Bloggportalen statistik

tisdag 30 december 2014

Ny bok kommer i mars

38.362 ord eller 228.760 tecken inklusive blanksteg innehåller manuset som jag för stunden håller på att redigera. Till förlaget går det omkring den 20 januari. Ett par månader senare kommer den färdiga boken ut.


Herr Svensson, Järlåsatrollet och andra gubbar

Mycket av skämt, lite av allvar

En samling skrönor
Varav en hel del otroligt nog är helt sanna


av


Nils Mohlin


I boken har jag samlat Gracielas och mina äventyr, herr Svensson dyker upp. Järlåsatrollet har fått sin berättigade plats,  lite andra berättelser och naturligtvis en del barnbarn.
En bok om vår ursvenska vardag och naturligtvis den spanska, en skrift att läsa, utan att för den skull drabbas av hybris eller melankoli.
Gott Nytt ÅR
Nils Mohlin
©2014




måndag 29 december 2014

GOTT NYTT ÅR!



Tisdagen den 30 december, den 364:e dagen i den Gregorianska kalendern. En dag återstår på året. 2014 drar sina sista suckar. Med andra ord det är nyårsafton i morgon.


Jag önskar er alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR

lördag 27 december 2014

Järlåsatrollet och James Bond

En av mellandagarna vid jul och nyår så knackade Järlåsatrollet Carl Gustav på vår dörr. Han knackar alltid och busar aldrig in i vår bostad som kanske många förväntar sig att ett troll gör. Nej han väntar lugnt utanför tills jag öppnar, skrapar lite med foten, vispar med svansen och tittar lite pillemariskt på mig med sina stora snälla ögon. Jag blir alltid glad när jag ser min lille kompis och undrar vad han vill. – ”Har du en kortlek som du kan låna mig?” – ”Tja det finns kanske någon liggandes i någon låda här, men vad skall du ha den till?” – ”Jag skall lära min korkade brorsa Klumpeduns att spela poker” sa Järlåsatrolet. – ”Spela poker” utbrast jag, ”Kan du spela poker?” – ”Jajamän jag är proffs, vem tror du lärde Sean Connery och alla de andra kändisarna att flyta runt i Monaco”. Jag bara gapade av förvåning över hans vilda påståenden. – ”Du tror mig inte va?” sa Järlåsatrollet och i samma sekund knäppte han med fingrarna och framför mig på trä däcket till Lilla huset på berget stod en smokingklädd Sean Connery i sina bästa år och sa – ” My name is Bond, James Bond”. I handen hade han en dry martini och tillade ”Shaken, not stirred”. Jag virrade på huvudet och gick in för att hitta en kortlek. I barnbarnens låda hittade jag en väl sliten kortlek och jag tror knappast att den var komplett. Jag gav den till Sean Connery eller Järlåsatrollet som sprang ut glad som ett barn utan smoking och den skotska accenten, bara med rödmålad svanstofs.  Senare berättade Järlåsatrollet att det var han som var stuntman i alla Bondfilmer. Han tyckte Sean Connery var bäst och han den nye Daniel Craig var bara en fjant i jämförelse med Sean Connery. Hur det gick med pokerspelandet, ja Järlaåsatrollet spelade av sin bror hela det sparade grankottsförrådet. Järlåsatrollet lever numera tämligen gott medans bror Klumpeduns får leva på bark. Ja inte så allvarligt var dag bjuder Carl Gustav honom på den förfärliga grankottsoppan.

Nils Mohlin

© 2014


söndag 21 december 2014

fredag 12 december 2014

Järlåsatrollet och bror Klumpeduns

Så här inför Lucia och jul bjuder jag på en liten extra berättelse om Järlåsatrollet.

