Bloggportalen statistik

onsdag 9 december 2015

Järlåsatrollet och Donald Trump


Järlåsatrollet Carl Gustav är ett väldigt godhjärtat troll, som allt emellanåt förargas över orättvisor i samhället och som han uttrycker det ”vrickade politiker”. Bror Klumpeduns är bara ett genomsnällt troll, utan sin lillebrors förmåga att reflektera över saker och ting. Han gör i stort sett vad Järlåsatrollet säger åt honom att göra, även om ett och annat inte riktigt blir som tänkt var. Man kan ju fråga sig vad troll har för anledning att engagera sig i samhällsproblem och vad som sker på den politiska arenan. ”Det ingår i mina trolltyg att dra dumma politiker i öronen” säger Carl Gustav med bestämdhet när jag frågar honom. Jag erinrar mig att en och annan Sverigedemokrat, såväl som Putin har fått känna på hans trolltyg och med stigande bävan undrar jag vad han nu har i tankarna.

”Donald Trump, honom skall vi trumpa till och smisk i rumpan ska han ha” sa trollet med en övertygelse, som rimligen inte kunde ifrågasättas. ”Ställ nu inte bara till med nåt elände” i det närmaste bönade jag och tittade oroligt på det beslutsamma Järlåsatrollet. ”Ni ska väl för böveln inte studsa till USA och spöa upp Donald Trump”. ”Nä det mesta sköter jag från stora grottan, jag kan ju trolla”. Jo det hade jag ju sett ett och annat prov på.

På kvällen slog jag på CNN för att se om det fanns något om Donald Trump, jodå där stod han på ett direktsänt kampanjmöte och ondgjorde sig över färgade, muslimer, judar och en del till. Raljerade, svor och drog med sig skaror av åhörare med samma fördomsfulla åsikter. Precis som jag, beroende på intensiv avsky för personen ifråga och hans åsikter, skall byta kanal, så börjar han kvacka som en groda. Han harklar sig, gör en gest som ursäkt mot publiken och fortsätter kvacka. Sekunderna efter lyfter hans peruk och svävar omkring metern över huvudet, när han desperat börjar att jaga den så tappar han brallorna. När han vänder ryggen mot kameran ser man en grisknorr i rumpan på honom, som kameramannen med glädje zoomar in. Ytterligare halvminuten senare har Donald Trump förvandlats till den gris som han hela tiden varit, grymtar mot åhörarna och springer skamset ut. Efter att kameran följt Donald Trumps nesliga sorti, vänds den åter mot podiet och där står Järlåsatrollet och Klumpeduns vilt vinkande, för att sekunden efter bara försvinna. Då knackar det på dörren, det är Järlåsatrollet och Klumpeduns som glatt frågar ”har du något kaffe på gång”. Järlåsatrollet vrider om näsan på Klumpeduns och han krymper ett par meter, så att de båda kan komma in i vårt hus. ”Var det du Carl Gustav som förvandla Donald Trump till en gris”? ”Japp, jag funderade först på att förvandla honom till en groda, men hans kvackande lät så kaxigt, så han fick bli en gris istället”.

Tillsammans med trollen såg jag fortsättningen av programmet, där reportrar över hela världen undrande spekulerade över vad som hänt. Trump kom som Donald Trump och lämnade som en välgödd gris.

Nils Mohlin

©2015

måndag 7 december 2015

Järlåsatrollet i tomtefunderingar


Julen står för dörren, vi har passerat andra advent, barnens förväntningar är svindlande och föräldrar börjar bli sönderstressade av samma barns förväntningar och tjat. Affärsmännen gnuggar händerna inför julens köprush, som förväntas bli större än någonsin.

En tidig morgon i veckan före tredje advent knackade Järlåsatrollet på vår dörr. Jag släppte in honom, satte fram en extra kopp kaffe och undrade vad det var som tyngde honom. Han såg onekligen en smula bekymrad ut, med slokande axlar, veck i pannan och mörk blick. ”Vad vet du om tomten” undrade Carl Gustav. ”Tja en fantasifigur, alla farsor smyger på givet klockslag ut från sina hem på julafton, klär ut sig till tomte, kommer tillbaka och frågar om det finns några snälla barn. Illusionen håller i sig tills en dag något av barnen säger, ah det är ju bara pappa som klätt ut sig”. ”Jo det där känner jag till, men finns det någon riktig tomte” sa trollet tvivlande, ”Kan du berätta mer”?

