Djävla skitkärring

Under tre år, innan vi köpte huset i Los Alcácares tillbringade vi semestrarna i Calella cirka fem mil norr om Barcelona. Vi bodde på ett trevligt hotell som serverade ordentliga frukostar och middagar från en buffé. Vid ett av dessa tillfällen bodde där en spansk dam, kanske sjuttio år. Den typen av dam som ansåg sig tillhöra en högre mänsklig ras, nämligen sin egen. Som en hertiginna från svunna tider gapade och gastade hon och körde med personalen, som om hon ägde hotellet. Krävde ständig uppassning och servering vid bordet, kritiserade allt och alla och skapade en allmänt tråkig stämning i matsalen. Jag har alltid varit allergisk mot översittare och personer som anser sig förmer och vid sådana tillfällen markerat klart och tydligt. Problemet med den högfärdiga damen var att hon var spansktalande och äldre spanjorer pratar som regel bara spanska, så min engelska och tyska var inte till någon hjälp. Jag vänder mig till min spansktalande älskade fru och undrar – Vad heter ”Djävla skitkärring" på spanska. Min ytterst diskreta och diplomatiska fru som känner till min lilla egenhet att läxa upp folk som bär sig dumt åt, ville inte tala om vad ”djävla skitkärring” heter på spanska. Jag fick bita samman och iaktta kärringens förnedrande behandling av personalen.

När vi ätit vår måltid, tog jag vägen förbi hybridens bord, stannade till tittade på tanten och sa på svenska ”Djävla skitkärring”. Uppenbarligen förstod tanten inte ett smack av vad jag sa, istället log hon vänligt och nickade värdigt mot mig, ungefär som om hon mottagit en komplimang från en undersåte. Jag har nu lärt mig ”Maldita mierda.”

Ó Nils Mohlin 2018-02-03

Ljusare tider trots politiskt käbbel

Så är vi inne i februari, dagarna har blivit längre och alla ser vi fram mot vårsol och att kunna vistas mer ute. Jodå vi kan fortfarande få en släng av vinter i Skåne, men ju mer dagarna löper i väg dess kortare blir Kung Bores besök.

Valår sägs det, knappast något vi kan missa. Även om jag numera vis av många tidigare valrörelser, ganska likgiltigt zappar mig förbi program där politiker med varierande engagemang delar ut löften och valfläsk, som kommer på skam redan månader efter val.

Jag blir helt enkelt uttråkad av att höra på politikernas käbbel om sin egen förträffliga politik. Jag lyssnar och läser hellre kommentarer och analyser av skickliga journalister som Mats Knutsson och KG. Bergström. Visserligen lite buttra och kantstötta i synnerhet KG. Bergström som vi dragits med sedan Hedenhös och mig veterligen aldrig dragit på smilbanden. Däremot stjärnskottet Marcus Oscarsson som oerhört pedagogiskt och med ett stänk av humor gör politik begriplig och till och med intressant för gemene man.

Snart är det vår, det blir liv i naturen och politiskt käbbel känns väldig avlägset.

Ó Nils Mohlin 2018-02-02

Jag kan flyga

För fem år sedan köpte vi huset i Los Alcázares, och vi har varit där mycket under åren. Men var gång Graciela varit med, så har vi bilat ner ungefär 275 mil från dörr till dörr, nu när vi bor i Kivik. När vi bodde i Stockholm handlade det om 340 mil och från Uppsala hade vi 355 mil. Kunde onekligen ibland bli lite drygt eftersom jag kör hela sträckan med dagsetapper på mellan 90 och 100 mil.

Graciela är inte riktigt kompis med flyg, men nu skall det ske, vi bokade biljetter igår, ungefär 3 500 tur och retur för oss båda, att jämföra med de cirka 20.000 det kostar för oss att köra med övernattningar, färjeturer och vägtullar. Graciela laddar upp med allehanda klok litteratur som jag hittat på nätet, som alla går ut på ”JAG KAN FLYGA”.

Vi har ungefär tre månader innan flygexamen skall ske och på den tiden skall Graciela ladda upp.

Jag har själv flugit ett antal gånger till Alicante, men det är mycket roligare om man har sin älskade fru med sig.

Jag försöker peppa Graciela så att hon mobiliserar allt mod hon besitter. Men jag trampade nog lite i klaveret när jag sa – ”Man får uppleva så mycket trevligt när man flyger, sympatiska glada människor och jag till exempel har fått uppleva en nödlandning i Milano, annars hade jag kanske aldrig kommit till Milano. – Tystnad och en blick som sa mer än hundra ord, så vi börjar om från början – JAG KAN FLYGA!

Ó Nils Mohlin 2018-02-01