Bloggportalen statistik

söndag 20 maj 2018

Lite ingenjörsarbete

Det är en härlig känsla att ha ett par ordentliga högar med virke, som tack vare duktig och hygglig chaufför, placerats i nära anslutning till där altandäcket skall byggas. Assistenten Don Felipe och jag har så försiktigt smugit i gång projektet och fixerat höjder och kantlinjer idag. Tja assistenten kanske mest ägnat sig åt revirmarkering av stolpar jag sätter på plats.
Nivåskillnaden på marken under däcket är drygt 1,5 meter vilket betyder att det blir ganska högt i främre kanten. Eftersom jag måste anpassa ytan efter befintliga förhållanden, en trädgårdsstuga och ett stenparti, som utgör övre respektive nedre gräns. Dessa gör att mellanliggande yta bildar en spets, ungefär fyra meter i ena ändan och drygt fem i den andra. De återstående sidorna är inget undantag 8,5 meter närmast stugan och sex meter vid stenpartiet, således inga räta vinklar någonstans.
Ett stycke ingenjörsarbete som gör hela projektet till en lite intressantare utmaning.
En del undrar säkert över Don Felipes roll i det hela. Den är nog så viktig, han är bredvid mig hela tiden och kontrollerar allt jag gör, inget undgår honom. Ibland gör han en avstickare och kollar mattes trädgårdsanläggande. Kommer tillbaka efter en stund, som om han undrar Vad har du nu gjort. 

En trevlig söndag till er alla

Ó Nils Mohlin 2018-05-20






fredag 18 maj 2018

Produktionsstopp

Assistenten Don Felipes och mitt senaste projekt femtio kvadratmeter altandäck har drabbats av tillfälligt produktionsstopp. Don Felipe blev stucken av en geting och var eländig ett par dagar och går nu rundor förbi alla stickande insekter. Samtidigt fick jag världens praktinfluensa med hosta, snuva och allt som tillhör för att man skall kunna rubricera det som just PRAKTINFLUENSA. Förmodligen levererad från Stockholm av en god vän, som tycks ha något jäkla abonnemang på praktförkylningar och influensa. Tror aldrig jag sett honom utan röd näsa, snörvlande och nysande sprider han generöst rhinovirus, som jag fått stifta bekantskap med några gånger.
Jag har suttit i min poäng snutit mig, hostat och nyst. Don Felipe har legat bredvid suckat och sett väldigt bedrövad ut. Felipe är återställd och snart jag också, så under nästa vecka startar produktionen upp igen. 
Vi har trots vår tillfälligt indisponibla situation diskuterat genom konstruktionen och gjort små skisser för att få en så tilltalande arkitektonisk utformning som möjligt. Det handlar absolut inte om någon paranoid ingenjörskonst utan snarare om ett välplanerat bygge där vi skall visa framfötter och framtassar. Ett stort däck kräver mjuka former, spaljéer, naturligt anpassade trappor och steg för att ge det där lilla extra för att tilltala ögat och passa in i Gracielas trädgårdsanläggande.

ÓNils Mohlin 2018-05-18



söndag 13 maj 2018

Jäklar i hoppet nu bygger vi

Assistenten och jag bygger altandäck som i färdigt skick blir runt 50 m2. Vi har en knasig tomt med en nivåskillnad från östra till västra gränsen på dryga tre meter. Förutom att man skall forcera en brant backe för att runda huset, så kräver en sådan tomt en hel del fantasi för att skapa en tilltalande trädgård. Graciela är trädgårdsmästaren hemma hos oss och hon skapar en vacker trädgård bland bergknallarna. Assistenten och jag sköter byggjobben och det har visat sig att när väl matjorden är bortskyfflad så består resten av berg och sprängsten. Inget kul att gräva ner tolv betongplintar i sådan mark. Men skam den som ger sig och efter en första helg med spade, spett och korp är nu sju plintar på plats. ”Du är 74 år, man bygger inte 50 m2 stora altandäck då” säger min älskade fru. ”Varför inte?” undrar jag. Bortsett från ledvärk så ser jag inga hinder och värken hinner lätta till i morgon. Okej assistenten och jag har bestämt att vi av åldersskäl lägger till en vecka på produktionstiden. Eftersom jag är upptagen med annat ett par dagar i veckan så ser vi dem som vilodagar, så det blir väl bra.
När är däcket färdigt? Undrar någon. Tja någon gång i slutet av juni tror jag.
”Gammal man gör så gott han kan, dansar fan så illa, hela kroppen rister han, men ändan den står stilla.” Skaldade Hasse Alfredsson en gång.

