Funderingar

Om ett halvt år blir jag sjuttiofem, ganska enkelt uträknat om man är född -44. Jag har aldrig funderat över ålder, utan försöker ta vara på var dag och göra det bästa möjliga av den.

Projekt är viktigt för mig oavsett om det handlar om konst, nya böcker, bygga altandäck eller något annat. En meningsfull sysselsättning, fylla minst åtta timmar om dagen med arbete av vad det vara må tror jag bidrar till en positiv ”övre medelålder”. Jag vägrar ta ordet gammal i min mun. Gammal blir man när man sätter sig ner med en suck, resignerar och väntar på att dö. Lite arbete vid sida av skadar definitivt inte, jag har som förvaltare mina huvudmän som tar ett antal timmar var månad. Positivt om man kan göra livet lite lättare för den som är utsatt och har ett tidigt åldrande. I förlängningen ger det också en massa trevliga kontakter bland involverad personal, trevliga, begåvad och välutbildade människor. Dom lyssnar på mig och jag lyssnar på dom och vi fattar bra och kloka beslut tillsammans.

Aldrig dom ser ner på mig beroende av min ålder, jag respekteras som en jämlike. 

Visst förekommer åldersdiskriminering, men jag har personligen inte blivit utsatt för det. Min innerliga förhoppning är att sådant aldrig skall förekomma, då samarbete över generationer berikar och i slutändan ger kloka och stabila beslut.

”Gammal man gör så gott han kan, dansar fan så illa, hela kroppen rister han, men ändan den står stilla”. Skaldade Hasse Alfredsson en gång.

Ó Nils Mohlin 30 sep. -18

Gödselkriget

Framför vårt hus i Spanien har vi stora åkerfält där det brukar odlas olika grönsaker. Sorterna varierar med årstiderna, men alltid prunkande grönska och rikliga skördar. Naturligtvis ligger det mycket arbete bakom för att få fram praktexemplar av vad det nu vara må, även generös gödsling.

När vi nu senast var nere och hade ett par goda vänner på besök, så bar det sig inte bättre än att bonden en dag bestämde sig för att gödsla jorden. En nitisk man med gigantisk traktor spred tonvis med hönsgödsel. Hönsgödsel luktar, det luktar så in i helsike. Vi resonera väl ungefär som så att ett par dagars gödsellukt får vi väl stå ut med, men det tyckte inte resten av kvarteret,

Snart hade det samlats ett par förgrymmade spanjorer runt Graciela. Jag och våra vänner stod mest som observatörer och iakttog ett intensivt högljutt, upprört och gestikulerande samtal. Att den minste spanjoren verkligen var upprörd kunde man inte ta miste på, gester, samtalston och högröd färg talade sitt tydliga språk.

Spanjoren hävdade med bestämdhet, samtidigt som han hötte med knytnäven mot den stackars traktorföraren, som bara blivit beordrad att utföra ett jobb, att polis skulle tillkallas.

Efter många samtal med policia local, så kom till min stora förvåning, en bil med två uniformerade poliser och en av de vildaste diskussioner jag någonsin bevittnat utbröt framför vårt hus. Med till början stort tålamod försökte poliserna med alla till buds stående medel förklara för den lille upprörde spanjoren att gödsel inte är något polisärende. Han borde snarare vända sig till kommunens miljöförvaltning.

Men det lyssnade inte den lille mannen på som nu verkligen kommit upp i högvarv. Poliserna fick naturligtvis också höja rösterna och så gungade samtalet vidare där spanjoren mer eller mindre krävde att poliserna skulle arrestera såväl bonde, som traktor och förare. Nu hade polisernas tålamod tagit slut och lovade ta med sig den lille till stationen om han inte lugnade ner sig. Nu ingrepp spanjorens fru, en halv gång så stor på alla håll och kanter. Hon gick fram till sin man och smällde till honom över öronen och fräste –”Lyssna”. Mannen blev stum och frun tog honom i örat och ledde hem honom.

Till saken hör att den lille spanjoren också är lantbrukare och kanske borde ha viss förståelse. Våra kläder lukta hönsgödsel ett par dagar, men efter tvätt, så var allt glömt och förlåtet. Den lille spanjoren har jag inte sett röken av, frun har väl utfärdat utegångsförbud.

ÓNils Mohlin 22 sep. -18

Järlåsatrollet som vetenskapsman / En repris

Det har gått drygt 14 dagar sedan jag såg Järlåsatrollet och bror Klumpeduns. Carl Gustav hade inte varit synlig runt huset och hans bostad under vårt hus föreföll vara tom. Don Felipe sprang in under huset för att hälsa på Järlåsatrollet, men kom besviken ut igen utan att hitta sin svansprydde kompis. Med ett litet sting av sorg trodde jag bröderna lämnat Järlåsa, men å andra sidan tror jag knappast de skulle ge sig iväg utan att ta farväl. En tidig morgon beslöt jag mig för att besöka den stora grottan djupt inne i skogen för att se om trollbröderna möjligen hade bosatt sig där istället. Grottan var belägen dryga fyra kilometer in i skogen, där växtligheten var som snårigast och tätast. Det var samma grotta som Carl Gustav anordnat sitt fantastiska födelsedagskalas i och jag visste att bröderna var i grottan då och då. Problemet var att hitta dit, nu fanns ingen upplyst stig att följa, som Järlåsatrollet ordnat inför sitt kalas. Jag fick förlita mig på kompass, lokalsinne och Don Felipes spårsinne. Don Felipe gick stolt först, vädra lite med nosen emellanåt, revirmarkerande var tredje meter, så det tog oss ett par timmar innan vi var framme.

