Bloggportalen statistik

måndag 29 februari 2016

Järlåsatrollet gymnastiserar


Järlåsatrollet hade vid nyår avlagt nyårslöften, inget som kanske berörde honom själv så värst mycket. Nej snarare Bror Klumpeduns, som under Järlåsatrollets ledning skulle gymnastisera bort sisådär en sextio, sjuttio kilo. Bror Klumpeduns var inte speciellt intresserad av lillebrors nyårslöften och menade att hans extrakilon bara gav pondus och karaktär åt hans sofistikerade utseende. Något som Järlåsatrollet viftade bort med en fnysning, ”du blir bara klumpigare för var dag som går. Välter det mesta, springer på träd och berghällar och inte att förglömma dina nysningar.” Bror Klumpeduns såg verkligen trumpen ut när Järlåsatrollet öste förmaningar över honom. Klumpeduns reste sig i protest och drog samtidigt in den gigantiska magen, så att han näst intill såg atletisk ut. Klumpeduns vände på huvudet och log sitt bredaste trollsmil mot mig. Men samtidigt som han släppte ut magen stod han framför en riktigt stor ek, som rycktes ur marken och sopade med sig ett tiotal andra träd. Alltsammans låg ett trettiotal meter bort som ett gigantiskt plockepinnspel. En förlägen Klumpeduns vände sig om för att kolla lillbrorsans reaktion. Järlåsatrollet var ordentligt röd, flera nyanser mörkare än den faluröda svanstofsen, medan han hytte med fingret och sammanbitet väste. ”Om en timme börjar vi med språngmarsch!”

Språngmarschen var ingen bra ide, för marken vibrerade så att fönsterrutor sprack och skorstensstockar satte sig lite här och där. Till och med ett och annat hus åkte på sniskan. Språngmarscherna blev indragna och gymnastikpassen påbörjades. En protesterande Klumpeduns fick göra tusen situps och därefter lika många armhävningar, allt medan Järlåsatrollet satt i sin gamla solstol. Dirigerande det hela, ett, två, ett, två, ett, två och så ta i lite, samtidigt smuttande på sin grankottsoppa. Det hela avslutades med lite balansakter. Järlåsatrollet hoppade upp på Bror Klumpeduns axlar och ställde sig upp så han balanserade på axlarna och sa, ”du skall göra likadant på bergkammen där borta, förstått.” Klumpeduns nickade ihärdigt, men någon miss hade det blivit i kommunikationen. Klumpeduns hoppade upp men inte på bergkammen utan på Järlåsatrollets axlar. Resultatet blev att Carl Gustav försvann ner i marken, lika effektivt och snabbt som en pålningsmaskin driver ner järnspont. Klumpeduns la sig på alla fyra stack ner ena armen i hålet och fick tag i Järlåsatrollets kalufs och drog med ett ryck upp honom. För säkerhetskull höll Klumpeduns sin lillebror på armlängds avstånd medan Järlåsatrollet sprutade av sig värsta ilskan.

Jag behöver kanske inte tillägga att det var slut gymnastiserat och Bror Klumpeduns bygger vidare på sitt sofistikerade utseende.

© Nils Mohlin 2016

söndag 28 februari 2016

Trollbröder går i kyrkan


”Vad gör folk i det där konstiga huset med ett torn på” frågade Järlåsatrollet lite fundersamt. ”Det är en kyrka och dit går folk när dom vill lyssna på Guds ord.” ”Vem är Gud?” ”Det får du fråga prästen om, för jag har ingen vettig förklaring.” ”Prästen vad gör han?” ”Han talar för Gud.” ”Jaså kan inte Gud snacka själv då?” Du får prata med prästen, för jag kan inte reda ut vad han säger, mycket hämtar han förmodligen från bibeln och kryddar det med lite visdomsord. Men man måste nog vara troende om man skall ta bibeln på fullt allvar.” Järlåsatrollet nickade instämmande och sa ”jag provade att läsa den, men kom bara till hälften sen somnade jag. När kan man gå till kyrkan?” ”Det är ju söndag så kila du dit och lyssna när dom ringer i klockorna, men skräm inte slaget på de fåtal besökare som finns där.”

