Händige Svensson

Händige Svensson

Svensson är inte speciellt praktisk, så där lagom till husbehov anser han själv. Vadå skruva lite här och där och slå i ett och annat spik är väl inga konstigheter.

Svenssons mamma har med sonens hjälp varit på Ikea och handlat en byrå, hylla och lite andra bra att ha grejor. Förutom att Svensson transporterat hem sakerna, så får han naturglitvis se till så att allt kommer på plats i våningen fyra trappor upp. Hissen visar sig vara för liten för att rymma skrymmande paket och med stor möda bär Svensson paket efter paket. Timmen senare sitter Svensson med en kopp kaffe i mammas kök, svettig och andfådd med såriga knogar och värkande rygg. Mamma kommenterar syrligt ”Du borde träna, så att du får lite kondition”. ”Vadå träna, jag har tränat vad jag skall och konditionen är det inget fel på”. Svensson går ner till bilen och hämtar sin verktygslåda lägger prydligt upp på golvet hammare, skruvmejsel och tång. Mamma väl medveten om sin sons talang med verktyg, sätter förstaförbandslådan bredvid och får ett mördande ögonkast från sonen. Svensson ropar efter en kniv, de jäkla paketen är förslutna, som om de innehöll Tutankhamuns kvarlevor. Mamma kommer ilande med kniv och Svensson skär genom lager av emballagetejp – ”Aj som fan”, mamma plockar fram ett plåster och fäster på sonens tumme, som varit i vägen.

Långt om länge ligger allt uppackat, utspritt på golvet och Svensson sitter förbryllad mitt bland alltsamman, räknar oändlig mängd skruvar, hylsor och vad det nu är, samtidigt som han försöker tolka beskrivningen. ”Fan skall man behöva vara ingenjör för det här”. ”Jag börjar med byrån” mumlar Svensson och två timmar och ytterligare ett par plåster senare visar han stolt upp för mamma den första av sju lådor till byrån. ”Det är fel” säger mamma ”Det ser du väl”. Svenssons självförtroende och arbetslust small i golvet likt en pannkaka – Slashs. Svensson gick och tog en öl med kompisarna, som undrade vad som hänt med hans omplåstrade händer. Blicken fick kompisarna att avhålla sig från vidare frågor och kommentarer. Dagen därpå ringer Svensson mamma för att meddela att han fortsätter på eftermiddagen med den djävulska byrån. ”Behövs inte, det är klart” säger mamma. ”Vadå klart?” undrade Svensson. ”Jag skruvade samman den i gårkväll, det var mycket enkelt och det blev hur snyggt som helst”. ”Fan ta Ikea” muttrade Svensson.

Nils Mohlin

© 2014

Barn och fotboll

Barn och fotboll

Fotbolls VM något en stor del av befolkningen varit involverade i framför sina TV- apparater, så även min fru och jag. I vart fall i en del av matcherna. En folkfest i våra vardagsrum som framkallar jubel, svordomar och sorg, allt beroende på hur favoritlaget eller lagen nu klarar sig. Fotbollsgiganternas kamp lämnar ingen oberörd, inte ens barnen, som engagerar sig på ett eller annat sätt.

Vid en av matcherna var två barnbarn på besök, två och fyra år gamla. Pojken på två inspirerad av vad han ser dribblar en boll framför Tv:n, sicksackar mellan möbler, sparkar mål mellan stolsben och ser lika sammanbitet koncentrerad ut som spelarna i TV rutan. Syster på fyra iakttar det hela lite mer stillsamt från mormors knä. – ”Vilka hejar du på mormor?” undrar den lilla flickan. – ”På de med ljusa tröjor.” säger mormor. Flickan funderar en liten stund och säger – ”Jag hejar på honom med grön tröja.” – ”Jamen det är ju domaren.” Förklarar mormor. – ”Vad gör domaren?” – ”Ja han ser till så att de spelar ordentligt och är de dumma så åker de ut och får sitta på bänken.” I samma ögonblick gör kameran ett svep över den mångtusenfaldiga publiken. Flickan utbrister upprört – ”Oj så många som varit dumma!”

Nils Mohlin

© 2014

Svensson byter bil

 Svensson byter bil

Svensson känner sig inte direkt som en gudabenådad förare när han sätter sig i sin gamla Volvo 244 från någon gång tidigt åttiotal. En bil vars bäst före datum passerats med råge för minst ett decennium sedan. En bil som beter sig som en ilsken åldring på minst 95 år, hostar, spottar, gnäller och vaggar sig fram med gisten och otät kaross. Läcker både här och där och som alla andra åldringar näst intill omöjlig att få i gång på morgonen alla böner och svordomar till trots. Säten som avslöjar oändliga mils slitage, märkta av ändlöst antal ändor, med stoppning och fjädrar som hotar snärja såväl förare som passagerare. Intensiv odör av wunderbaum tävlar med dofter av bensin och olja.

