Armar uppåt sträck, knäna böj

Jag har tränat i noga räknat 53 år, först boxning under en del år och sedan styrketräning.

Lederna tar stryk och idag har jag problem med ledvärk lite här och där. Jag går mina tre rundor med Assistenten varje dag, nyttigt för honom och nyttigt för mig. Som följd av dåliga knän har jag med åren börjat gå fel och det har resulterat i mer värk.

Nu har Graciela skickat mig till sjukgymnasten för att få hjälp och vi skall ha vårt första möte idag. Jag har gått till sjukgymnast förr, först för att få hjälp efter operation av krossad axel. En axel som blev mycket bättre än min vänstra, där jag inte får armen högre än i horisontalläge. Andra gången var efter att jag fått knäprotes i högerbenet och då fungera också sjukgympan bra.

Så jag hoppas på bra resultat denna gången också, även om man med stigande ålder får räkna med lite krämpor här och där. Är det inte värre än så, skall man vara nöjd och glad.

Så Assistenten tassar uppåt sträck och knäna böj! 

Hej så länge!

Ó  Nils Mohlin 18-11-14

Laga mat

Det är jag som står för de flesta av inköpen och lagar maten så att den är klar när Graciela kommer hem vid halv sextiden. Naturligtvis hjälper assistenten mig i synnerhet med matlagningen när aromen pockar på uppmärksamhet runt spisen.

Under veckans alla dagar använder jag mig av mycket grönsaker, de går att variera på många sätt, i soppor, rostade i ugn, gratänger och i grytor av olika slag. Igår gjorde jag en soppa på lök, röda linser, morötter, spenat och grönsaksbuljong, körde det hastigt med mixern och rundade av med passerade tomater. Det var enkelt, men faktiskt riktigt gott.

Soppor tillhör mina favoriter och tar man i lite linser så får man en mättande och rejäl middag.

Fisk tillhör också mina favoriter och då göra en god fisksoppa med favorittillbehör och toppa det hela med färska räkor är lätt och utsökt gott.

Jag tycker det hela blir mycket roligare om jag får skapa rätten själv, utan att snegla på recept. Man kan ta ut svängarna och det älskar assistenten för något hamnar kanske på golvet.

För sju år sedan var Graciela och jag med i parveckan i Halv åtta hos mig, inte alls så charmigt som det kan tyckas på TV. Det var ett intensivt slit från sju på morgonen till två, tre på natten. Efter det fick min kärlek till matlagning sig en allvarlig törn. Programmet Halv åtta hos mig har vare sig Graciela eller jag sett på efter vår medverkan. Men tiden läker alla sår och numera så kan jag tycka att det är riktigt kul att stå vid spisen och komponera rätter och det tycker Don Felipe också. Lite som att stå vid staffliet och måla tavlor.

Bon Appétit

Ó  Nils Mohlin 18-11-13

När Assistenten åt upp mina hörapparater

Sedan några år tillbaka har jag hörselhjälpmedel som det så fint kallas, jag säger hörlurar.

Inte så förbaskat konstigt om man snart är sjuttiofem bast, även om jag avskyr det där med att prata ålder. Inte som när unga pojkar med bestämdhet hävdar att dom är arton när dom verkligen kanske bara är 13 eller 14 år. Jag lovar jag plusar inte till något på min ålder, skulle väl snarare hoppas att jag kunde göra tvärsom.

Vi hade två små barnbarn på besök, sex och åtta år, som under tre dagar helt ägnade sig åt Don Felipe, kramade, pussade, klappade, lekte och pysslade om.

Graciela åker och lämnar de två barnen i Stockholm och kvar har jag världens odrägligaste diva. 

Sur, tvär och odräglig Don Felipe, som tidigare varit lycklig över våra promenader, samvaron och allt vi håller på med.

Jag gick och duschade och Don Felipe åt upp mina hörapparater som en ren protest mot att barnbarnen åkt hem.

Han åt inte batterierna utan spottade snyggt ut dem men demolerade resten till oigenkänlighet.

Funderar på Thomas Oredsons ord – ”Min hämnd på barnen är att: Jag skämmer bort barnbarnen så in i helvete så att dom skall bli riktigt odrägliga hemma”

Jo Don Felipe blev sitt vanliga jag efter ungefär en veckas tid.

Ha en trevlig dag!

Ó  Nils Mohlin 18-11-12

Casinoreklam

Igår var en lättjans dag framför brasan, tillsammans med Graciela, Assistenten och en bra bok.

En del TV tittande även på reklamfinansierade kanaler. Med reklam som domineras av olika nätcasinon. Kända idrottsprofiler och skådespelare, förebilder för många ungdomar, lånar sig till att göra spelandet till något trendigt och häftigt.