Järlåsatrollet och bror Klumpeduns

På andra dagen av Smålandstrollets besök tog jag min kompis Järlåsatrollet Carl Gustav lite avsides och undrade – ”Tycker du inte att vi skall bjuda din bror på lunch?” – ”Jo snälla vi kan väl köra till McDonalds?” – ”Nja jag tror inte det skulle fungera, han får inte plats i bilen och skulle han studsa dit ställer han till med kaos. Nej vi får handla hem mat, har du några förslag?” – ”Alla troll älskar Janssons frestelse.” – ”Janssons frestelse?” – ”Ja med mycket ansjovis i.” – ”Jaha men jag tror inte vi har så stora formar som behövs, jag misstänker att din bror äter rätt mycket.” – ”Han äter väldigt mycket och formen fixar jag, det finns ett gammalt badkar som någon dumpat vid vägkanten någon kilometer längre ner. Sedan kan vi laga det över öppen eld bland bergknallarna i gläntan.” Fylld av farhågor inför att laga en Janssons frestelse i ett badkar ute i naturen gick jag med på Carl Gustavs önskemål. – ”Okej men du får följa med och handla”, sa jag.
Carl Gustav och jag körde till ICA Maxi i Stenhagen. – ”Vi får väl ta en kundvagn” – ”En nej vi behöver minst fem.” sa Järlåsatrollet. Trollet snappade till sig fem kundvagnar och hur han nu än bar sig åt, så körde han alla fem själv. Han kopplade hop dem som vagnarna i ett tåg och lät själv som en ångvissla när vi kom in i den stora butiken. Av alla de hundratals människor som handla inför helgen försvann en hel del vid åsynen av trolltåget och dess förare. Först gick vi till grönsakerna och trollet tittade misslynt på potatisarna. – ”Det där räcker inte långt.”  Jag kallade på en av personalen och bad om hjälp. En ung kille kom fram, tittade nyfiket om än lite misstänksamt på Carl Gustav. – ”Vad kan jag hjälpa till med?” Innan jag hann svara, så rabblade trollet – ”Tio säckar potatis, en säck lök, hundra burkar ansjovis, femton liter grädde, några burkar salt och fem paket smör.” Stum av förvåning, inte bara över mängderna, undrade jag – ”Kan du receptet?” – ”Ja jag har varit trollkock i si så där 120 år.” Efter en timme var kärrorna fyllda och vi gick med kundkärretåget mot långa kassaköer. Framme vi oändligt lång kö, så lät Järlåsatrollet som en ångvissla igen och på några sekunder var vi helt ensamma i den kassan. – ”Hör du min kompis det där var inte riktigt snällt gjort.” Invände jag.” – ”Vadå jag ville ju bara varna, precis som tågen gör.”
En påtagligt nervös kassörska började slå in varorna i kassan allt medan hon oroligt tittade på det lilla trollet, som log sitt bredaste leende. När jag skulle betala sa trollet – ”Du glöm inte att dra bonuskortet!” – ”Hur vet du att jag har bonuskort? Har du kollat min plånbok?” – ” Nej det skulle jag absolut aldrig göra, men vi småtroll vet allt om det mesta. Hade du inte haft bonuskort, så hade du varit korkade, men det är du ju inte. Alltså så har du ett bonuskort.” – ”Jag förmodar att du hjälper mig att laga till den här kolossala Jansson frestelse?” näst intill bönade jag, med tanke på mängderna. – ”Jag fixar rubbet.” sa trollet. Med fällda bilsäten och tung last kom vi tillbaka till Järlåsaskogen och Smålandstrollet. Klumpeduns som han numera kallade sig bar allt det inhandlade i famnen upp till gläntan där tillagning och festmåltid skulle äga rum.
Nyfiket studerade jag trollen som på knappa tio minuter skalat och skivat tio säckar potatis, all lök, öppnat hundra burkar ansjovis. Allt gick så otroligt snabbt så det var omöjligt för ett mänskligt öga att uppfatta vad som hände. Efter tio minuter steg de läckraste dofter från det gamla badkaret av större modell. En granne passerade vårt hus medan jag sopade utanför i väntan på att trollens Janssons frestelse skulle bli klar. – ”Vet du om det öppnat någon restaurang här i krokarna, det luktar så förbaskat gott över hela nejden.” – ”Nej inte vad jag vet, jag har ingen aning om var dofterna kommer från.” Ljög jag så trovärdigt jag kunde.”
Timmen senare hämtade Carl Gustav mig. – ”All den maten kan väl inte vara färdig redan.”  Undrade jag fylld av skepsis. – ”Jodå kom och ät nu. Jag åt en normal portion av en otroligt utsökt Janssons frestelse, Carl Gustav åt fem och Klumpeduns resten av innehållet i badkaret.