Så kom det sig att Järlåsatrollet och Bror Klumpeduns gick på söndagens högmässa i Järlåsa. Järlåsatrollet Carl Gustav slog sig ner på en av kyrkbänkarna Bror Klumpeduns satte sig på golvet då han absolut inte fick plats i de gamla slitna bänkarna. En ganska ung präst fick omedelbart syn de nykomna besökarna och gick fram för att hälsa dem välkomna till kyrkan. Men drog tveksamt tillbaka sin hand när Bror Klumpeduns sträckte fram sin, stor som ett ordinärt dasslock. Så den påtagligt nervöse unge prästen nöjde sig med en bugning åt de nya kyrkbesökarna.

Fruarna Svensson, Karlsson och Jönsson och de två gubbarna båda med namnen Jönsson, kände väl till trollen som så generöst bjudit dem på mat vid några tillfällen. Och herr Järlåsatrollet kom ganska så regelbundet till hemmet och underhöll de gamla med sina trollhistorier. Svensson, Karlsson, Jönsson, Jönsson och Jönsson var liksom själva ryggraden i församlingen och i sanningens namn de enda som besökte högmässorna. Trots sina höga åldrar tog de sig lojalt till kyrkan, själasörjaren vårdade dem noga och avlade trogna besök på äldreboendet.

Det hela började med att Järlåsatrollet frågade varför han klättrade upp i predikstolen när han istället skulle kunna sätta sig på en bänk och prata med sina åhörare. Prästen följde trollet uppmaning och tog en stol och satte sig framför de sju kyrkbesökarna. Så mycket till högmässa blev det inte, då Järlåsatrollet ideligen avbröt med frågor, näst intill omöjliga att lämna trovärdiga svar på.

Efter den söndagen började prästen att grubbla och ifrågasätta sitt kall och blev med tiden ICA handlare. Trollen besökte inte kyrkan fler gånger. Svensson, Karlsson, Jönsson, Jönsson och Jönsson anslöt sig till bingon istället som så lägligt inföll på samma tidpunkt som högmässorna. På bingon kunde de vinna för de gjorde de minsann aldrig i kyrkan, där skulle de förargligt nog lägga kollekt. En av gubbarna Jönsson hade börjat lägga byxknappar, då han ansåg sig behöva sina pengar bättre. Byxknapparna donerades efter ett antal år till kyrkans syförening, som sålde dem på loppis för tjugofem kronor, till gubben Jönssons stora förtret.

© Nils Mohlin 2016

lördag 27 februari 2016

Patetisk – ett jävla ord


Ett ord jag hör allt för ofta är ”Patetisk”, vad betyder ordet och vad innebär det: Högstämd, gripande, rörande, känslosam, fylld av patos, lidelsefull; högtravande, melodramatisk, svulstig; löjeväckande, ynklig, ömklig, misslyckad.

Ett ord med många olika värderingar, som förr i tiden var ett beröm har vänts till motsatsen, ett nedvärderande ord. ”Gud vad du är patetisk”

Jag hoppas innerligt att jag slipper höra detta ord fler gånger, ofta vårdslöst använt i fel sammanhang. Ibland får man tycka till om ord och hur de används.

Med andra ord så kan man vara patetisk både i positiv och negativ mening, men rent ut sagt använd inte ordet om ni inte vet exakt vad ni vill ha sagt.

© Nils Mohlin 2016

Flytta är inte det enklaste


Så här med 14 skälvande dagar kvar till flytt, med lådor staplade i någon form av ordning, börjar en förnöjsam känsla ta tag i mig. Där står de noggrant märkta med ungefär, ömtåligt, tåligt och kläder. Med hjälpsam Don Felipe och hjälpsamma Järlåsatrollet och Bror Klumpeduns, borde detta vara tämligen enkelt tycker ni.