När stora artister som tjänat enorma summor pengar ställer upp i reklam för nätcasinon blir man chockad och besviken. De sviker alla de barn och ungdomar som har dem som föredöme och hjältar. Stjärnor som tjänat svindlade summor på sitt artisteri och idrottsliga begåvningar visar stor brist på annan begåvning, gott omdöme och moral när de lånar sig till tafflig casinoreklam. Osmakligt och girigt!

Ordets obestridde mästare Björn Ranelid skrev ett öppet brev till Zlatan Ibrahimovíc, som varje svensk borde läsa. 

Denna krönika står i Kvällspostens papperstidning och i Expressens upplaga för södra Sverige.
Öppet brev till Zlatan Ibrahimović.
Om vi sätter taggtråd kring en rosengård, så dör skönheten av sorg. På baksidan av alla världens mynt finner vi hungrande och lidande barn. Finansherrarna har ett eget nöjesfält och där råder fritt fall året om. En girig människa är alltid beredd att köpslå med sin själ.
Om du hade kloka rådgivare i ditt liv och om du verkligen månade om barnen och alla människorna som bor och lever på Rosengård i Malmö, så skulle du starta och finansiera en skola i ditt namn där. Att du lånar ditt namn och din person till ett spelbolag är det dummaste och mest oöverlagda som du hittills gjort i ditt liv.
Tänk dig en skola som lockar de bästa lärarna i Malmö. Föreställ dig att barnen i alla åldrar kan säga att de är elever i Zlatans skola på rosornas gård. Det kommer att genljuda i hela Sverige, Europa och kanske längre bort än så i världen.
Du gjorde en kortvarig cirkus och ett spektakel av att vara med om att anlägga en liten fotbolIsplan på Rosengård, men en skola som lär barnen att läsa, skriva, räkna och uppföra sig anständigt mot sina medmänniskor är tusenfalt viktigare än bollspel. Kunskap är makt.
Tänk vilken glädje det vore för dig, Helena och era barn att få besöka skolan i ditt namn och möta barnen och lärarna där. Du skulle tala med eleverna om betydelsen av att de studerade, läste läxor och förkovrade sig i schemats alla ämnen. Du säger åt dem att hålla sig borta från kriminella gäng.
Du vore i så fall den enda levande personen i Malmö som skänkt ditt namn till ett lärosäte i staden. Ingen staty av dig eller guldboll kan överträffa den äran för dig, men framför allt skulle du göra det av kärlek till platsen där du bodde, lekte och levde som barn. Där rullade bollen första gången vid dina fötter.
Mitt förslag är klokare än alla andra som du fått i din fotbollskarriär vad det gäller dina insatser för reklamuppdrag och bidrag med pengar till olika ändamål. Ingen människa kan spela på casino och rulett med sin heder.
Vad tänkte du på när du satte din insamlade kärlek och respekt från det svenska folket i pant mot ett simpelt spelbolag som lovar hårda satsningar och snabba pengar?
Du uppmanar i stora annonser i tidningarna människor att satsa hårt: Bethard. Det är osmakligt och tyder på din girighet efter pengar. Bör det inte räcka med att du redan är miljardär i svenska kronor?
Du kastar en bumerang som kommer att träffa dig i nacken värre än någon spark som du fått i din fotbollskarriär.
Jag har ibland blivit ombedd att tala om mitt varumärke och varje gång har jag svarat att jag inte har ett sådant, ty det kan endast döda ting ha. En människas själ väger ingenting, men den är överlägsen alla spelbolag i världen i fråga om ansvar, omsorg, kärlek, lust, glädje och lycka.
Hasard- och rulettspel samt reklam för vadslagning grasserar just nu som en farsot i Sverige. Fattiga och litet bättre bemedlade människor drömmer om den stora vinsten. Hundratusentals av dem tar lån med höga räntor och sätter familjerna på undantag i hetsen efter pengar. Barnen får lida när skulderna växer över huvudet på föräldrarna. Kronofogden och inkassobyrån jagar de skuldsatta. Det är en sann tragedi för alla inblandade.
