Bloggportalen statistik

onsdag 8 november 2017

Morgonbestyr


Ny morgon och alla har fått frukost. Morgonpatrulleringen av trädgården har Don Felipe klarat av och matte har gått till Simrishamnsbussen. Kaffe och morgonnyheter hör till när assistenten och jag planerar dagens arbete. Jodå assistenten är mycket delaktig även på våra frukostmöten och lyssnar intensivt på vad jag har att säga. Han vänder och vrider på huvudet och släpper inte av på uppmärksamheten för ett ögonblick. När jag är klar kan ett instämmande woff höras, inte högt utan snarare i den samtalston jag använder till honom. Jo jag och assistenten pratar mycket och han har lärt sig en mängd variationer på sitt skall beroende på vad han vill ha sagt. Vid en av våra rundor så pratade jag och assistenten med varandra när vi passerade en äldre man, som frågade ”Vem pratar du med” – ”Hunden så klart”. Jag stannade och förklarade att man faktiskt kan prata med hundar och bygga upp starka band på det sättet. I de flesta fall förstår hunden mycket väl vad man vill och vill ju aldrig något annat än att vara till lags.

”Dags för morgonrundan Felipe”. Assistenten står redan vid dörren.

Morgonhälsningar från assistenten och mig

© Nils Mohlin 2017-11-09

tisdag 7 november 2017

Mycket att stå i


Sjunde november började med att assistenten och jag fick skrapa bilens vindrutor. Assistenten skrapa väl i och för sig inte utan deltog snarare med ett klädsamt förstående uttryck. Matte körd till bussen och dags för Don Felipes morgonrunda, roligare än vanligt med frusna grässtrån, som tvingas ner i spagat av envis hanhunds intensiva revirmarkeringar. Med stolthet iakttar han efterlämnade slokande strå.

Vinterhjulen skall på bilen hos verkstaden i Brösarp och där kommer vi i samtal med förre innehavaren. Han berättar verkstadens historia både länge och väl. Avbryts av att vår bil är klar och personalen propsar på att ”kör ut den för sjutton”. Jag backar ut och Don Felipe lägger sig till rätta med en djup suck. Hemma in med sommarhjulen i garaget och lasta bilen full av emballage och annat skräp. Efter turen till tippen är det dags för årets influensavaccination, ni vet den där som erbjuds folk i mogen ålder. Brösarps vårdcentral är knökfull av personer i mogen ålder, det vill säga pensionärer. Alla skall fylla i en enkel hälsodeklaration och så pratas det på korsan och tvärsan om allt från hälsoproblem till barnbarn. Glad för att jag glömt hörapparaterna hemma och då mest kan nicka ett ja eller nej på lämpliga ställen lämnar jag nyvaccinerad centralen och åker hem med Felipe för en eftermiddagsrunda. Kontorsarbete någon timme och det är snart dags att laga mat, som brukar vara klar tills matte kommer hem.

Imorgon skall vi snickra, skriva, måla och en massa annat. Vem var det som sa att pensionärer har massor av tid över? Det har inte jag och assistenten i vart fall.

Trevlig onsdag

© Nils Mohlin 2017-11-08
 

måndag 6 november 2017

Nattfrost


Fyra dagar innan Mårten vaknar vi till ett frostigt landskap i Kivik. Vackert med tak, gräsmattor och avlövade grenar som är täckta med skimrande frusen dagg, som glimmar likt kristaller i tidig morgonsol. Havet nedanför i Hanöbukten ligger näst intill spegelblankt. Assistenten står lite avvaktande i dörren, känner försiktigt med tassen på vita grässtrån, innan han rusar ut med en hastighet som skulle göra en kapplöpningshund grön av avund.

Som om Don Felipe minns sedan i fjol ställer han sig vid sidan av mig och tittar på igenfrusen bil. Jag morrar, assistenten morrar och under tiden jag skrapar vindrutor hör jag ett och annat deltagande morr från min kompis. Snart släpper Don Felipe intresset för igen frostad bil och återupptar undersökningen av trädgården som tycks bjuda på andra upplevelser en minusgradig morgon. Assistenten och jag är överens vi kör in bilen i garaget ikväll.