”Jag måste ha en ny bil” mumlar Svensson.

Efter många timmars sökande på Blocket ger Svensson upp, startar ovillig Volvo för att köra till bilhandlare som annonserar om bättre begagnade bilar. Efter två timmars exkursion bland bilhandlarens utbud bestämmer sig Svensson för en 14 år gammal BMW. Visserligen med åtskilliga mil på nacken, men långt från Volvons 43 000 mil. Svensson kände sig som en sentida ättling till Sterling Moss när han sjönk ner bakom ratten i slitet läderklätt säte. Greppade ratt med centrerat BMW emblem och känner salighetens berusning när han drömmer sig bort på slingriga alpvägar och låter BMW: n glida fram.

”Jag tar den” säger Svensson, som bestämt sig efter kort provrunda.

Nitisk säljare börjar plocka fram köpehandlingar när Svensson avbryter. ”Jag har en bil i inbyte” – ”Inte den där du kom i hoppas jag” säger säljaren och börjar asgarva. ”Den där får du allt lämna till skroten”. Handlingar skrivs och snart är Svensson ägare till BMW: n med något ärrad silver mettalic lack och slitna säten. Men i Svenssons ögon framstår bilen som en skönhet jämfört med 240: an. Det hela blev något dyrare än Svensson tänkt sig men ändå nöjd med affären, lämnades den gamla Volvon efter kort avsked till skrothandlaren.

Svensson rattade hem sitt nyförvärv och parkerade på gatan utanför sin bostad. Morgonen därpå studsar Svensson ner för trapporna och skall med BMW: n köra till arbetet. Det första han ser är lapplisan som sätter en parkeringsbot på vindrutan. Svärande rycker han till sig boten och hoppar in i bilen, låter handen smeka instrumentpanelen, lutar sig bakåt, tar på säkerhetsbältet och vrider startnyckeln.

”Bildjävlen startar inte” vrålar Svensson.

Nils Mohlin

© 2014

Här köper ni "Furia" och "Obsesión"

Mina böcker ”Furia” och ”Obsesión” finns fortfarande i ett fåtal ex hos samtliga nätbokhandlare och kan beställas hos alla traditionella bokhandlare och givetvis på biblioteken för de som vill låna böckerna. Min första bok ”Hågkomster, Möten och Tankar” är slut på förlaget.

Vill ni ha signerade ex går det bra att beställa via mig personligen. Då får ni om ni beställer båda böckerna samtidigt lite rabatt 425 kronor inklusive porto.

Priset för enbart ”Furia” 245 kronor inklusive porto och

”Obsesión” 275 kronor inklusive porto.

Till EU länder tillkommer 40 kronor i porto.

Beställ böckerna på nils@nilsmohlin.se eller genom att lämna ett meddelande till mig på facebook

Svensson tvättar

Svensson tvättar

Svensson bor i ett hyreshus med gemensam tvättstuga där man skall teckna sig genom att skriva sitt namn på en lista. I ärlighetens namn och till en och annans förtretelse glömmer Svensson ibland att han bokat en tid.

Med två fulla konsumpåsar, en Ikeakass och en ansenlig mängd plagg över axeln fumlar Svensson efter nycklarna framför första dörren av tre innan han når tvättstugan. Naturligtvis tappar han kläderna som han bär på axeln, låser upp dörren och spärrar den med foten. En dörrstängare envisas med att dra igen dörren innan man ens passerat och Svensson använder hela sin vokabulär till att förbanna dörren. Han plockar upp alla kläderna griper stadigt tag i tvättpåsarna släpper dörren med foten för att kunna ta sig vidare till nästa dörr. Som ett hån slår dörrdjäveln igen framför honom och kanten på dörren river hål på konsumkassen. Runt högröd Svensson ligger tre veckors förbrukning av kalsonger och strumpor. Tvättdagar är inget som höjer Svenssons humör och möts han då av trilskande dörrar, så inte blir det bättre. Svensson låser upp dörren och föser alla plagg med foten in i nästa passage mot dörr två och tre. Efter evinnerliga minuter är han så äntligen inne i tvättstugan och känner sig ungefär som han passerat en militär hinderbana.

