Tiden rusar

 

Tiden rusar.

Åldrandet är intressant ur många aspekter. 

I okunnigas ögon innebär det att man upphör att existera och inte finns till.

Vi går lite saktare, hör och ser kanske sämre.

Men det innebär inte att vi sitter och nickar i en fåtölj dagen genom.

Tyvärr drabbas en del av olika former av demens. 

De får inte uppleva förmånen, att med gedigen erfarenhet och förvärvad kunskap, ganska roat betrakta tillvaron och omgivningen med spjuveraktig tillfredställelse och klok förståelse.

Ofta konstatera vad var det jag sa.

Ibland ge ett hjälpande ord.

Ärligt talat så är livet precis lika underbart vid 81 år, som vid 51 år.

Om inte rent av bättre.

Diverse krämpor till trots står man avsevärt stadigare i sin livsuppfattning vid den högre åldern.

Hör femtioåringar som protesterande säger att de har en väldigt klar livsuppfattning.

Det trodde jag också när jag var femtio.

Man skall inte jämföra 81 år med 51 år, vilket är lika tokigt som att jämföra 51 år med 21 år.

Där tjugoåringen ganska kaxigt hävdar ungefär samma sak som femtioåringen.

Skillnaden ligger i alla de erfarenheter och kunskaper vi samlar på oss och egentligen borde varit födda med.

Men då kanske livet förlorat en del av sin charm om vi fötts med åttio – nittioåringars erfarenhet och kunskap

Alla misstag är förmodligen avsedda att upprepas generation efter generation.

Ser fram emot att samla på mig mer kunskap och erfarenhet och startar upp dagen efter mina morgonfunderingar.

 

C Nils Mohlin 25 11 10