Tacka vet jag vetenskapen

Albin åtta år gör läxan, samtidigt som han lättar på trycket med ett par fisar.

Följande dialog utspelar sig:

Albin: Sorry mamma.

Mamman: Hmmm…

Albin: Fy hundan, den var förskräcklig.

Mamman: Men snälla Albin sluta analysera dina fisar, koncentrera dig på din matteläxa.

Albin: Den skrek så länge den levde.

En lång tystnad.

Albin: Men kände du vreden i den.

Unge Albin är en klok man, han tänker nämligen på sin egen och andras hälsa. Forskare vid Essexuniversitetet i Storbritannien hävdar nämligen att fisar kan motverka ett flertal sjukdomar. Det är svavelvätet som enligt forskarna kan förhindra hjärtinfarkt, stroke, cancer och demens.

”Även om gasen är mest känd för sin odör, så kan den vara ett medicinskt fenomen, som kan få avgörande betydelse för behandlingen av ett flertal sjukdomar i framtiden” säger Mark Wood en av forskarna bakom resultatet. Måhända blir det istället stanken som avlivar framtidens patienter.

Stillsamt och obevekligt sprider sig en odör som påminner om ruttna ägg på pendeln, bussen, teatern eller i annat slutet utrymme. Marodören blir ofta högröd i ansiktet eller avlägsnar sig skyndsamt. Istället för att titta illa på dessa personer skall vi betrakta dem som hjältar, som berikar vår hälsa. Läkemedel som underlättar cellernas tillverkning av svavelväte blir kanske en av framtidens lösningar. Hoppas då verkligen att de inte skall inhaleras. Om vi nu skall förlita oss på dessa nya vetenskapliga rön.

Det är svavelväte som är fisens signum och ger den karakteristiska mindre angenäma doften. Flatulensen eller väderspänningen hos kor är däremot något annat. En enda ko beräknas producera omkring 500 liter metangas om dagen. En kostackare släppte sig i tyska Rasdorf i januari. Kossan fick brännskador och ladugårdens tak rasade in.

Språkligt sett finns en mängd varianter på ordet fis, till exempel gas, väder, fjärt, prutt, mök, rökare, bomb och brakare. Kärt barn har många namn sägs det och säkerligen kommer jag få oändligt med förslag efter detta inlägg.

Med anledning av ovanstående, tänk på er hälsa mina vänner.

Nils Mohlin

© 2014

H3N2

Stockholms läns landsting har skickat inbjudningskort till oss i övre medelåldern, det vill säga alla över 65 års ålder. ”Varje år dyker den upp – influensan. De flesta klarar sig undan med en tids sängliggande, men för dig över 65, kan influensan vara farlig” stod det att läsa.

Helt rätt jag skrev övre medelåldern och enligt vissa experter lär denna infalla i spannet 50-70 år. Jag konstaterar belåtet att jag helt klart befinner mig i denna gyllene åldersgrupp, åtminstone ett halvår till då det tillkommer en retfull etta efter sjuan.

Strunt samma jag beslöt att hörsamma vaccinationsinbjudan och gick till vår lokala vårdcentral. Onsdagar och torsdagar klockan 14.00 till 15.00 åtskilliga veckor framåt var tider avsatta för influensavaccination av 65 plussare.

