Kudde är en viktig sak

 

En kudde – ja en helt vanlig kudde som man vilar huvudet på.

Får inte vara hård och absolut inte knölig så den känns som en säck små potatis.

Underbart mjuk så att huvudet bildar en liten fördjupning, men inte så mjuk så att kuddens sidor sluter till öronen som ett par öronlappar.

Precis så att man med en belåten suck känner mjukheten mot nacken och med ett leende sluter ögonen.

När man vänder sig på sidan skall kudden kännas len och mjuk vid kinden. Inte som om kudden är stoppad med tagel.

Bra om man har två på varandra ovanpåliggande kuddar, då går det bra att dra en över huvudet och även då bör den kännas okej när man stänger av omvärlden.

Båda kuddarna måste vara mjuka annars blir det som när djävulen slår sig ner mellan två advokater.

Ett rent samvete är den bästa huvudkudden brukar man säga, men det räcker inte hur jäkla rent samvetet är om kudden inte är mjuk.

Skulle samvetet få avgöra vet jag en och annan som borde ha kuddar stoppade med småsten. Donald Trump, Vladimir Putin, Kim Jong-un för att nämna några stycken.

Hårda kuddar, men inte stoppade med sten kan vara bra till kuddkrig och möjligen att ha bakom ryggen i soffan eller kanske vila benen på.

Hövlighet är som en kudde – även om innehållet är klent, så dämpar den livets stötar.

Det mesta har en egen årsdag och om inte kuddens dag finns tycker jag att den bör införas. 

 

Ó Nils Mohlin 2024-10-25

 

www.nilsmohlins.com

Butiksdöd och potthål i Simrishamn

 

Promenera genom Simrishamns centrala delar i oktober är inte speciellt upplyftande, såvitt man inte kan hålla till godo med enbart pittoresk bebyggelse.

Butikslokaler på Storgatan börjar gapa tomma. 

Extrema hyreshöjningar och sviktande kundunderlag får affärsinnehavarna att stänga eller flytta sina verksamheter till Ystad, som anses ha en mer stadigvarande åretruntpuls.

Sist i raden av de som slår igen är Apoteket och Karins tyger. 

Kvar har vi än så länge mäklarföretag, Synsam, Dressman, Simrishamns Modehus, Lindex, Simrishamns Bokhandel, Hälsokraft, sportbutiken och några till.

Turister äter på restauranger och caféer och bor på hotell, vilka också får betraktas som de stora vinnarna i turistracet. 

Turister handlar inte i butikerna. 

Möjligen i matbutiker och på Systembolaget.

Visst turismen är Österlens kryckor – Men räcker det?

Gator och vägar får ordentligt med stryk och potthål i varierande storlek gör all trafik riskabel.

Visserligen har enstaka gator försetts med ny asfalt men i övrigt ser jag underhållet mer som konstgjord andning.

Skolor och äldreboenden stängs ner.

18 967 är fast boende i Simrishamn och av dem är cirka 45 procent äldre än sextiofem år, det vill säga ungefär 8 535 pensionärer

Minderåriga uppgår till ett par tusen. 

1291 personer tar hand om åldringar och de minderåriga. 

Lite över fjorton procent är bidragsförsörjda.

6 398 personer är sysselsatta i andra verksamheter, varav drygt 18 procent är egna företagare. Vilket gärna framhävs från politiskt håll som varande det näst högsta i Sverige.

 

Är Simrishamns kommun ett av Skånes och Sveriges potthål. Något vackert att åka och titta på och sedan ”Hej då”.

Ibland känns det som om något gått väldigt snett under resans gång.

Ingen kul ekvation och jag undrar hur situationen ser ut om tio år?

 

Ó  Nils Mohlin 24 10 14

 

www.nilsmohlins.com

Skånska dialekten i blåsväder

 

AI skall lära sig skånska och förstår inte att det är svenska.

Ungefär som när vi skåningar kommer till Stockholm och undrar vad stockholmarna pratar för märkligt språk.

Hur klarar AI norrländskan, men det står det inget om.

Nej det är Sveriges mest kända och distinkta dialekt med sina tre markanta särdrag, r-ljudet, diftongerna och melodin, som AI stupar på.

