De två besökarna
började sakta men säkert i det allt mer tilltagande mörkret,
försiktigt närma sig boningshuset, intensivt lyssnade efter
hundskall. De hade vinden rakt mot sig och hundarna borde inte få
vittring än på en stund. Vinden närmade sig stormstyrka böjde
grantopparna, slet i undervegetationen och förorsakade en kakofoni
av ljud, ovan för de två, som med försiktiga steg närmade sig
byggnaden.
Ljus var tänt i ett
utrymme till vänster om den gamla farstun, men de kunde inte
observera någon innanför fönsterna. De fortsatte med ljudlösa
steg på en grusad gårdsplan. Med nöjd belåtenhet konstaterade de
att hundarna än så länge höll sig lugna, förmodligen var de
inlåsta och skulle inte ställa till med problem.
Regnet började
ungefär samtidigt och piskade av stormens kraft besökarnas
ansikten. Medan den kortare stannade upp på planen ett tiotal meter
framför farstukvisten och tecknade till sin medhjälpare att smyga
fram och titta in genom fönsterna. Innan han hunnit ens två steg
hördes en skrovlig men auktoritär stämma strax bakom dem.
- Stå absolut stilla! Rör er inte ur fläcken!
Samtidigt blev de
medvetna om ett dovt morrande från ett par hundar.
Nils Mohlin
copyright 2013
Utdrag ur bok med
beräknad utgivning slutet april 2013
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar