Omslag "När Djävulen kom till Österlen"

Utkastet till omslaget på min nya bok, som kommer ut någon gång i oktober

Snart utgivning av ”När Djävulen kom till Österlen”

Förlaget jobbar på med boken och snart har jag ett utkast att granska. Sedan tar det ytterligare en tid, men i slutet av månaden eller början av oktober så finns boken i handeln. Det går alltid att beställa dedikationsexemplar av mig direkt om ni vill ha ett sådant. Då tillkommer porto och bokens pris kommer att ligga på cirka 100-120 kronor. 

Baksidetexten till ”När Djävulen kom till Österlen”kan ni ta del av här.

Linda hörde ett ljud, inte de ljud som kan höras i ett hus, något helt annat. Hon satte sig upp och lyssnade spänt och med isande skräck insåg hon att det var någon i huset. Hon väckte barnen och höll för deras munnar, en eldkvast sköt fram och förtärde allt i dess väg. Hon skrek utom sig av rädsla och fick upp fönstret i sovrummet. När lågorna fick nytt tillskott av syre slukades sängen, alla textilier och villan var på få ögonblick övertänd. Det sista hon såg innan hon snubblade och föll omkull var barnen som sprang mot grannen. Hon ville bara sjunka in i medvetslösheten, men hunden Zack gnydde förtvivlat, knuffade och drog i henne.

För er som vill läsa mina tidigare thrillers så har jag ett fåtal ex kvar av 

FURIA och OBSESIÒN

Priset för dessa är 100 kronor per styck eller 150 kronor för båda. Eventuell portokostnad tillkommer. All betalning via swish.

Obesesión eller Besatthet har hederskulturen som tema och

Furia eller Raseri har pedofiler och deras nätverk som tema

(Bägge titlarna är slut på förlaget)

En envis uppringare

Det är en man som envisas med att ringa mig i tid och otid. Han har läst mina tidigare böcker och tilltalades tydligen av dessa. För en del år sedan ringde han mig första gången och uttryckte sin förtjusning över böckerna och detta fortsatte med regelbundenhet. Till sist var jag tvungen att blockera hans telefonnummer och hans profil på Facebook. Men nu har han börjat ringa från annan telefon med doldt nummer, så terrorn har satt igång på nytt. Förmodligen har han sett att jag kommer ut med en ny bok i höst.

Vill poängtera att det är ingen person jag känner, mer än via Facebook, aldrig har träffat och absolut inte har intresse av att träffa.

Det är alltid trevligt när läsare talar om att de uppskattar mina böcker. Men det räcker så väl med mail, ett pm, ett telefonsamtal eller en rad på Facebook.

Ytterligheter är aldrig trevligt när de övergår till någon form av förföljelse. Även om hans samtal hålls i en hövlig ton, så är jag övertygad om att det i det här fallet handlar om en person med problem.

Vad gör man? Är han en Stalker?

När Djävulen kom till Österlen

Min nya bok är en spänningsroman som till stora delar utspelar sig på Österlen. 

Efter ett antal månaders skrivande, redigering och korrekturläsning håller förlaget nu på med utkast till inlaga och omslag. Efter ett par vändor så går boken i tryck och kan sedan distribueras.

”När Djävulen kom till Österlen” berättar om sällsynt onda människor, som Eva, Ross och deras medhjälpare jagar under några månader.

olikheter i språk

Under åren har jag skrivit och uttryckt oändligt om den kärlek jag har till min fru Graciela. Jag är lyckligt lottad som har denna fantastiska underbara och vackra fru, vi älskar varandra, vi vårdar och tar hand om varandra.

Assistenten älskar också sin matte helt förbehållslöst och uttrycker det på många fina sätt. Jag berättade igår om Felipes många olika sätt att uttrycka sig med varierande nivåer och ljud på skall. Han sätter sig framför sin matte och berättar på sitt språk vad som hänt, han börjar mycket lågt och ju mer hans berättande fortskrider, ju mer exalterad blir han och mer påfordrande i sin variationsrika berättelse, om vad vi gjort och vad vi skall göra. 

Assistenten har en stor och rymlig plats i vårt hem, i våra hjärtan och har visat fantastiska egenskaper även under en nu mycket svår period.

Assistenten är fantastisk

Ó  Nils Mohlin. 2019-05-05

Samtal med Don Felipe

Lördag den 4 maj är lite kall med regntunga moln på himmeln, men inget som besvärar assistenten, som ägnar sig åt ekvilibristiska övningar i trädgården medan jag jagar ogräs. Ibland undrar jag om Don Felipe är en charlatan som tror och nästan uppger att han är en riesenschnauzer, men det må va förlåtet.

Denna lilla dvärgschnauzer ger oändligt med glädje med sin busighet, friska humör och oändliga tillgivenhet. 

Don Felipe fyllde fyra år samma dag som jag blev 75 år och en finare kompis och assistent finns inte. Han finns vid min sida alla dygnets timmar, vi diskuterar och planerar. Han följer min dygnsrytm och från det att jag förr aldrig var uppe senare än klockan fem så har jag urartat och sover som regel till klockan åtta. Då fixar jag och assistenten frukost och sedan tar vi assistentens runda så att han får läsa in vad som inträffat under natten.

Don Felipe vet allt om vad som hända skall under dagen, promenader, köra bil, skriva, måla, arbeta på huset eller vad det nu vara må. Missar jag något, så påminner assistenten mig med omedelbar exakthet, med ett speciellt skall. Hur många olika versioner han behärskar vet jag inte, men när han börjar gör man klokt i att lyssna, för vi förstår varandra.

Han hör till de hundar som har förmågan att kommunicera med sitt skall och verkligen uttrycka vad han vill. 

Hälsningar från Don Felipe och mig

Ó  Nils Mohlin 4 maj 2019

Ystad Allehanda 2019-04-18

Artikel från Ystad Allehanda 2019-04-18 av Pia Rockström och fotograf var Sprisse Nilsson.

Som pensionär gäller det att vara aktiv och hålla huvudet igång. Efter den devisen lever Nils Mohlin i Kivik. Det går inte en dag utan att han lär sig något nytt. Lagom till 75-årsdagen färdigställer han sin femte bok.

Casa del Mar står det utanför Nils Mohlins hus i Kivik. Havshuset. I Spanien har han sitt andra näste och det heter kort och gott Casa del Mohlin. Det är mot Spanien och livet i spanska Los Alcázares han sneglar allt mer. För tio år sedan träffade han kärleken i Graciela som kommer från Uruguay. En åldersskillnad på tjugo år gör att även om Nils har avslutat sitt arbetsliv är Graciela fortfarande anställd. 

– Jag bodde på Limhamn då och hon hade läst en krönika jag skrivit och hörde av sig till mig och bad mig utveckla det jag skrivit, berättar Nils om deras första möte.

Några veckor senare träffades de och bara någon månad senare hade de förlovat sig.

– Året därpå, i juni, gifte vi oss.

Genom Graciellas arbete flyttade paret sedan till Stockholm och bodde där några år innan de åter sökte sig till Skåne 2016 då Graciela fick sin nuvarande tjänst som chef för den centrala hemtjänsten i Simrishamn.
– Jag har haft dragning åt Österlen i alla år. Hit har jag åkt för att måla många gånger, säger Nils.
Han är ingenjör men också konstnär och författare. Skrivandets ådra kommer från fadern Stig Mohlin som var journalist på Skånska Dagbladet i 40 år, på 1950-talet var han tidningens chefredaktör. Nils minns hur han 1958 fick följa med fadern på en reportageresa i Tyskland och träffa såväl dåvarande förbundskanslern Konrad Adenauer och hans efterträdare Willy Brandt.
Journalistyrket tog han inte så starkt intryck av, det var inget som lockade, snarare tvärtom.
– Far satt ofta hemma och skrev på nätterna med lämning mitt i natten. 
Modern och hemmafrun Marta var sträng. När Nils tänker tillbaka på sin barndom så är det mormodern Selma han har de finaste minnena av. 
– Hon var en fantastisk människa. God, snäll och stark.
Den släkting han anser sig mest lik är just Selma.
– Jag har samma lugn och behärskning. För en av de första lönerna jag fick köpte jag whisky till min mormor.
Morfar Olof var den som fick Nils intresserad av att teckna.
I gymnasiet var Nils så skoltrött att han sökte och fick jobb som snickarlärling och hoppade av skolan. Med företagets hjälp fick han ändå en studentexamen så småningom via Hermods.
– Jag läste till ingenjör kvällstid och jobbade som snickare dagtid. 
Efter ett år på KTH återvände Nils till samma bygge, 22 år gammal blev han chef med 100 man under sig.
"Jag var landets yngsta ansvarige arbetschef för mina tidigare kollegor, gubbar i 50-60-årsåldern.”
– Jag var landets yngsta ansvarige arbetschef för mina tidigare kollegor, gubbar i 50-60-årsåldern.
Nils löste situationen genom att samla sina kollegor och diskutera med dem inför olika beslut. I dealen han haft med sin chef ingick att företaget betalade hans utbildning men att Nils sedan inte fick lämna sin arbetsplats. Därför stannade han till 1979 då hans chef avled. Efter några år på MKB startade han sedan eget 1984. I sin firma har han bland annat arbetat i trettio år med tvistemål i byggfrågor.
För sju år sedan köpte Nils och Graciela huset i Spanien dit de åker så ofta de kan. Under vistelsen i Los Alcázares får han inte minst många idéer till sitt skrivande. 
– Vi åker ner igen till midsommar, säger Nils. Människor har ett annat förhållningssätt till livet där. De är vänliga, hjälpsamma och saker som prestige och status existerar inte.