De skorrande r-en kommer ursprungligen från franskan, ett stort antal av de sammansatta orden härstammar från tyskan och somliga uttryck i den vackra skånskan kan i viss mån vara försvenskad version av danskan.

Rent språkvetenskapligt gör de skånska diftongerna att skånskan ligger betydligt närmare engelskan än övriga svenska dialekter.

De som jobbar med AI har fått kalla in meteorologen Nils Holmqvist (Väder Nils) född i skånska Anderslöv för att lära AI den vackra svenskskånska dialekten.

Leve Skånska

2024-10-10 Nils Mohlin

www.nilsmohlins.com

Balett och andra konstigheter

 

Fredag igen! 

Ganska skönt även om tiden hastar på orimligt fort.

Allt som oftast har jag inspirerats av nyhetsflödet när jag skriver mina inlägg.

Rikligt med löjeväckande klavertramp av diverse politiker är ju alltid tacksamt att ta upp.

Eftersom flödet idag domineras av krig, mord, skandaler och andra dystra inslag kan en del fungera som en gnista i skrivandet av mina kriminalromaner. 

Men tugga jämmer och elände på sociala forum är jag inte någon vän av.

Inlägg som läses av Facebook kompisar och i bloggar bör andas optimism och gärna ha en gnutta humor.

Hur kom jag nu in på det här?

Mina ögon fixeras vid skohornet som ligger på golvet i hallen.

Skohorn – en ganska praktisk pryl, som brukar hänga vid hatthyllan.

Lätt att greppa den förlängda metallmodellen som vi har.

Med två proteser och i kö för den tredje är jag ingen vidare balettdansör. Inte dansör överhuvudtaget.

I demi plié fattar jag skohornet och med elegant grand plié sätter jag beslutsamt skohornet bakom hälen och skon glider lätt på. Gör en grand battement och upprepar förfaringsättet med den andra foten och reser mig ”graciöst” i en relevé. Kopplar assistenten efter en ansträngd développé.

Öppnar ytterdörren gör några lätta bourreé, som övergår till en jeté och rundar av med en piruett när det jäkla skohornet skramlar i golvet.

Helt rätt! Det är ljug alltihop utom att skohornet ramla i golvet med en sjuhelsikes smäll.

Assistenten och jag är inte speciellt dansanta av oss.

Grand jeté på er och trevlig helg.

 

Nils Mohlin 2024-09-27

www.nilsmohlins.com

 

 

SVT och eftermiddagarnas filmutbud

 

Vi är i vår vardag omgivna av praktiska ting avsedda att underlätta vår tillvaro.

Hanteringen av ”Gladpack”, som jag uttryckt min fasa över, tillhör det där jag ser som mindre praktiskt.

Vissa höll med mig till fullo medan andra försvarade Gladpack som om det vore en nationalklenod.

Ungefär som gamla svenska filmer inspelade innan jag föddes, men som envetet visas på teve under eftermiddagstimmar.

Kanske min föräldrageneration som var födda i början på 1900 talet hade uppskattat dessa svartvita rullar med uppåt hundra år på nacken. Min mormor satt och såg de där filmerna för mer än femtio år sedan. Säkert enastående för henne som upplevt stumfilmer och en tjomme som satt och spelade piano i biografsalongen

De generationerna finns inte längre.

Möjligen kan det var intressant ur kulturhistoriskt perspektiv – Hur människor levde, hur de talade och skådespelade.

Naturligtvis skall filmerna bevaras åt eftervärlden, men kanske inte visas i teve stup i kvarten.

Nu ser jag inte på teve under dagtid, så det spelar ingen större roll.

Är avsikten att roa dagens åldringar så hade kanske 60- , 70 – och till och med 80 tals filmer varit mer på sin plats.

Visst dom har visat ”Änglar finns dom” och Åsa Nisse filmer och en del annat, men hur kul är det att se om i evighet.

Dagens trettiotalister, fyrtiotalister och femtiotalister har växt upp och levt sina liv på ett helt annat sätt än föräldragenerationerna och är också aktiva på ett mer varierat sätt och i större omfattning.

