Promenera genom Simrishamns centrala delar i oktober är inte speciellt upplyftande, såvitt man inte kan hålla till godo med enbart pittoresk bebyggelse.
Butikslokaler på Storgatan börjar gapa tomma.
Extrema hyreshöjningar och sviktande kundunderlag får affärsinnehavarna att stänga eller flytta sina verksamheter till Ystad, som anses ha en mer stadigvarande åretruntpuls.
Sist i raden av de som slår igen är Apoteket och Karins tyger.
Kvar har vi än så länge mäklarföretag, Synsam, Dressman, Simrishamns Modehus, Lindex, Simrishamns Bokhandel, Hälsokraft, sportbutiken och några till.
Turister äter på restauranger och caféer och bor på hotell, vilka också får betraktas som de stora vinnarna i turistracet.
Turister handlar inte i butikerna.
Möjligen i matbutiker och på Systembolaget.
Visst turismen är Österlens kryckor – Men räcker det?
Gator och vägar får ordentligt med stryk och potthål i varierande storlek gör all trafik riskabel.
Visserligen har enstaka gator försetts med ny asfalt men i övrigt ser jag underhållet mer som konstgjord andning.
Skolor och äldreboenden stängs ner.
18 967 är fast boende i Simrishamn och av dem är cirka 45 procent äldre än sextiofem år, det vill säga ungefär 8 535 pensionärer
Minderåriga uppgår till ett par tusen.
1291 personer tar hand om åldringar och de minderåriga.
Lite över fjorton procent är bidragsförsörjda.
6 398 personer är sysselsatta i andra verksamheter, varav drygt 18 procent är egna företagare. Vilket gärna framhävs från politiskt håll som varande det näst högsta i Sverige.
Är Simrishamns kommun ett av Skånes och Sveriges potthål. Något vackert att åka och titta på och sedan ”Hej då”.
Ibland känns det som om något gått väldigt snett under resans gång.
Ingen kul ekvation och jag undrar hur situationen ser ut om tio år?
Ó Nils Mohlin 24 10 14