Nils Mohlin

©2014

söndag 7 december 2014

Trollbesök


Några dagar senare, just som det började ljusna hördes ett öronbedövande dån. Inte som en åskknall eller explosion, nej snarare som ett överljudsplan som sprängde ljudvallen. Lilla huset på berget skakade och fönsterrutor skallrade som om det var en jordbävning på gång. Oroad satte jag på radion för att höra om något allvarligt inträffat och nyhetsuppläsaren berättade om att ett förmodat jordskalv ägt rum i Järlåsatrakten. Seismologiska institutet som uttalade sig en stund senare avfärdade jordskalvet och ansåg snarare att det handlade om ett nedslag av en mindre meteorit.
Fylld av onda aningar gick jag ut och en bit bakom vårt hus på en större öppen yta såg jag en märklig syn. Min kompis Järlåsatrollet Carl Gustav stod med bestämd hållning och vilt gestikulerande armar och skällde ut det förmodade meteoritnedslaget. Smålandstrollet hade landat. – ”Din stora korkade klumpeduns hur bär du dig åt egentligen, du blir hitbjuden. Brakar ner från himlen och kraschlandar som ett jäkla rymdskepp, har du inte lärt dig normalt trollhyfs än?” – ” Förlåt” sa det storväxta trollet, som mödosamt reste sig upp, masserade över ömmande skinkor. Pionröd i huvudet tittade han skamset än på mig än på sin lillebror, som fortfarande sprutade sin ilska över den olycksaliga brodern. Jag tittade förstummad på det jättelika trollet, gott och väl tre meter lång och med en kolossal kroppshydda. Bakom trollet fanns ett drygt halvmeterdjupt rumpavtryck i den frusna marken, inte konstigt att han hade ont i baken. I sinom tid lugnade Carl Gustav ned sig, men blängde fortfarande ilsket på sin klumpiga bror. Jag föreslog att vi skulle sätta oss ner och prata lite. – ”Ja de gör vi och du klumpeduns har ju redan fixat en sittplats” sa Carl Gustav och pekade på det mer än kvadratmeterstora rumpavtrycket i marken. Jag satte mig på en stubbe och Järlaåsatrollet envisades med att stå fortfarande märkbart sur på sin bror. Jag vände mig mot Smålandstrollet, som fylld av skam tittade blygt på mig med tefatsstora ögon. – ”Du är ju väldigt gammal och måste ha upplevt en massa spännande saker. Carl Gustav var ju kompis med Gustav III, har du varit med om något liknande.” – ”Jag tror det, träffade Kalle dussin och brukade passa hans hund Pompe” – ”Menar du att du kände Karl XII?” – ”Ja vi var kompisar, vill du vara min kompis också, precis som du är med min ilskne lillebror.” – ”Naturligtvis om inte Carl Gustav har något att invända.” Järlåsa trollet som nu lugnat ner sig hoppade upp på sin brors knä och vred om hans gigantiska näsa. – ”Okej då är vi kompisar alla tre” sa Carl Gustav.

Nils Mohlin
i Lilla huset på berget

© 2014

Järlåsatrollet och hans bror


En tidig morgon i rimfrostig skog, just som det började ljusna såg jag trollet Carl Gustav yrvaket stå och sträcka på sin lilla kropp utanför köksfönstret. Han sträckte och böjde så det knakade ungefär som när man bryter av frusna grenar. Jag hade nästan börjat känna lite oro för honom, det hade ju förflutit tio dagar, inte en vecka, som han sagt att han skulle sova. Jag gick ut i den friska morgonluften för att höra hur min kompis mådde. Jodå han mådde förträffligt, trots att han försovit sig i tre dygn, men skyllde på att han glömt ställa väckarklockan. – ”Väckarklocka?” undrade jag lite förvånat. – ”Du har väl ingen klocka?” – ”Jodå, en inbyggd” sa han och pekade på sitt lurviga huvud. Han tittade en lång stund på mig ungefär som om han hade problem eller en känslig fråga att ställa. Skruvade lite besvärat på sig samtidigt som svansen vispade som det värsta rotorblad. – ”kläm nu fram med vad det är som trycker dig.” Endast ett svagt sus hördes från grantopparna, några ekorrar tittade fram i morgonkylan innan trollet började mumla något. – ”Tala lite högre så att jag hör dig” bad jag” – ”Okej, får min storebrorsa komma och hälsa på mig?” – ”Tja varför inte, men du sa ju att du var utfrusen av alla dina släktingar och att dom hade blivit välkammade Sverigedemokrater”. – ”Inte min äldste brorsa, även om han är korkad, så blev han inte Sverigedemokrat”. – ”Ja det är väl inget som hindrar att han kommer hit på några dagar, får ni plats båda i ditt krypin under huset?” – ”Nej sjutton, han är rent för stor och skulle välta ert hus.” – ”Han får hålla till lite längre in i skogen” – ”Hur stor är han då, för du är ju inte stort mer än halvmetern.” – ”Sex gånger högre än mig och jättebred” – ”Jisses han kommer ju skrämma hickan på alla Järlåsabor” – ”Nej som jag sa så är han hiskligt korkad, men snäll och han gör som jag säger.” – ”Hur kan han vara så stor och du så liten, hur gammal är han och vad heter han” – ” Han kallas bara Smålandstrollet, vi är 27 bröder, han är äldst och jag yngst, så jag vet inte exakt men han bör väl närma sig 400 år.” – ”Oj, men skillnaden i storlek då?” – ”Typiskt exempel på överproduktion, men jag tröstar mig med att ju mindre ett troll är dess intelligentare och jag är minst av oss alla.” – ”Okej det låter ju betryggande, men hur tar han sig hit, han kan ju inte ranta runt på vägarna?” – ”Han fixar det med tre hopp på 12 sekunder.” – ”Låter ju imponerande för ett så gammalt troll, se bara till så att han inte landar på vårt hus eller vår bil.”

Nils Mohlin
i Lilla huset på berget

© 2014