I min enfald trodde jag att detta skulle vara en snabbt avklarad bagatell. Själv hade jag inte den blekaste aning om att det fanns så många silverhår i mina kvarter, utanför mottagningen var de representerade i hundratal. Flertalet uppförde sig trevligt, men ett fåtal kanske 15-20 stycken skulle till varje pris vara först i kön. Detta fåtal pensionärer missade att man skulle ta en nummerlapp och fylla i en hälsodeklaration, vilket höjde temperaturen ytterligare några snäpp. Inget ont om personalen de skötte det hela på ett föredömligt sätt. Med änglars tålamod försökte de förklara för denna lilla skara att nummerlapp och ifylld hälsodeklaration var villkoret för att få en spruta. Gruppen av ohyfsade rullatordamer och några herrar sa eller nästa skrek samstämmigt ”Jag var först”. ”Vi går i nummerordning” förklarade tolerant sköterska”. ”Var är nummerlapparna” skrek samma pensionärer. ”Vid ingången” förklarade sköterskan med beundransvärt lugn. Ny kapplöpning mot ingången, knuffar, vredgade blickar och taffliga kommentarer, innan de var tillbaka i väntrummet. Jag och flertalet andra stod och väntade längs en vägg, iakttagande rullatorhuliganerna som nu bråkade om ett fåtal sittplatser. Sedan hade några trots god information missat hälsodeklarationen. Pennor att fylla i de samma med fanns framlagda i generöst antal, men av oförklarlig anledning försvann dessa, snabbare än personalen hann fylla på.

Jag fick min spruta mot H3N2 och lämnade vårdcentralen mållös över det kaos ett antal ohyfsade pensionärer kan ställa till med. Förvånar mig inte om det är samma värstingar som beklagar sig över barn och ungdom.

Nils Mohlin

© 2014

Vad skall vi ha till middag?

Mat detta dagligen nödvändiga för vår överlevnad, som i viss mån måste planeras. Vad skall vi ha till middag? Vanligen så står jag för matlagningen under arbetsveckan. När Graciela kommer hem vid sextiden skall jag kunna servera en någorlunda välsmakande, näringsrik och mättande måltid. Det är väl inte så konstigt hör jag någon säga. Jo det är det!

Min övertygelse är att vi påverkas starkt av kosthållet ända från barndomen och framåt. Som barn blev jag, som så många andra i samma generation uppfödd på sill, fisk, potatis, soppor, rester, pannkakor och fattiga riddare. På söndagar kunde det bli kött i form av en gammal seg höna, kanin eller fasan. De två senare hade ofta farsan skjutit med ett gammalt hagelgevär. Så ett och annat hagel inbäddat i köttet var inte helt ovanligt. Till detta serverades grönsaker som bestod av ett kokt blomkålshuvud, som gick ned i spagat och kokt purjolök. På söndagar blev det vanligen en dessert, chokladpudding eller äpplepaj. Lyckan var de söndagar det serverades köttbullar eller köttfärslimpa.

Av outgrundlig anledning består min vardagsmeny ofta av sill och potatis, fisk, soppor, grönsaker betydligt mer varierade än barndomens och absolut inte sönderkokta, någon gång pasta. På fredagar tar jag ut svängarna lite mer och känner mig ungefär som när vi deltog i ”Halv åtta hos mig”.

Min kära fru är född och uppvuxen i ett köttproducerande land, där det under hela veckan serverades saftiga biffar till frukost, lunch och middag.

Vad blir resultatet, jo när jag tillagat femte dagens meny, det vill säga fredagens. Säger Graciela upprört: ”Jag vill ha kött innan jag biter någon”.

Grönsakerna då, inte så nödvändiga för Graciela. De fanns ju överallt i övermått vid slätterna ned mot Rio de la Plata. Med andra ord så är de tämligen ointressanta och ses mer som en kulinarisk klåfingrighet. Undantag finns till exempel tomater och vitlök. Jag smyger in grönsakerna i kosten, väl kamouflerade på middagstallriken.

Graciela är den obestridde mästaren i köket och jag möjligen en glad amatör. Sedan skall inte förnekas värdet av att laga mat tillsammans. Jag hackar allt som skall hackas, plockar undan, diskar och inhalerar ljuvliga dofter allt medan Graciela skapar kulinariska upplevelser.

Vad passar väl bättre än att runda av med receptet till Gracielas bidrag i ”Halv åtta hos mig”. När vi deltog där stod Graciela för varmrätt och dessert, jag skapade entrérätten.

Tallanines del Rio av Graciela Mohlin

Färsk pasta med salsa på oxfilé, uruguayansk chorizo och oxfärs med lök, vitlök, chilisås, tomatpuré, krossade tomater, basilika, lagerblad. Dekoreras med riven parmesanost, basilikablad och färska tomater med olivolja.