ÓNils Mohlin 2018-05-13


onsdag 9 maj 2018

Trilskande gräsklippare

Väl hemkomna skriker gräsmattan – Klipp mig, klipp mig! 
En gräsklippare som stått still under hela vintersäsongen behöver viss skötsel. Kniven skall slipas, när väl den förbaskade bulten som håller den på plats behagar att lossna. Nyslipad kniv sätts tillbaka, ny olja hälls på, tändstiftet får sin behandling, iväg och handla bensin. Fulltankad står den glänsande, nästan som ny och väntar.
Bara till att starta – Flödar motorn håller in gasen och drar i startsnöret – En gång, två gånger, tre gånger, gud vet hur många gånger. Den bara står där och tycks nästan flina åt mig. Efter en evighet i kamp, likt gladiatorernas, går första ronden till gräsklipparen. Jag rullar in eländet i garaget och stänger porten, Don Felipe ser oförskämt glad ut, han och gräsklipparen är inte kompisar.
Några timmar senare drar jag ut den jäkla maskinen igen och väser – Nu skall jag knäcka dig. Flödar, håller in gasen och drar i startsnöret – En gång, två gånger, tre gånger. Yes den puttrar i vart fall till, men fortsätter att trilskas. 
Nu tar jag i med hårdhandskarna bara så du vet det! Efter fem minuters kamp vrålar den igång med ett jämmerligt fräsande. Assistenten Don Felipe skäller ut fridstöraren, ungefär som om maskinen är en dålig förlorare när den startar. Assistenten gillar högt gräs och tycker att det där med klippning är en överloppsgärning och dessutom för det ett herrans oväsen. Don Felipe går in och jag klipper gräset.
Maldito cortacésped

ÓNils Mohlin 2018-05-09

måndag 7 maj 2018

Stopp i avloppet

Stopp i avloppet är väl inget att ta upp – Säger ni. Har man varit allt från blågrön till rödviolett i ansiktet och knipit med rumpan under en vecka, så handlar det om en existentiell fråga. Rentav en existentiell kris!
Det är inte bara till att ringa rörläggaren, man måste ha dit en spolbil som fixar den existentiella krisen. Det där tar tid i Spanien. Det tar tid, mycket lång tid, så vad gör man – Springer runt till grannar, kompisar, vänner och restauranger – Hej vi vill bara titta in och säga hola, förresten får jag låna toaletten.
Nåväl problemet löser sig får vi hoppas.
Tillbaka i Sverige med två väl fungerande dass tittar vi på varandra. Den existentiella krisen avlöses av en mer psykologiskt betingad. Vadå toa – jag behöver inte och inte du heller.
Det här var absolut ingen skitsak!
Maldito indoro

Ó Nils Mohlin 2018-05-08

Maldito sofá

Konsten att bli av med en soffa

Min älskade fru och jag har vårt andra boende i spanska Los Alcázares sedan drygt fem år. När man köper hus i Spanien ingår som regel möbler, tavlor och husgeråd. Mycket har vi ersatt och bytt ut, men det återstod en gigantisk soffa, som näst intill hånat oss. Stor och erbarmligt ful har den tagit allt för stor plats i vårt ganska kompakta liv på övre våningen. Jag har drömt diaboliska drömmar om motorsågsmassaker, där jag strimlat soffdjävulen i tusen bitar med ett grymt leende på läpparna. Inget har hjälpt, men Graciela har lösningar på det mesta. Hon viskar till en granne – Vi har en soffa vi vill bli av med. Mer behövs inte förrän vårt vardagsrum fylls av hjälpsamma spanjorer. Hur många vet jag inte, medan gubbarna står och kliar sig i huvudet så bär fruarna i väg med alla kuddarna. Beskedet till de äkta männen är kristallklart – Jag vill ha soffan.
De börjar skruva av armstöden, då blir ju om inte annat mastodonten något kortare. De reser eländet på högkant och konstaterar att soffan är högre och bredare än samtliga dörrhål. Soffan har helt enkelt burits in en gång innan huset varit färdigställt. Under tiden har fler spanjorer strömmat till för att bidra med råd och anvisningar gällande det mest avancerade projektet i vårt kvarter under 2018. Efter en dryg halvtimme kallas jag in, dom vet att jag är ingenjör och tror att jag skall lösa det hela med en fingerknäppning. Jag ger dom ett måttband och önskar dem lycka till och återvänder till tryggheten i pation. Gubbarna mäter på höjden, på längden, på tvären och till och med diagonalt. Till sist löser en av gubbarna det, en liten man, inte stort mer en och en halv meterhög, kommer med slutliga lösningen. Rep hämtas och än fler gubbar är på plats och med gemensamma krafter hissar de ner soffjäkeln via ett fönster. Fönstret sätter de på plats och med taktfasta tillrop från fruar bär de soffan fyra hundra meter till nya hemmet. 
Nyinflyttade goda vänner i Los Alcázares, Elisabeth och Sten Åke fick inblick i spansk effektivitet och höll oss sällskap i pation under soffprojektets gång.
Dagen efter handlade vi nya möbler på IKEA i Murcia.
Maldito sofá

ÓNils Mohlin 2018-05-07


onsdag 18 april 2018

Mycket att göra

Det är bråda tider för assistenten och mig. Nu är alla fönster och fönsterdörrar utbytta. Även om vi haft hantverkshjälp med montagen, så har assistenten och jag tagit hand om alla fönsterbänkar och en hel del annat. Nu återstår det att byta ut det gamla balkongräcket mot ett mer tidsenligt och arkitektoniskt mer tilltalande. 
Trädgården pockar på uppmärksamhet, men som tur är sköter Graciela det mesta av den och gör det väldigt fint. 
Orangeriet skall göras presentabelt, verkstaden städas, och mycket annat.
Sommarutställning på Öland skall förberedas och inte minst så jobbar jag på med min femte bok, en thriller som förhoppningsvis är klar för utgivning under senhösten.
Men på lördag pausar vi och firar Don Felipes treårsdag!

Hälsningar från Don Felipe och mig
ÓNils Mohlin 2018-04-18