Din mamma är kroat och din pappa är bosnier. De behöver inga lektioner i den grymma verkligheten, ty de har sett och hört med sina egna sinnen. Jag förmodar att de har berättat för dig om det hårda och obarmhärtiga livet på Balkanhalvön under kriget.
En fotboll väger knappt ett halvt kilo, men din kärlek till föräldrarna, dina barn och Helena har ingen tyngd. Likväl är den viktigare än allting annat för dig. Det är en god och värdefull sida hos dig som du uttryckt många gånger i olika sammanhang offentligt.
Jag såg med mina egna ögon när de första husen på Rosengård byggdes i Malmö. Då var jag femton år. Kvarteren där fick senare namn som vore de hämtade ur en sagobok. Herr-, Apel-, Örta- och Kryddgården. En del människor som hade sina adresser i Malmös innerstad lockades av de moderna lägenheterna och hissarna som nådde åtta och nio våningar mot skyn.
I begynnelsen av din fotbollskarriär spelade du i Balkan, Malmö Boll- och Idrottsförening och Bollklubben Flagg. Jag började spela i Håkanstorps Bollklubb innan jag värvades till Malmö Fotbollförening som junior.
Cirka 22 000 människor bor i Rosengård. 85% av dem är av utländsk härkomst i första, andra och tredje generationen av invandrare till Sverige. Medelinkomsten är ungefär 80 000 kronor om året; arbetslösheten är extremt hög. Många lever på sociala bidrag. Nästan häften av fyraåringarna i området bor trångt med sina familjer. Kriminaliteten där är högre än på andra platser i Malmö.
När du spelade i Paris Saint-Germain och Manchester United var din dagslön ungefär en halv miljon kronor. Det skulle således räcka med att du skänkte två veckolöner för att väsentligen bidraga till att finansiera skolan i ditt namn.
En svensk man som kallar sig The Mauler kan vinna matcher i en så kallad kampsport genom att sparka, knäa och slå sin motståndare medvetslös har satt sitt namn i Mobilebets tjänst. Han har dig som idol och du har följt hans matcher med stort intresse.
Jag har aldrig läst eller hört att du har en konstnär, politiker, vetenskapsman, författare, operasångare, läkare, filantrop, fredsmäklare eller uppfinnare som din förebild och inspirationskälla. Det är egentligen tragiskt i sig.
Jag har gjort reklamfilmer för Volvos tysta bussar i Stockholm, Clas Ohlson, Mastercard, St1:s obemannade bensinmackar i televisionen, Blocket, Coop i televisionen, Arla, Posten, Lager 157, Carlshamns mejerier i televisionen, Blossa och Kobbs te. Det betyder att jag är mer anlitad som person och med mitt namn än vad du har varit hittills. Min reklamfilm för Blocket är en större viral succé än din reklam för Volvo.
Dessutom har jag tilldelats Malmö stads kulturpris, Region Skånes stora kulturpris och Malmö Fotbollförenings kulturpris och jag är hedersmedlem i den klubben. Jag har spelat tre säsonger i MFF. Inget av de priserna kommer du att få.
Du tycker om att tävla och jag överträffar dig i ovan nämnda avseenden. Jag skriver inte detta för att skryta, utan för att upplysa dig om att en författare och talare som är född och uppvuxen i Malmö kan sätta avtryck för staden som inte du har gjort.
Om du tar initiativet till att skapa och inrätta en skola på Rosengård i ditt namn, skall jag åter respektera dig. Jag har fram till denna krönika aldrig skrivit ett enda elakt ord om dig. Däremot har jag hyllat dig som fotbollsspelare i flera texter.
Jag såg din första match i MFF:s A-lag och likaså din första match i Ajax på plats i Amsterdam. Jag satt på läktaren när du gjorde mål för Malmö mot Djurgården i din första match på Stockholms stadion. Därtill har jag sett dig spela i flera hundra televiserade matcher. Jag kan din statistik i sömnen.
När du har spelat din sista match i karriären fortsätter jag att skriva böcker och att framträda inför publik. Min hjärna, min själ och mitt språk varar längre än dina talanger och din förmåga att glänsa på en fotbollsplan.
Vänligen Björn Ranelid.
238 kommentarer