”Det jag vet är vad man kan läsa om i den gamla svenska folktron, där det berättas om troll, tomtar, vättar, häxor och en del andra varelser. Detta har ju med åren viftats bort som vidskepelse, men sedan dök ju du och Klumpeduns upp och en del av detta kom på skam”. Järlåsatrollet tittade länge på mig ungefär som om han begrundade vad jag just sagt. ”Det finns tomtar” sa trollet och fortsatte ”men inga snälla, vi hade en liten elak vätte, som kallade sig för tomte och bodde under ett träd ett hundratal meter från stora grottan. Jag blev irriterad på honom satte en lapp i rumpan på honom ÅTER AVSÄNDAREN sedan kastade Klumpeduns honom till den där låtsastomten i Rovaniemi i Finland”.

”Varför undrar du allt det här” frågade jag. ”Klumpeduns och jag skall bli snälla trolltomtar, vi ska ge julklappar till alla fattiga och behövande i hela Sverige och hinner vi, så tar vi resten av Norden också”. ”Ja det där är ju en väldigt fin tanke av er, men hur i all världen skall ni finansiera det hela”? ”Enkelt mindre behövande får dela med sig till riktigt behövande. Så Klumpeduns var på en rundtur och diskuterade på sitt övertygande sätt med banditerna som finansierar terrorbrott, så där fick vi in en förfärlig massa pengar, som istället går till välgörande ändamål. I förbifarten åkte han förbi Putin och klämde honom på nån miljard och någon oljemiljardär fick också lätta på börsen”.

”Jaha ni blir ett par riktiga Robin Hood tomtar”. ”Nä ett par riktiga trolltomtar”!

Nils Mohlin

©2015

 

tisdag 10 november 2015

Järlåsatrollets björnar


 

En tisdagsmorgon satt Järlåsatrollet på vårt altanräcke, bekvämt lutad mot husväggen, med en stor kopp Zoégas Skånerost bredvid sig och läste Dagens Nyheter. Förvisso höll han tidningen upp och ner, men återgav ändå ordagrant några rader ur en artikel som upprörde honom. En närgången björn som hälsat på alltför närgånget i ett tätbebyggt område i Dalby utanför Uppsala, har skjutits av skyddsjägare. Björnen, som sköts på måndagseftermiddagen, har också besökt andra orter i länet. – Den hade varit inne på gårdar i trakten och bedömdes vara farlig för människor, säger Christer Nordström, presstalesman vid Uppsalapolisen, till P4 Uppland.”

Järlåsatrollet såg för ovanlighetens skull riktigt arg ut. ”Varför skjuter människor djur?” Undrade han och slog med tidningen mot räcket. ”Jag skjuter inte några djur” sa jag som ett försök att blidka honom. ”Nä inte du, men många andra, så nu ska Klumpeduns och jag skydda björnarna”. ”Finns här fler” undrade jag med stigande nyfikenhet. ”O ja, här finns minst fyra till, en stor bamsing som vi kallar Klumpejöns, sedan en mamma Klumpelisa och två ungar, Lillklump och Storklump”. ”Oj det var inte illa, men var håller dom hus?” ”De bor i grottan tillsammans med Klumpeduns”. ”Men björnar kan vara farliga” invände jag. ”Inte dom inte, dom är lika klumpiga som Klumpeduns och ungefär lika korkade, därför har hela gänget fått namn med Klump i”.

I samma ögonblick ser jag Klumpeduns dyka upp i skogsbrynet och efter en hiskligt storvuxen björnhane, Klumpejöns förmoda jag och tätt efter Klumpelisa, Lillklump och Storklump. Järlåsatrollet Carl Gustav som sett på när jag dresserade Don Felipe, kommenderade SITT och ögonblickligen satte sig fyra björnar på rad, till och med Klumpeduns satte sig. ”Inte du ditt dumma troll, det gäller björnarna” sa en vilt gestikulerande Carl Gustav. Därefter visade Järlåsatrollet allt han lärt björnarna, ungefär samma saker som Don Felipe lärt sig. Sitt, ligg, hämta bollar, gå fint, räcka tass och så vidare. De skulle hälsa på mig och om än något motvilligt så hälsade jag i tur och ordning på dem och inte gjorde de vare sig mig eller Don Felipe något illa. Järlåsatrollet sa åt dem ”Gå hem” och alla björnarna lommade i väg mot grottan och efter följde Klumpeduns. ”Dumma troll, det gällde björnarna, inte dig, du skall fälla skog, mycket försiktigt”.