Generationer som anammat och hanterar datorer och smartphones har högre krav på kvalitativa fritidssysselsättningar.

Så kära SVT försök föryngra repertoaren ett antal decennier, med tanke på de äldre som av krämpor eller andra skäl är hänvisade till ett mer stillasittande och lugnare liv framför teveapparaten.

Nu fortsätter jag skriva på min nästa kriminalare som handlar om mord utan inblandning av Gladpack.

 

Önskar er en trevlig dag

Nils Mohlin 24-09-26

 

https://nilsmohlins.com

 

 

 

 Igår skrev jag några rader om Gladpack - den där hysteriskt omöjliga plastfolien som funnits i de flesta kök sedan någon gång på sjuttiotalet.

Om man nu avser att täcka över matrester innan de sätts i kylen eller, som i filmen jag relatera till, bara ta livet av någon, så

tror jag att de flesta trasslat till sig med de där fördömda folierullarna.

Inte oväntat fick jag i kommentarerna massor av goda råd i praktiskt användande av plastfolie.

Läs bruksanvisningen!

Riv efter den taggade kanten!

Köp och montera rullen i en skärare!

Lägg över skålen klipp eller skär så mycket du behöver!

 

Jo allt det där har jag också räknat ut och som ingenjör och tämligen praktiskt lagd borde det inte vara några problem.

Men efter femtio år i samma förbaskade kartong med tandad kant borde det hänt mer än att de bara plockat bort ordet ”Gladpack”.

Med tanke på framåtskridandet inom alla andra områden, så har utvecklingen av ”Gladpack” ohjälpligt sackat efter.

Känns föråldrat - lite som när Ria Wägner med sin karaktäristiska vinkning lagade mat i teverutan.

En kartong som ganska snart går sönder och så ligger där en obstinat plastrulle som hånfullt tror att jag skall börja pilla i ena kanten för 20 centimeter att täcka skålen med.

Varför inte en App. ”Täck över maten!” Det finns ju Appar till allt annat.

Fick också tips i kommentarerna om Ninja plast i svart förpackning. Känns lite mer tidsanpassat och jag skall definitivt prova Ninja varianten.

Ninja låter också på något sätt lite vassare om jag nu skall ta livet av någon i mina böcker med plast. Man kan fan inte ta livet av någon med Gladpack.

 

Trevlig dag till er alla

 

https://nilsmohlins.com

 

 

Gladpack

 Har nämnt förut att jag tycker det är kul att laga mat.

Ofta blir det vegetariskt som med fördel tillagas i airfryern.

Men jag har även andra rätter på min repertoar, så fullfjädrad kålrotsmuppe är jag inte.

Sill, skaldjur och en del andra favoriter, som inte är gröna, är ett återkommande inslag i min amatöristiska meny.

Ofta blir det rester över som skall tas tillvara. Resterna måste täckas innan de åker in i kylen.

Nu har vi förvaringsbunkrar i olika storlekar med tillhörande lock.

Men ibland saknas ett lock och då tar jag fram den där rullen med plastfolie.

Efter att försökt pilla fram en lagom bit som antingen går sönder eller skrynklar sig till oanvändbart skick. Åker rullen i soporna och bunken täcks med en tallrik.

Som ”Gladpack” salufördes den förgrymmade plasten under många år.

Det var väl fan ingen som blev glad av den.

Tror just det där förargliga ordet ”Gladpack” som nästa hånflina åt mig är borttaget numera.

Plastfolien är för gott struken från min inköpslista.

Såg en film för en tid sedan där mordoffret snyggt och prydligt var inplastad med sådan där jäkla folie. Vilket jäkla samarbetsvilligt mordoffer det måste ha varit. När mördaren stått och fumlat med den jäkla plastrullen i en halv timme eller mer måste offret aktivt ha bidragit för att kunna bli så prydligt inplastad och död.

Jag har tagit livet av en hel del människor i mina böcker, men plastfolie som mordvapen skulle jag aldrig våga ge mig på.

 

C Nils Mohlin 2024-09-24

 

https://nilsmohlins.com