© Nils Mohlin 2017 11 07

Älskade kö / en repris


 Likt en kinesisk drake ringlar sig kön förbi kyldiskar, kakor, läsk, glass och godishyllor. Gnisslande fulla kundvagnar knuffas i trånga passager, medan tålamodets eftertraktansvärda dygd ställer stressade människor inför prövningar, som många gånger överskrider det förnuftsmässiga tänkandet.

 En gammal krum dam använder rollatorn som murbräcka. Passerar tämligen enkelt ett tjugotal stenansikten, samtidigt som hon med gnällig stämma mumlar "Jag har bara detta" och håller upp ett paket kex eller kanske snarare skakar med det. "Jag har bara detta och så, så svårt för att gå". En femtioårig, högröd korpulent herre, nummer ett i kön tittar förskräckt på den annalkande åldringen och helt plötsligt är han nummer två. Damen lägger kexpaketet på disken "Jo jag skulle ju ha ett paket grädde också, men jag hittar inte, vill du vara så snäll och kila efter?" Kassörskan slänger en förskräckt blick på kön. Ansiktsuttryck och blickar som strålar av irritation och otålighet. Kassörskan låser kassan och ilar iväg mellan den slingrande drakens svans, barnskrik, hostningar, skramlande och skrapande kundkärror driver stressen till sin yttersta spets. Minuten senare sätts grädden framför damen, "Det blir 32 kronor". "Oj så dyrt", säger damen men, börjar sakta fumla i sin kasse på rollatorhandtaget, ur kassen drar hon en mindre väska, som hon mödosamt knäpper upp och tar fram en liten plånbok. Varsamt knäpper upp, lägger en tjuga på disken och förflyttar sig mödosamt till mynt inkastet där hon försiktigt stoppar ner krona efter krona. Ett par rasslar ner i skålen under, en tappar hon på golvet, som den korpulente böjer sig ner för att plocka upp, inte av vänlighet. Snarare som en gest av påskyndande, där han står som nummer två i en kö av växande frustration. När den lilla damen är klar och samlar hop sina tillhörigheter, nästan på väg ut, vänder hon sig mot kassörskan "Så glömsk jag är, skulle ju ha en trisslott också". Hela proceduren upprepas på nytt, väskan ur kassen, plånboken ur väskan, pengar ur plånboken. Plånboken tillbaka, väskan tillbaka, väskan i kassen, kassen på rullatorn och tanten börjar vagga fram för att samla hop sina varor, tittar på nummer två i kön, "Mår du bra lille vän, du är ju alldeles röd i ansiktet"?

 "Vi öppnar här också" hörs det från motstående kassa, oroliga ögonkast, "Vem hinner först". Den korpulente kastar sig fram och stöter hop med en tvillingvagn, de drygt årsgamla barnen börjar skrika. En av dem slänger en öppnad godispaket mot honom, missar men innehållet sprids över golvet. Stressad mamma börjar samla hop, skum, choklad eller vad nu det grällfärgade skräpinnehållet består av. Snabba tonårskillar är nu först i kö två, den korpulente ställer sig strax bakom, men får besked av mamman att det alls inte är hans plats, han försökte knuffa undan henne och barnen. Den korpulente är nu nummer tre i kön, tills en herre knackar honom i ryggen och upplyser om att hans plats är bakom honom, alltså är han nu nummer fyra. Fyran biter hop och tänker att det tar nog inte så lång tid, väl framme vid kassan, hörs i en högtalare "Vi ha fått varor, kan du ta emot Lasse"? Lasse låser kassan, reser sig och ber om ursäkt och försvinner. Den korpulente vänder sig om och ser sex kundvagnar i en vansinneskapplöpning mot den andra kön. Följer själv efter och hamnar kanske som nummer tjugo i en kö där kassan ideligen hänger upp sig. Remsbyten till kassaapparat, dåliga prismarkeringar och överflödigt prat mellan kund och kassör. Den korpulente tittar ner i sin varukorg, släpper den med resignerad min på golvet, lämnar butiken och hamnar som nummer fem i korvkön på andra sidan gatan.