Nils Mohlin

© 2015

måndag 9 november 2015

Järlåsatrollets slangbåge


 
Veckan efter det att Järlåsatrollet avslutat sina försök med att förbättra bror Klumpeduns förståndsgåvor förflöt livet i Järlåsaskogen tämligen normalt. Nåja normalt är väl kanske att ta i, men bror Klumpeduns hade nu återhämtat sig så pass att färgskiftningarna begränsade sig till rött, gult och grönt. Med en trafiksignals exakthet skiftade han nu från klart lysande rött, till gult för att därefter bli intensivt grön. Tidningar och radio rapporterade om allvarliga trafikstörningar mellan Uppsala/Strängnäs och Uppsala/Sala. Tågtrafiken som passerade Järlåsa slogs i det närmaste ut och järnvägsbommarna på vägen mot Ribbingebäck gick upp och ned ungefär med ett par vindrutetorkares hastighet. Järlåsatrollet Carl Gustav insåg att så där kunde det ju inte fortsätta och vred om näsan på sin bror Klumpeduns. Hör och häpna det hjälpte faktiskt med en näsomvridning, så numera är bror Klumpeduns mer åt det babyrosa hållet. Järlåsatrollet förklarade att med tiden skulle Klumpeduns se tämligen normal ut igen, ja så normal han nu kunde se ut.

Säga vad man vill men nog var Järlåsatrollet storslagen i många avseenden. Han hade efter att läst genom nationalencyklopedin en gång, memorerat innehållet i sin helhet och kunde allt från A till Ö. Han hade gu bevars läst Frankenstein, Doktor Jekyll och mister Hyde och en del andra böcker, som allt emellanåt inspirerade honom till diverse trollhyss. Bortsett från experimenten med sin bror så var han ju ett mycket snällt troll och experimenten förklarade han att de utfördes ju i all välmening.

Bror Klumpeduns och Järlåsatrollet spände en gammal wire mellan största trädet vid grottan och största trädet vid vår bostad. Jag virrade på huvudet och undrade vad dom skulle ha den till. ”För att snabbt ta oss mellan grottan och ert hus och så kan du och Don Felipe också använda er av den.” ”Jag kan inte gå på slak lina, dessutom är det fult och misspryder hela skogen, så den får ni plocka ner igen.” Järlåsatrollet blev lite besviken, men sedan sken han upp och sa ”Vi ska bara göra en sak innan vi tar ner den”. Fylld av undran, men med ett stänk av bävan stod Don Felipe och jag på altanen för att se vad som var i görningen. Efter en stund kom Järlåsatrollet springande med en enorm säck på raka armar säkerligen fem m3 stor och med ett innehåll som stank över hela Järlåsa, trots att säcken såg ut att vara väl försluten. Bror Klumpeduns stod redo vid wiren och spände den som en slangbåge med den gigantiska avfallssäcken placerad i centrum. Klumpeduns backade ända till Ribbingebäck, det knakade våldsamt, som högljudd protest från träden. Slutligen svischar wiren till och säcken med det illaluktande innehållet passerar ett hundratal meter över vårt hus.

På kvällsnyheterna meddelade en nyhetsuppläsare med ett något roat leende på läpparna, att drygt två ton svingödsel slagit ned som en projektil från himmeln i Sverigedemokraternas Stockholmskansli. Björn Söder aviserade två timmar senare att han lämnar uppdraget som andre vice talman med omedelbar verkan.

Wiren plockades ner och lugnet i Järlåsaskogen var för tillfället återställt. Trollbröderna la sin energi mer åt att samla ved och röja skog, än att hitta på trollhyss.

Nils Mohlin

©2015

söndag 8 november 2015

Järlåsatrollet som vetenskapsman


 
Det har gått drygt 14 dagar sedan jag såg Järlåsatrollet och bror Klumpeduns. Carl Gustav hade inte varit synlig runt huset och hans bostad under vårt hus föreföll vara tom. Don Felipe sprang in under huset för att hälsa på Järlåsatrollet, men kom besviken ut igen utan att hitta sin svansprydde kompis. Med ett litet sting av sorg trodde jag bröderna lämnat Järlåsa, men å andra sidan tror jag knappast de skulle ge sig iväg utan att ta farväl. En tidig morgon beslöt jag mig för att besöka den stora grottan djupt inne i skogen för att se om trollbröderna möjligen hade bosatt sig där istället. Grottan var belägen dryga fyra kilometer in i skogen, där växtligheten var som snårigast och tätast. Det var samma grotta som Carl Gustav anordnat sitt fantastiska födelsedagskalas i och jag visste att bröderna var i grottan då och då. Problemet var att hitta dit, nu fanns ingen upplyst stig att följa, som Järlåsatrollet ordnat inför sitt kalas. Jag fick förlita mig på kompass, lokalsinne och Don Felipes spårsinne. Don Felipe gick stolt först, vädra lite med nosen emellanåt, revirmarkerande var tredje meter, så det tog oss ett par timmar innan vi var framme.