323 delningar

I brasans sken

Graciela och jag har bestämt oss för en lat dag i ateljén, det är ju där vi har den öppna spisen. Vi sitter där i våra fåtöljer och Don Felipe sover på sin favoritkudde en bit får brasan.
Vi läser eller gör inget alls. ibland behövs en sådan dag, då man kan unna sig att vara riktigt lat utan att drabbas av dåligt samvete.
Jag ser in i brasan som lyser, värmer och fascinerar.
En brasa kan inbjuda till samtal eller tystnad, läsa eller lojt bara vila.
En god lördag till er alla.

copyright Nils Mohlin 18-11-10

En erfarenhet rikare

Graciela kom hem från Stockholm idag och jag hade lovat att hämta vi tåget klockan 12.00 i Hässleholm.

Jag ger mig iväg i god tid och har drygt en och en halv timme på mig, men jag skall inom verkstaden för att beställa tid för byte till vinterhjulen. Fortsätter min körning på väg 19, det är ganska mycket trafik och tät dimma när jag passerar Degeberga. En mil längre norrut, just som dimman lättar så händer det på åttiosträckan, strax efter klockan 11.00. En råbock springer ut en meter framför min bil, även om jag ställer mig på bromsen så är kollisionen oundviklig. Jag träffar djuret med vänster framskärm, ser dess desperata ögon, huvudet och hornen centimetrar från framrutan. Jag girade höger och stannade bilen, med påslagna varningsblinkers går jag av bilen för att leta rätt på bocken. Bakomvarande bil har också stannat, undrar hur det är med mig –”Jo tack det är bra, men var har djuret blivit av?” ”Det sprang haltande in i skogen på andra sidan vägen.” Svarade paret i bilen som stannat, en bil till stannade, men övriga blundade ökade farten ungefär som – ”Det här rör inte oss!”

En eloge till trafikanterna som stannade och till de som saktade ner hastigheten. Jag tog fram dekalen med viltolycka och fäste den där det hänt, ringde polisen som fick alla uppgifter och lovade att skicka en skyddsjägare som skulle leta rätt på det skadade djuret.

Två timmar senare när jag och Graciela passerar olycksplatsen på tillbakavägen ser vi jägaren. Jag stannar för att fråga hur det gått med det stackars djuret, men tyvärr så har han inte hittat det, utan har lämnat över till den som har jakträtten.

Efter 55 års bilkörning och över 300.000 avverkade mil, så är det första gången som jag krockar.

Bilen då? Jo det är en Volvo XC60 som väger två ton. Inga som helst plåtskador, inga repor, bara kraftigt nedsmutsad och några små defekter där bilen träffade råbocken.

Som vi bor har vi mycket vilt och jag har alltid uppmärksamhet riktad mot skogsbrynen, anpassat hastigheten och bromsat in för mängder av vilt som springer ut på vägbanan.

Just sträckan på väg 19 efter Degeberga sker 80 procent av alla viltolyckor på Österlen, enligt skyddsjägaren

Jag hade tur, det kunde mycket väl varit en älg och då kunde utgången blivit en annan. Man kan aldrig vara nog försiktig i trafiken, så kör försiktigt och tänk på allt vilt vi har i skogarna.

Ó  Nils Mohlin 18-11-05

Det är snart jul, igen

Vem fan är tomten?

En ovårdad, skäggig och kraftigt överviktig mansperson som med föräldrars goda minne lurat generationer av barn.

"Är du riktigt snäll så kommer Tomten! Skall du sitta i Tomtens knä och berätta vad du önskar dig i julklapp". Alla större varuhus med lite självaktning brukar ha en sådan där utspökad otrevlig varelse. Se upp barn han är ingen fet mysfarbror!

Hade telningarna vid vilken annan årstid som helst krupit upp i knäet på en ovårdad, skäggig och kraftigt överviktig person. Hade samma föräldrar vrålat pedofil, slitit till sig barnet, tillkallat polis och den civilklädde Tomten hade hamnat i arresten.

Tomten som i folktron hade övernaturliga krafter, ett vresigt temperament, som hämnades om man behandlade honom respektlöst. Han lär också ha en del gemensamt med vättarna, som bodde under ett träd.

I Sverige har vi för det mesta nöjt oss med den snälla varianten Tomtenisse, men inte alltid vi har även kallat honom Puke, vilket helt enkelt betyder smådjävul.
Föräldrar placerar sina barn med berått mod i knäet på en förfärlig smådjävul. Dessutom släpps vederbörande in i hemmen på julafton och med bugningar och fjäsk föser de vuxna fram sina förskrämda småbarn för att hälsa på denna ruggiga varelse som till råga på allt frågar ”Har du varit snäll”. 

Och det skall han fråga.

Inte nog med att denna gubbe kommer och skrämmer slaget på folk. Dessutom massproduceras figuren som julpynt i alla tänkbara material och storlekar med det enda gemensamma, att de alla är fruktansvärt fula och smaklösa.

På tal om Tomten, så in för julafton 2010 rånade två tomtar högvakten på slottet. Gav en av de unga vaktsoldaterna ett kok stryk och tog hans automatkarbin med sig. 

Den unge soldatens barndomsjular, med en romantiserad bild av den tjocke mysgubben som kallade sig Tomten lär hastigt ha omvärderats. 

Släden fylldes med rånbytet och Tomten manade på sina renar med en skarpladdad automatkarbin i knäet.

Så alla kära små barn oavsett vad era föräldrar säger om Tomten, så tro inte ett dugg på dem, spring utav bara fan eller sparka honom på skenbenet. 

Ó  Nils Mohlin 2011