De pensionerade makarna har med fördragsamhet behållit sin plats i kön, nummer nio. Hustrun iakttar makens tilltagande irritation och med tapperhet dämpar hon en accelererande ilska som riskerar övergå i okvädningsord, usch så obehagligt. Helt plötsligt får hon syn på något och glömmer maken, tittar sig kring som om hon vill fånga alla köanonymas intresse. Rycker maken Helmer i rockärmen och gestikulerar vilt, "Titta, titta... de är ju ICA-Stig". Helmer tittar på sin fru med frånvarande blick, skakar på huvudet, "Det är inte ICA-Stig, ser du väl för fan". Jo envisas hustrun, "Det är visst då ICA-Stig", "Men för helvete vi är på COOP och här finns ingen jävla ICA-Stig"!

 Det första och i och för sig enda samtalet i kön dog ut, ja mobilsamtal pågick naturligtvis och de bland yngre som inte pratade, surfade eller sms:ade. Jag har fått en ny knäled för att den gamla var utsliten, ger mig fan på att tonårsgenerationerna, när det väl blir dags, inte behöver knäproteser, snarare tumproteser till tummar utslitna av sms och surf.

 För vissa i det närmaste på gränsen till "köpsykos", sniglar raden av otåliga, svärande och mumlande personer framåt.

En trevlig måndag

© Nils Mohlin 2013
 

 

 

 

 

 

söndag 5 november 2017

Profiler


Det är väldigt gott om profiler nuförtiden, TV profiler, journalistprofiler, politikerprofiler, företagsprofiler osv. Varför inte skriva TV anställd, journalist, politiker, företagare, chef eller vad det nu är. Ordet profil har plötsligt fått en väldigt negativ klang, då det i senaste tidens nyhetsflöde uteslutande förknippats med sexförbrytelser. Visst skall avskyvärda handlingar komma fram i ljuset och skyldiga fällas i enlighet med svensk lag. Debatten förses med nytt brännhett stoft i en till synes aldrig sinande takt. Meetoo är bra, kvinnor kan komma till tals och berätta om övergrepp. Skitstövlar skall inte få bete sig vedervärdigt mot kvinnor och komma undan med det.

Risken är (inte beroende på Meetoo) att en viss generalisering slår genom och att alla män betraktas som potentiella dårar och sexförbrytare

Medaljen har också en baksida - det finns män som blivit lika kränkande utsatta av kvinnor. Jo jag talar av egen erfarenhet.

Tack för ordet

© Nils Mohlin 5 november 2017

fredag 3 november 2017

Triss


Att i stundens ingivelse köpa en lott har vi nog alla fallit för. Ett plötsligt infall och en villfarelse om att skrapa fram tre lika sjusiffriga belopp. Tre lika belopp är tämligen enkelt men vem vill ha tvåsiffriga futtiga 60 kronor, för att bara byta lotten mot en ny lott. Ny lott med tresiffriga 120 kronor gånger tre, innebär två nya lotter varav den ena ger 60 kronor, som i sin tur ger en ny lott utan tre lika belopp. Det runda fältet i mitten skrattar hånfullt x10. Vadå x10, kan en nitlott bli tio gånger värre. Mammon gnuggar händerna och skrattar belåtet. Är man av födsel och ohejdad vana ingen spelare så är i vart fall jag vaccinerad mot lottköp tills man om ett halvår faller för frestelsen igen.

”Lotteri är en inkomstskatt för människor som är dåliga i matte”

Nu tar assistenten och jag vår morgonrunda.

Trevlig helg

© Nils Mohlin 2017 11 03

torsdag 2 november 2017

Time out


Ibland så tar assistenten och jag en paus, såväl från Facebook som skrivandet. Men för den sakens skull så innebär det inte att vi förpassat oss till en lättjefull vardag. Nej det är full rulle dagarna genom, utvändiga arbeten får anstå till våren. Det finns alltid sysslor inomhus och vad passar bättre än att fortsätta med invändiga renoveringsarbeten. Dessutom har jag en del ganska tidskrävande förtroendeuppdrag som skall skötas på ett korrekt sätt.

Vi planerar för våren, skissar på ytterligare altandäck, förbereder en del målningar och så tar vi våra promenader i underbar Kiviksnatur.

Don Felipe hälsar

© Nils Mohlin 2017 11 02

 

Assistenten Don Felipe