Don Felipe och jag gick in i grottan och kom fram till den stora sal där festligheterna ägt rum för snart ett år sedan. Överväldigad av förvåning, nästan lite skärrad tittade jag mig omkring alltmedan Don Felipe morrade och skällde. Grottan såg ut som ett stort laboratorium om än ett kaotiskt sådant, men överallt bubblade det, pös, rök och väste från olikfärgade vätskor. Det gamla badkaret som trollen en gång lagat en utsökt Janssons frestelse i, vibrerade, så att det inte kunde stå stilla utan for fram och tillbaka över golvet. Innehållet en giftgrön sörja stänkte än hit och än dit, så Don Felipe och jag gick på betryggande avstånd runt det hela fram till Järlåsatrollet. Iklädd en laboratorierock, som förmodligen en gång i tiden varit vit, men nu snarare påminde om ett färgspektrum. Dessutom bar han ett par enorma glasögon, jag förstod inte varför, för något fel på hans syn tror jag inte fanns. Vid närmare granskning så såg jag att glasen saknades, det var bara glasögonbågar han bar. Nåja trollet hade ju visat fåfängliga tendenser innan. På ett bord bredvid låg några böcker uppslagna, Mary Shelleys Frankenstein, Robert Louis Stevensons Doktor Jekyll och mister Hyde och Leonardo da Vincis anatomiska studier. På en gammal ekstock bredvid satt bror Klumpeduns, illröd, rödare än det rödaste jag någonsin sett.

Nu började jag bli riktigt orolig i synnerhet med tanke på den uppslagna litteraturen framför mig och undrade ”Va sjutton håller du på med Carl Gustav?” ”Min bror är rätt korkad och jag skall försöka få honom till att bli lite klokare.” ” Men snälla Carl Gustav du kan ju skada honom med det där rävgiftet du kokar samman, den stackaren är ju illande röd.” ”Ja vadå i går var han mörkblå.” ”Men tänk om han blir allvarligt sjuk.” ”Inte han inte, en gång drack han ett helt fat dieselolja, han sprutade eld som en kinesisk drake i fjorton dagar, men sjuk blev han inte."

Järlåsatrollet slutade efter lång övertalning sina experiment med bror Klumpeduns intellektuella förmågor. Om Bror Klumpeduns fick några men efter sin brors experiment, nej inga om man bortser från att en dag kunde han vara babyrosa för att nästa vara blå, röd eller grön. Klumpeduns själv tyckte det var häftigt, Carl Gustav hade ju faluröd svanstofs och sedan flöt livet i Järlåsaskogen på ungefär som om ingenting hade hänt.

Nils Mohlin

©2015

 

onsdag 21 oktober 2015

E bok


Nu finns ”Herr Svensson, Järlåsatrollet och andra gubbar” att ladda ner som E bok också för er som är intresserade av det alternativet.

måndag 5 oktober 2015

Problem/Utmaning


 
Min fru har i samband med en konferens plockat bort ordet problem och ersatt det med utmaning.

Om vi nu bortser från olika fysiska problem, vilket detta inte skall handla om utan snarare alldagliga problem i arbete och vardag. Något vi alla ställs inför, synonymerna är många, svårighet, bekymmer, dilemma, trångmål, brydsamhet och så vidare. Alla är det ord med en negativ klang

Ordet problem kommer från grekiskans problema som betecknar det förelagda, en uppgift. Många använder det i betydelsen svårighet, medan det för andra innebär en utmaning. Problem är en uppstådd situation, som försvårar möjligheten att nå uppsatt mål. Vägen till målet är lösningen och lösningen hittar man genom att analysera problemet och begrunda alternativa möjligheter. Problemlösning är en komplex intellektuell funktion, en tankeprocess som man använder för att lösa problem. En utmaning med andra ord.

Nils Mohlin

©2015