Nils har en son, Fredrik, som bor i Malmö, Graciella har fyra barn.
– Snart har vi tolv barnbarn tillsammans, säger Nils. Vi är bägge väldigt ambitiösa, vi vill göra mycket, är presterande människor med ett stort intresse för kultur.
Sin kreativa ådra använder Nils till att måla och skriva. Han har målat mycket natur men med åren har hans konstverk blivit mer abstrakta. Under åren har det blivit en hel del utställningar. Garaget är idag inrett som galleri och ateljén finns på nedre botten i bostadshuset. 
– Jag har ett behov av att uttrycka mig, antingen i ord eller bild. 
Sedan han blev pensionär har han hunnit skriva fyra böcker, flera av dem thrillers liksom det nuvarande manuset som utspelar sig i Kivik med omnejd. Två kapitel återstår innan Nils ska kontakta förlag. 
Möten ger förstås också inspiration till vidare skrivande. En annorlunda erfarenhet Nils fått av samhället är genom ett uppdrag han haft under fem års tid då han hjälpt polisen med att ta hand om lik i skilda situationer, som vid självmord och mord. 
– Det är verkligen samhällets baksida man får se. I sådana lägen hjälper det inte att vara macho, man måste vara ödmjuk för att klara det.
Efter fem år har Nils avsagt sig uppdraget då det blev för tungt rent fysiskt. I dag vidgar han istället sin bild av världen genom att vara förvaltare åt fyra personer som han besöker en gång i veckan. 
– Jag gillar kontakten med människor, alla slags möten är spännande.
När Nils fyllde 71 år fick han en dvärgschnauzer i present av Graciella. Don Felipe.
– Han är min assistent, han är med mig i allt jag gör. 
För tillfället håller husse på att bygga utedäck i trädgården och Don Felipe är med som hantlangare.
För två år sedan fick Nils uppdraget att göra fyra väggmålningar på Galaxen i Simrishamn. Han har haft en del ledande roller i olika konstprojekt. 2007 var han med och startade Konstgruppen Krut i Malmö och var dess ordförande tills flyttlasset gick norrut. Väl i Stockholm tog han initiativet till ”Konst i Kungsträdgården” numera kallad för ”Nils Mohlins Konstpromenad” där ett 50-tal noga utvalda utställare visar sin konst. Nils har länge gått med tankarna om att ordna ett liknande arrangemang på Österlen.
– Jag vill ta ut konsten bland folket. Många har aldrig gått på vernissage. Det blev jättepopulärt i Stockholm med deltagande konstnärer från hela landet. Det skulle absolut finnas utrymme för något liknande här nere.




Fyller: 75 år 21 april.
Bor: Sedan tre år i Kivik.
Familj: Hustrun Graciela. Sonen Fredrik, Malmö och Gracielas fyra barn och snart tolv barnbarn tillsammans.
Aktuellt: Firar födelsedagen lite senare, gemensamt med Graciela som fyller 55 år i maj.