Enkelt? Nja, Don Felipe är kanske enkel, han har bara några pinnar han vill ha med från skogen. Däremot insisterar Järlåsatrollet och Klumpeduns att ta med sig sina favoritklippblock, merdelen av Stora Grottan och en oändlig massa kottar. Dom lägger till en björn, en varg, det skygga lodjuret och en del andra djur, det är ju deras kompisar. Jag har förklarat för dem att det är en omöjlighet och jag bekostar definitivt inte transporten, sedan finns det inte plats i Kivik för alla deras önskemål. Lätt packning gäller för trollen, kottar okej, det behövs ju till grankottsoppan.

Trollen resignerar och menar att de kan ju göra ett och annat gästspel i Järlåsaskogen, men det blir ju Kivik som gäller sedan. Järlåsatrollet och Bror Klumpeduns lovar att verkligen försöka uppföra sig på ett Kiviks mässigt sätt, inte nysa, inga experiment, inga explosioner. Med andra ord leva som troll, lite i skymundan.

© Nils Mohlin 2016

fredag 19 februari 2016

God morgon


Järlåsatrollet har lite dålig koll på det där med veckodagar. På vardagar stiger Graciela och jag upp kvart i fem. När jag skjutsat henne till bussen timmen senare, så brukar Carl Gustav och jag ta en kopp kaffe. Lördagar och söndagar är heliga för Graciela och mig, då har vi våra sovmorgnar och vill helst inte bli störda före klockan nio.

Klockan sex bulta det på dörren och när jag sömnig och lite morgonkantig i humöret öppnade dörren, så var det naturligtvis Järåsatrollet Carl Gustav som stod utanför. Lika munter som alltid sa han med sin lite barnsliga röst – ”Du har försovit dig!” – ”Nej jag har inte försovit mig, det är lördag och jag vill sova!” – ”Skall du sova bort hela dagen bara för att det är lördag, ni människor är då allt lite underliga.”

Trollet tog sig an kaffet medan jag lite surmulet tittade på det lilla energiknippet under tiden han gjorde iordning kaffekokaren. Jag brukar själv laga mycket starkt kaffe, men det är bara en lätt susning i jämförelse med det som trollet lagar. Hans kaffe är ruggigt starkt, ger mig sjutton på att det skulle får fart på självaste Tutanchamon. Först efter ett par klunkar så ser jag att han lagt beslag på min Spanienkeps. – ”Jag bara lånar den” skyndade han sig att säga när han såg min blick.

Ha en fantastik lördag vänner önskar Järlåsatrollet och jag.

Nils Mohlin

© 2016 en tidig lördagsmorgon

Simrishamns kommun


Nu när flytten snart går till Simrishamns kommun, så vill jag gärna presentera deras hemsida http://www.simrishamn.se/

En framåt kommun belägen i en av Sveriges vackraste landsdelar, Österlen.

torsdag 18 februari 2016

Nationalencyklopedin


 
 
Femte dagen i vecka sju inleds med lite mer humana strax under 0 grader. Järlåsatrollet sitter i solstolen under gatlyktan och läser mitt gamla uppslagsverk, när jag kommer ut för att skrapa bilrutorna. Kvart över fem och trollet har oavbrutet djupt försjunken läst encyklopedin i fyra dygn. ”Hur långt har du kommit?” undrade jag. ”Till O, stör mig inte.” En ganska märklig syn må jag säga att se ett halvmeterstort troll sitta i en solstol under gatlyktan, med mina gamla läsglasögon och min pälsmössa. Ibland håller han böckerna upp och ner och ibland rättvända. ”Kan du verkligen läsa texten när du håller boken upp och ned?” frågar jag starkt tvivlande på hans förmåga. Trollet börjar blixtsnabbt rabbla upp innehåll från A-O och lär väl hålla på så ett bra tag framöver. Förvånad över att han överhuvudtaget kan läsa och än mer över, att han tycks kunna återge texten ur minnet fullständigt korrekt. Jag kör med ett stänk av resignation och beundran Graciela till bussen.
©Nils Mohlin 2016