Don Felipe och jag gick in i grottan och kom till den stora sal där festligheterna ägt rum för snart ett år sedan. Överväldigad av förvåning, nästan lite skärrad tittade jag mig omkring alltmedan Don Felipe morrade och skällde. Grottan såg ut som ett stort laboratorium om än ett kaotiskt sådant, men överallt bubblade det, pös, rök och väste från olikfärgade vätskor. Det gamla badkaret som trollen en gång lagat en utsökt Janssons frestelse i, vibrerade, så att det inte kunde stå stilla utan for fram och tillbaka över golvet. Innehållet en giftgrön sörja stänkte än hit och än dit, så Don Felipe och jag gick på betryggande avstånd runt det hela fram till Järlåsatrollet. Iklädd en laboratorierock, som förmodligen en gång i tiden varit vit, men nu snarare påminde om ett färgspektrum. Dessutom bar han ett par enorma glasögon, jag förstod inte varför, för något fel på hans syn tror jag inte fanns. Vid närmare granskning så såg jag att glasen saknades, det var bara glasögonbågar han bar. Nåja trollet hade ju visat fåfängliga tendenser innan. På ett bord bredvid låg några böcker uppslagna, Mary Shelleys Frankenstein, Robert Louis Stevensons Doktor Jekyll och mister Hyde och Leonardo da Vincis anatomiska studier. På en gammal ekstock bredvid satt bror Klumpeduns, illröd, rödare än det rödaste jag någonsin sett.

Nu började jag bli riktigt orolig i synnerhet med tanke på den uppslagna litteraturen framför mig och undrade ”Va sjutton håller du på med Carl Gustav?” ”Min bror är rätt korkad och jag skall försöka få honom till att bli lite klokare.” ”Men snälla Carl Gustav du kan ju skada honom med det där rävgiftet du kokar samman, den stackaren är ju illande röd.” ”Ja vadå i går var han mörkblå.” ”Men tänk om han blir allvarligt sjuk.” ”Inte han inte, en gång drack han ett helt fat dieselolja, han sprutade eld som en kinesisk drake i fjorton dagar, men sjuk blev han inte.”

Järlåsatrollet slutade efter lång övertalning sina experiment med bror Klumpeduns intellektuella förmågor. Om Bror Klumpeduns fick några men efter sin brors experiment, nej inga om man bortser från att han en dag kunde vara babyrosa för att nästa vara blå, röd eller grön. Klumpeduns själv tyckte det var häftigt, Carl Gustav hade ju faluröd svanstofs och sedan flöt livet i Järlåsaskogen på ungefär som om ingenting hade hänt. 

Nils Mohlin ©2015

Bygga

I går invigde vi nya däcket tillsammans med goda vänner. Jag har fått många lovord för däcket och det tackar jag naturligtvis för. Det är alltid roligt när man gör något som uppskattas.

Men när det gäller byggjobb så har jag kanske en viss fördel som ingenjör och att som ansvarig arbetschef byggt hus i över 40 år och anlitats som teknisk sakkunnig i tvistemål under några decennier.

Jag vet hur det skall vara och kan undvika de misstag som många amatörer råkar ut för. Det är roligt att praktiskt själv få bygga från början till slut efter att under många år enbart gett order och instruktioner till andra.

Assistenten och jag håller så smått på att planera nästa projekt som är nytt balkongräcke på den nio meter långa balkongen. Men först får det bli semester i vårt hus nere i Spanien.

Trevlig lördag

ÓNils Mohlin 2018-07-28

Heta Räkor

Vi skall ha goda vänner på besök ikväll och jag har lovat ”Heta räkor”. 

För det första måste man ha tag på ett par kilo bra räkor i minst storleken 70/90, skala dem noggrant och in i kylen. I Spanien har vi räkor som är tre gånger så stora och de är ypperliga att göra heta räkor av, men man tar vad man har så det blir 70/90 räkor

Olivolja, vitt vin, stark curry, massor med vitlök och paprika, som bryns tills gommen vattnas av läckra dofter. Smaka av med dijon senap, salt och peppar, tillsätt skållade och skalade tomater, creme fraiche, koka samman tills dofterna gör en salig. Lägg i strimlad krispig sallad typ kinakål och till sist vända ner räkorna som absolut inte får koka. Låt stå en stund och servera med ett basmatiris. Detta är en rätt jag lagat ganska många gånger och den brukar vara populär.