Fru Karlsson som haft tiden före Svensson står noggrant och rengör maskinerna, medan hennes tvätt går i torktumlarna. Med en uppmanande blick på Svensson säger hon ”Nu gör du ordentligt rent efter dig”. ”Ja” säger Svensson utan att egentligen höra vad hon säger. Han proppar tvätt i maskinerna, men avbryts av fru Karlsson ”Du måste sortera tvätten, vit, mörk och skontvätt. ”Jaha” säger Svensson och river ut allt igen på golvet. Instoppat igen upptäcker Svensson att han glömt tvättmedlet, rusar iväg upp till sin bostad. Naturligtvis hade han inget tvättmedel hemma, så vidare till butiken och med en paket under armen rusar han mot tvättstugan. Nyinflyttad kvinna med en hel hop av barn har lagt beslag på hans tvättid och samlat samman hans tvätt i ett snyggt hopknutet lakan, som barnen använder som studsmatta. Svensson slänger byltet över axeln och stegar iväg till ett nyöppnat tvätteri tre kvarter bort. Expediten tittar på Svensson och säger ”Vi tar bara emot kemtvätt”.

Svensson tar sitt bylte går hem och ringer ett elvaruhus som lovar att leverera en tvättmaskin påföljande dag. Ett par dagar senare sitter Svensson med en öl i handen på toastolens lock och förnöjsamt betraktar underverket. Inga mer trilskande dörrar, inga mer förmaningar, inga fler anonyma lappar om hans sätt att sköta tvättstugan, inga fler sura tanter.

”Leve Electrolux” utropar Svensson när maskinen våldsamt börjar skaka ungefär som den fått spasmer, strax efter slocknar allting i lägenheten. Elektrikern som tre dagar senare gör om Svenssons egenhändiga installation virrade sakta på huvudet ”Du ring efter en fackman direkt nästa gång”. Två dagar senare har Svensson tvättat, om än osorterat och tar på sig en före detta vit T-shirt, numera svagt blågrå och tar en öl med kompisarna.

Nils Mohlin

copyright 2014

Nya böcker på gång

Min nästkommande bok som än så länge går under arbetsnamnet ”Svensson och andra Gubbar” beräknas vara klar för utgivning någon gång i november.

Boken är en samling av utvalda kåserier och krönikor, som jag skrivit under de sista åren.

I september 2015 beräknar jag att min nästa spänningsroman skall vara klar för utgivning. Liksom tidigare håller jag mig till faktiska samhällsproblem om än med en fiktiv omramning. Jag lägger ned ett stort arbete på research, då jag vill ha allt så korrekt som möjligt.

Nils Mohlin

Fler barnbarn

Fler barnbarn

 

Gracielas äldsta dotter väntar sitt fjärde barn och enligt ultraljud och alla undersökningar, skall det bli en liten flicka. Naturligtvis samlas familjen så att alla skall kunna ta del av nyheten. Syskonen Emilia 5 år, Elias snart 7 år och storebror Albin snart 9 år, alla uppväxta på skånska Österlen har anammat den karaktäristiska breda skånska dialekten.

Mamma berättar för barnen att de skall få en lillasyster, lille Elias som tycker sig ha mer än tillräckligt av bekymmer med Emilia. Tittar storögt, tar sig för pannan och utbrister.

• Aaa naj, inte en sån te, kan vi inte lämna tebaks henne.

 

Albin hälsar på oss i Stockholm och är mycket undrande över varför vi kastar nycklar från balkongen så snart vi får besök. Jag förklarar att eftersom vi inte har någon portkod, så brukar vi stoppa nycklarna i en gammal strumpa och sen slänger vi ner dem. Praktiskt tyckte Albin, som ville slänga ner dem nästa gång det blev aktuellt. Mamma och moster hade varit i centrum och handlat och ringer när de står nedanför balkongen och vill ha nycklarna. Albin stegar iväg, hämtar nycklar, stoppar dem omsorgsfullt i strumpan och slänger ner dem. Han vänder sig om för att gå in igen, men ångrar sig efter några steg och går fram till räcket för att förtydliga det hela.

 - Dom ligger i hosan!  (Skånskt ord för strumpa)

 

Elias besökte oss en sommar när han var knappt fem år. Vi hade varit och handlat och Elias van vid skånska slätten tog av sig skorna och gick barfota. Kvar på trottoarerna låg singel efter vinterns halkbekämpning och det där noterade Elias med en grimas och sa.

• Här är knudor i marken.

Sagt med ungefär samma auktoritet som när en skånsk lantbrukare konstaterar att tjälen inte gått ur marken.

copyright Nils Mohlin 2014