Vintips från Nils och Graciela
Tokolosh Merlot art nr 2057, 74 kr

Ingredienser:

·         8 st oxfilémedaljonger

·           olivolja

·         8 st skivor bacon

·         2 st gula lökar

·         1 kg oxfärs

·         3 st vitlöksklyftor

·         4 st chorizokorvar

·         1 burk krossade tomater

·         4 msk tomatpuré

·         3 dl chilisås

·         3 st lagerblad

·           Salt

·           peppar

·           Färsk pasta för 8 personer

·           Parmesanost, basilikablad och färska tomatskivor samt några droppar olivolja, till garnering

Nils Mohlin

© 2014

Gubbanalys

Är gubbe motsatsen till gumma och gubbdjävel motsats till kärring? Eller är en gubbe en forntidslämning som lallar runt, snörvlar, hostar, harklar sig, spottar, svär och är allmänt vresig och otrevlig. Är en gubbe en senil relik från för i tiden, med buskiga ögonbryn, tofsar i öronen, glappande löständer och med filttofflor som kasar över golvet? Kan en gubbe måhända vara som Hasse Alfredssons Malte Lindeman eller rentav en Åsa-Nisse i Knohult. Sedan finns det ju andra gubbar, grön gubbe, streckgubbe, dynamitgubbe, tomtegubbe och jordgubbe, men det är inte dom vi diskuterar nu.

Har hört talas om småfnattar på sju åtta år som förtretat säger gubbdjävel till en trettiofemåring när de beordras gå och lägga sig.

Min fru säger ”Min kära lilla gubbe”, det är något annat det. Säger hon ”Lilla gubben”, då är det något på gång, IKEA till exempel. Gubbe kan vara ett smeknamn, ett skällsord eller vad värre är ett nedvärderande epitet. Allt beroende på hur ordet ”Gubbe” uttrycks.

Kärvänligt kan det sägas lilla gubben till en liten pojke, till och med en hund av hankön kan tilltalas med detta.

Gubbe är det relaterat till ålder och i så fall när blir man gubbe eller rent av gubbdjävel?

Gubbvälde eller en dominerande förekomst av äldre män inom politik och affärsvälden var mycket vanligt förekommande för inte så många år sedan.

Ordet gubbdjävlar använde jag mig själv av här om dagen och avsåg då några maktfullkomliga herrar, samtliga yngre än mig själv.

I barndomen blev alla gubbar efter fullgjord värnplikt, då de ofta inhandlade sin första hatt. Gubbar bar hatt, tanter bar också hatt som regel året runt. Runt 55,60 år blev en del gubbar farbröder, varför dom nu blev det är ju ganska oförklarligt. Dom var ju inga bröder till min far, men lik förbaskat var tilltalet farbror. En farbror kunde ofta vara en ganska välklädd gubbe som ibland hade spatserkäpp som ett förstärkande attribut. En farbroder kunde också vara en man med valkiga händer och keps, två olika slags farbröder. De kom från olika världar och behandlades också olika, klasskillnad kallades det.

Den positive gubben är den äldre mannen som är så klok att han utgör en symbol för vishet. Så finns den otrevlige och sure gubben, som alltid gnatar, bråkar och utgör en skräck för alla barn. Dessutom har vi den skröplige gubben som mödosamt tar sig fram med rullatorn och ingen förstår, eftersom han är tandlös och har sprucken röst.

Gubbe är dialektalt och betyder egentligen klump, hur smickrande är egentligen det. Man kan också höra uttrycken gubbstrutt och gubbskrälle. Däremot att göra en gubbe, då har man trampat i klaveret och gjort bort sig. Tilltalet gubbe uppfattas av många som lite nedsättande, vilket det absolut inte är, tänk på Göteborgarens ”du är en go gubbe”.

Gubbröra är ingen röra av gubbar utan en synnerligen välsmakande entrérätt.