Bon appétit 

ÓNils Mohlin 2018-07-27

Planering

Tålamod är kanske inte trolls främsta egenskap. Efter ett antal studs till olika populära resmål la trollen ner charterverksamheten. En följd av att Bror Klumpeduns gjort en felnavigering och satt ett enormt rumpavtryck på Champs-Elysées inte långt från Place Charles de Gaulle, så att triumfbågen stod och skakade i tre dagar efter. Europas regeringar och myndigheter drog en suck av lättnad. Allra gladast blev nog alla etablerade charterbolag.

Många hade försökt stoppa verksamheten, inte minst Frankrikes president Emmanuel Macron, som menade att det var skandalöst av Sverige att ge sitt godkännande till farsartade aktivitet, som utgjorde ett hot mot allt som passerades. Ett gigantiskt troll som mellanlandar lite här och där i Frankrike, sätter enorma rumpavtryck i vinodlingar och nu senast på Champs Elysées, en grov förolämpning mot franska folket. 

Stefan Löfven tvådde sina händer och försvarade sig med att det fanns inget tillstånd för verksamheten. Kommunen sa ”vadå, vi vet inget”.

När väl lugnet lägrat sig så började trollet Carl Gustav att planera. Jag fasar för trollplanering, som vanligen innebär att något kommer att hända som tänjer och raserar alla tillåtna gränser.

I flera dagar satt Carl Gustav och gjorde skisser och beräkningar på trollvis, en massa kladd på brädbitar, masonitskivor eller vad han nu hittade. Han hade flyttat in i den lilla stugan vid altandäcket tillfälligt med motivationen – ”Trollgenier måste kunna tänka ostört!”

Efter tre dagars tänkande kom Carl Gustav in och ville ha kaffe, jag slog upp en kopp åt honom och vi satte oss vid köksbordet. Han tittade lite bekymrat på mig och sa ”Politiker är tråkiga knasbollar, dom gillar inte innovativa troll. Dom blir sura för minsta lilla rumpavtryck.” – ”Nja så små var dom väl inte, det på Champs Elysées påminde väl snarast om en krater när det visades på TV”.

”Vill inte politikerna kännas vid mina uppfinningar, så får vi hjälpa till på annat sätt.” ”Hur då?” Undrade jag. ”Det är torrt och det brinner på många ställen, så Klumpeduns och jag skall hämta hit maffiga regnmoln, meteorologerna klarar inte av det.” 

Jag såg för mitt inre vilket kaos trollen skulle kunna ställa till med och inflikade försiktigt ”Hur skall det gå till?” ”En baggis Klumpeduns nyser hit dom, så blir det regn i hela Sverige, vi sticker nu, hej så länge.”

Ó Nils Mohlin 2018-07-26

En Charterresa

Ren nyfikenhet drev Assistenten och mig ner till Kiviksfältet. Avgångstiden för trollens första Charterresa var klockan 09.00 och ett tiotal presumtiva passagerare stod och pratade nervöst med varandra. Transportmedlet till Gran Canaria, ett närmare tre meter stort troll stod och vispade med svansen ungefär som om han varvade upp motorerna. Bror Klumpeduns var iförd hjälm, en gammal brygghusgryta av blankpolerad koppar, bredvid honom stod två stora flätade korgar. På Klumpeduns sidor hade Carl Gustav med stora röda bokstäver målat ”International Troll Flight”. Felipe och jag gick närmare för att kunna granska korgarna lite bättre. Den ena var ganska fint madrasserad och klädd i röd plysch – ”Business class” förklarade Carl Gustav. ”Den andra med kutterspån då?”  ”Turistklass så klart.” ”Bagaget då hur transporterar ni det?” ”Det studsar jag ner med.” 

”Ombordstigning från gate 1!” ropade Carl Gustav och mycket nervösa passagerare tittade på varandra, tittade på trollen, tittade på mig och till sist på transporten Bror Klumpeduns. Tre flydde hals över huvud, men sju steg efter mycken tvekan ombord på business class. Carl Gustav la ett lock över spånkorgen och surrade ett rep om paketet. Han gick upp i det synnerligen vingliga flygledartornet, hastigt tillverkat av gammalt rivningsvirke och ropade till Bror Klumpeduns. ”Klart för start!”

Klumpeduns vispade än värre med svansen, Tog business class korgen under armen, knäade lätt, sköt ifrån och sekunderna senare var han utom synhåll.

”Jag är tillbaka om tio minuter, skall bara studsa ner med väskorna.” sa Carl Gustav.

Assistenten och jag gick smått chockade hem för att titta på nyheterna och hinner knappt sätta oss förrän nyhetsuppläsaren rapporterar om att ett nytt charterbolag, International Troll Flight hade landat på Las Palmas de Gran Canaria Airport. Vissa komplikationer hade uppstått vid granskningen av flygsäkerheten, men alla passagerare var välbehållna och mycket nöjda då flygresan från Sverige bara tagit tre och en halv minut.

ÓNils Mohlin 2018-07-25