåerna är fyllda och det verkar närmast som om marken inte förmår att ta till sig mer väta. Så med frusen mark har vi isbana såväl på vägar som i skog och på fält.

Våren lockar onekligen och man kan ju alltid hoppas på en tidig sådan, kanske i mars som för två år sedan, då jag den femtonde kunde gå i shorts och t-shirt.

Ó Nils Mohlin 2018-01-16