Uttrycket ”gå ut med grabbarna” förändras med tiden till att ”gå ut med gubbarna”. När och hur denna förändring sker eller om den bara smyger sig på det vet jag inte. Oavsett hur, torde det vara ett ovedersägligt bevis på inträdet i gubbskaran.

”Gammal man gör så gott han kan, dansar fan så illa, hela kroppen rister han, men ändan den står stilla” skaldade Hasse Alfredsson en gång för mycket länge sedan.

Nils Mohlin

Gubben i Lilla huset på berget

© 2014

Två Bröder

Två bröder sju respektive åtta år gamla har fått varsin mobiltelefon. Till en början var allt fridfullt och lugnt med trevliga små sms till mormor Graciela och mig.

Till exempel när yngste brodern beskrev sin skoldag ”Idag har vi varit i skogen. Vi har ritat. Kockarna lagar god mat”.

Allt eftersom tiden gått har bröderna blivit allt mer avancerade och när de inte kan nå varandra på annat sätt så är sms:en en räddning.

-       Hej Babijan

-       Du är en rikti rompa

-       Bajskorv

-      Äshål

-      Fulin

Telekommunikationen lär ha resulterat i en veckas telefonförbud, så vi avvaktar med spänning kommande sms.

Nils Mohlin

© 2014

Kyla

Bistert kyligt och kulingvarning i Ingaröfjärden när försvaret fortsätter jaga det ryska spöket. Regeringen presenterar nya budgeten och Sossarna får svika vallöften. Sverigedemokraterna hotar med politisk oreda och eventuellt nyval. Kulingvarning inte bara för Ingarö utan även i svenska riksdagen.

En försmak av vintern som rycker allt närmare, inte bara den metrologiska utan även en politisk sådan.

Tidningarna domineras av ubåtar, budget, hot om nyval och kommande snökaos. Försvarsmakten går in på sjunde dagen i sitt sökande och fortsätter vara knäpptysta om insatsen och ryssarna småler åt den svenska ubåtspaniken. SD hotet som kan fälla regeringen verkar ingen ta riktigt notis om. Nej just nu är det vinterdäck och varma kläder som trängs om spaltutrymmet, ett för svenska folket mer jordnära problem.

Nils Mohlin

© 2014

Ubåtsyndromet

Det svenska försvaret visar musklerna och jagar inkräktare i Stockholms skärgård. Vem minns inte åttiotalets ubåtsjakter och U 137 som styrde på grund för 33 år sedan.

Säpo och Must jagar svartklädd man som setts vada utanför Sandön i Stockholms skärgård. Gud i himmel vilket skräckscenario. Ryska spetsnaz framställs som världen tuffaste förband – tränade i att döda snabbt och skoningslöst. Den svartklädde mannen kom inte från spetsnaz, det var åldrige pensionären Ove som var ute och fiska. Ove blev förbannad, ”fan i helvete kan man inte få fiska ifred”.

”Djävla Kalle Anka soldater” tänker Ove virrar på huvudet och undrar stillsamt hur mycket pengar försvaret lagt ned på honom samtidigt som han skickar iväg en snusloska. ”Här har ni något nytt att jaga”.

Är det en ubåt, en säl eller ett sjöodjur som spökar i försvarspampars huvuden. Vi har hört och sett alltsammans förut ungefär med samma nedslående resultat. Ove eller någon annan pensionär klipper inkräktaren med hagelbössan en dag, oavsett om det är ubåt, säl eller gäss som kränker svenskt territorium.

Vilken soppa som med hjälp av media kan kokas samman. Nu står vi där med skammen och kan konstatera att ryska medier hånar och Putin gapskrattar. Norge ger igen för alla förfärliga norgehistorier, Finland virrar på huvudet och dansken hygger sig och tänker ”samma idiotiska svenskar”

Erinrar mig vad vi skrek på gatorna under femtiotalet ”ryssen kommer”, ingen trodde på det, men på den tiden lät det häftigt.

Nils Mohlin

© 2014